Grottor och Blowhole

8 september, 2018 at 03:14

Tonga: Vava’u; ankring 7, 30 och 11

Jo det var ju den där grottan man skulle dyka in i, Mariners Cave. I 7:an ligger ett gäng barnbåtar, samt våra gamla bekanta på Muskoka och Manna och några nya vänner från Holland och Frankrike. Alla vill göra Mariners Cave och alla är bjudna till Muskoka på en cruisers meeting. Bjuds man in till andra båtar kring sundowner så är det numera ganska självklart att man tar med sig sin egen drink. Alla skrapar på botten av sina förråd och det här förfarandet gör faktiskt saker och ting väldigt enkelt och avslappnat. På denna kväll kläcks iden att göra en gemensam utflykt med Muskoka, som är en stor katamaran, och dyka på Mariners Cave. Sagt och gjort. Muskoka fylls med folk, säkert tio ungar mellan 5 och 16 och tjugo vuxna. Segel sätts, swisch runt nästa ö och leta rätt på ingången. Det är söndag och därmed inga turbåtar ute. På söndagar är det nämligen helt förbjudet att arbeta här i Tonga. Man får inte tvätta eller jobba på båten heller. Grottan syns inte alls över ytan utan man måste ha koordinater för att hitta den. Några modiga med ficklampa hoppar i och dyker före. Sedan är det bara att samla mod och hålla andan. Lite läskigt faktiskt. Men skam den som ger sig.

Dyk ner ca 2 meter och sedan 4-5 meter in. Som tur är lyser någon av dom modiga med ficklampa så man vet vart man skall. Det är mörkt här inne. Inget annat ljus än det som kommer in via den under vatten belägna ingången. Med varje våg som trycker in i grottan höjs också lufttrycket och det märks i öronen. Varje gång trycket ökas bildas en lätt dimma då luftfuktighet görs om till små droppar. Går vågen ut igen försvinner dimman. Märkligt!

Jaha och så skall man ju ut igen också. Men det är ju enklare åt det hållet, mot ljuset. På väg ut, med andan i halsen eller andan hållen och känslan av duktighet i kroppen riktas blicken neråt, bara för att fastna på en av kompisarna som i godan ro fridyker in och ut genom det nedre ingångshålet till grottan på 10 meters djup. Ja vi är olika bra på detta tydligen…..

Skepparen ser riktigt proffsig ut på väg ut och upp, eller hur?

På väg tillbaka till 7an besöks en liten grotta till där det gäller att dra in magen och glida in över en revkant. Väl inne är det vråldjupt. Häftigt!

Ankring nr 30 låter lockande så dit bär det av nästa dag. Dit hade alla barnbåtar förflyttat sig någon dag innan men det gör inget. Det kul med lite liv och rörelse. Det är 7-8 barnbåtar på ankringen men alldeles tyst och stilla. På förmiddagarna hålls det båtskola på alla dessa båtar. Ett imponerande arbete dessa föräldrar lägger ner. På eftermiddagen kommer alla flytetyg fram och det myllrar av ungar i olika åldrar på SUPar, kajaker, segeljollar och dinghys. Det är kul att se hur ålderskillnaderna inte spelar någon större roll.

Här på 30 kan man vandra över ön till andra sidan och beskåda dom vilda vågorna. Det går också att vada över till nästa lilla ö (Lobo) vid lågvatten. Här sprutar vattnet upp jättehögt mot klipporna och dom här terrasserna bildas där vattnet landar.

På första promenaden över ön drar det här lilla blowholet uppmärksamheten till sig. Det är alltid lika fascinerande med blowhole….

På lilla Lobo sprutar det vatten upp över själva toppen ser det ut som. Där måste det ju klättras upp och kollas närmare. Då visar sig ett gigantiskt blowhole mitt i ön. Skepparen står och tittar och vill just ta upp kameran då det säger “swisch” under ön och en fontän med vatten sprutar upp ur hålet. Den landar, ja just så, mitt på skepparen. Dränkt katt är nog inte så långt ifrån. Är man lite uppmärksam så ser man på klipporna var det är blött och var det är torrt. Efter viss förflyttning kan då sprutandet fotograferas och filmas. Klättrandet sker på otroligt vassa korallstenar. Håller man i lite för hårt, så skär man sig, så förflyttningar sker inte så fort. Och….på väg ner måste en blöt sektion passeras. I tron att det efter några stora sprut skall vara en liten paus inleds reträtten försiktigt över det vassa stenarna. Då hörs swischet….det är bara att ducka och stå stadigt….och bli dränkt en gång till. Det var det värt!

Dom här illblåa krabaterna ligger lite varstans på revet när man vadar förbi. Otrolig färg!

Då vinden skall vända väljer Carpe Mares besättning ankring 11. Här är väl skyddat och lugnt. En trevlig potluck kväll med Rosanna och HarryZ avslutar veckan. Många skall snart vidare till Fiji bland annat dessa två. Så är cruiserlivet. Vägar korsas och vägar skiljs….