Portugal; Portimao i vattnet

Två veckor på samma ställe, då är man ju nästan ”a local” som engelsmännen säger. Och så här ser vårt nuvarande hem ut.

Ni undrar säkert varför vi är kvar på samma ställe?

1. En leverans av en beställd pryl (Hookah-kompressor) väntas om någon dag.

2. Svenskarna här är trevliga att umgås med och gör att man känner sig som hemma.

3. Ankarviken är gratis och välskyddad med nära till både strand och stad.

4. Här är äntligen varmt och skönt både i luften och vattnet.

Och då undrar ni kanske vad vi pysslar med när vi ligger still på detta viset. Som mest har det varit 6-7 svenska båtar i viken och det blir en del babbel och sånt. Runt hörnet utanför hamnen ligger stränder som är svåra att ta sig till via landbacken och därför oftast är obefolkade. Det är vilsamt att ankra Carpe Mare utanför en sådan strand, köra watermakern  några timmar i det klara vattnet och passa på att bada från båten.

Uppstigning tidigare än vanligt med långpromenad upp för dom branta klipporna ger den nödvändiga motionen.

Alternativt görs det en liten utflykt med jollen till närmaste ”inne-i-hamnen-strand”, en klättring över till utsidan av piren vilket ger ett fräschare badvatten. Jolle-utflykt kan i lugnt väder (som idag) också gå utanför hamnen med bad direkt från jollen. Vi börjar bli riktigt proffsiga på bakåtvolt in i jollen från vattnet. https://www.youtube.com/watch?v=P7FZL3Conqg kolla på detta så fattar ni vad jag menar.

Resten av tiden, när det inte badas, promeneras, körs jolle eller babblas med andra seglare så finns det naturligtvis en del projekt att pyssla med. Till exempel är solskydd till sittbrunnen färdigställt. Mycket jobb, men visst blev det bra?

Och vad gör andra här omkring? Det finns många sätt att transportera sig på kan man ju konstatera…

På rygg på SUP med cigg i handen

Paddla till grottorna och konvojsläpning hem

Skärmflyga över ankarviken i solnedgången

Ta piratskeppet bort till grottorna tillsammans med 100 andra pirater

Eller kan man som den här ”skutan” kana baklänges med vinden ett stycke eftersom ankaret inte höll när det blåste upp en kväll. Det blev lite dramatik där ett tag och besättningen stod beredd att starta motorn för att flytta Carpe Mare om det hade behövts. Det hela slutade lyckligt även om piren var väldigt, väldigt nära.

Snart dags för vidaresegling till Kanarieöarna. Bara vinden bestämmer sig för att blåsa från rätt håll och lagom mycket. Det blir några dygn till havs, så då får ni hålla lite extra koll..