”Restricted movements” in paradise

18 mars, 2020 at 12:16

Först några rader om dom sista skälvande veckorna i Thailand. När världen runtomkring och långt bort börjar stänga gränser och hitta på annat hyss så fattar besättningen beslutet att tidigarelägga avresan till Malaysia. Där skall ju Carpe Mare tas upp och pysslas om på olika sätt. Så det är väl lika bra att försöka vara inne i det landet innan helvetet brakar loss, om det nu gör det. Man vet ju aldrig, siffrorna för antal smittade är förhållandevis låga både i Thailand och Malaysia…

Efter uppköp av Villa Markets förråd av goda ostar, Ritter Sport choklad i brist på Marabou och annat smått och gott ”västerländskt” så klareras det ut och ankaret dras upp.

PhiPhi Island var trevligt sist vi var där, med klart fint vatten och en hyfsat skyddad ankring. Dit går färden. Det är, trots att det är sent i säsongen och reserestriktioner hit och dit, ganska många båtar på gång. En liten bergsbestigning med utsikt kan ju aldrig skada. Så det får det bli. Ganska svettigt, som vanligt men värt besväret för utsikten. Längst till höger ser ni Carpe Mare.

Koh Ngai är en ö som man inte bruka lägga till vid eftersom vinden brukar blåsa från andra hållet än vad den gör just dessa dagar. Så den har vi inte hört talas om. Vi blir dock väldigt positivt överraskade. Jättefin strand med små välskötta ”resorter” med några enstaka turister på varje. Och klart vatten!

Britiska Vega är på väg åt andra hållet. Genom daglig kontakt lyckas vi med en rendezvous på Koh Muk. Det är här Emerald Cave finns. Den har vi ju inte sett ännu, så det passar perfekt. Efter en trevlig middag på ön på kvällen och en väldigt rullig natt tar vi oss an Emerald Cave. Vad är det för något, det där Emerald Cave, undrar ni som inte har varit i regionen innan. En hong så klart! Här leder en 80 meter lång becksvart tunnel in till hongen och man får bara ta sig in dit simmandes. Huuuu!

Vi är tidiga och har det hela nästan för oss själva. Hopp i plurret och paddla på med simfötterna. Ficklampa är viktigt att ha med sig annars simmar man nog in i väggen. På vägen sover en hel del fladdermöss hängandes i taket av tunneln. Väl inne kan vi konstatera att detta lätt är den snyggaste hongen av dom alla. Här finns en liten sandstrand och en liten, liten djungel innanför inte bara lera som i dom andra. Riktigt snyggt även om det är svårt att fånga på bild.

Vega fortsätter norrut till Phuket och Carpe Mare söderut. Vilken trevlig rendezvous!

Man brukar säga att det är godkänt med en veckas segling från Phuket till Langkawi utan att dom klagar vid inklareringen. Så egentligen tänkte vi söla lite till och besöka både Koh Tarutao och Koh Lipe med omnejd. Men magkänslan säger att det kanske är bättre att komma fram och klarera in. Och så får det bli. Öarna finns ju kvar till en annan gång, eller hur?

Så torsdagen den 12/3 klarerar Carpe Mare in i Langkawi/Malaysia. Vi ombeds att fylla i en liten lapp där vi bedyrar att vi inte har varit i Kina, Iran, Sydkorea eller Italien de senaste 14 dagarna. Sedan är det klart! Puhhh…det gick ju bra i alla fall.

Anders har beställt solpaneler som skall komplettera dom befintliga och det skall betalas en handpenning. Hur svårt kan det vara? Nordea utlandsbetalning går inte att göra i Ringit (Malaysisk valuta) och mottagarens bank kan inte ta emot betalningen i något annat än Ringit. Nordeas chatt är stängd eftersom alla skall ringa in och snacka om sina dalande fonder. Ok, vi går väl till en bank då och försöker betala dom cash så överför dom pengarna. Men nej, det går bara att göra en bank transfer om man har ett konto på banken. Ja, det var visst svårt det här. Surin som driver en yachtservice kanske kan vara lösningen. Men idag är det för sent. På måndag kan hon hjälpa oss. Helgen går med svettigt båthäng. Vattnet här i Kuahviken är inte inbjudande för bad, tyvärr. På måndag fixar Surin vår betalning och vi införskaffar det där sista färska, nu när vi ska ligga i Rebak marina någon vecka. På kvällen kommer nyheten att Malaysia beordrar ”restricted movement” 18/3-31/3. Den 17/3 har vi bokat plats i marinan och det verkar vara sista dagen som dom tar emot någon, sedan stänger dom butiken. Det var ju på håret kan man säga. Så nu ligger vi här i Marina Rebak, sämre ställen kan man ju vara på, och funderar hur det skall gå till att ta sig till Pangkor om några veckor. Där skall Carpe Mare upp på land och alla möjliga saker är beställda dit. Hmmm, spännande. Förflyttning mellan regionerna är för närvarande förbjudet tror vi, eller kanske inte, eller nåt. Oklart.

Men man kan ju helt klart säga att det är många andra seglarvänner som har det besvärligare än vi. Dom som har startat från Panama över Stilla havet, blir avvisade på Galapagos och hur de skall göra när de kommer till Franska Polynesien ändras från dag till dag. Tonga och Cook Islands har också kraftiga restriktioner eller är helt stängda. NZ har som tur är hittills bara 14 dagars karantän för inresande.

Andra är på väg över indiska oceanen och hamnar i karantän i Maldiverna för att sedan inte få segla mellan öarna där. Och Sydafrika är stängt. Jag har faktiskt inte koll på Mauritius och sånt däremellan…

Dom som sitter i NZ och snart skall vidare till Australien, PNG eller Indonesien har det inte heller bättre. Stängda gränser eller i bästa fall 14 dagars karantän.

Värst drabbade är dock dom som har startat på en längre översegling innan gränserna stängdes och när dom kommer fram så är det kalla handen. Och det är inte överallt man fattar att dom här långseglarna kanske behöver lite vatten, mat och diesel för att klara sig vidare.

Vi får väl se var detta tar vägen. Vår ursprungligen kanske lite tråkiga plan att bara hänga i sydostasien ett år verkar just nu rätt fiffig i alla fall.

Och hörni…. tvätta händerna och bunkra inte toapapper