Whangarai, New Zealand

Dom flesta jobbar elva månader om året och har semester en månad, men det är ganska trevligt att göra tvärtom. Det tar bara en halvtimme innanför dörrarna på det gamla invanda jobbet, så är man tillbaka i gamla hjulspår och tankebanor. Att hitta jobbkläder och få alla koder att fungera tar något längre. Sedan är det bara köra på….   Det är lite märkligt att så lite har förändrats på ett och ett halvt år. Många av diskussionsämnena vid fika och möten är välkända.

En av fördelarna med det här upplägget är ju naturligtvis att det ger möjlighet att träffa alla dom små barnen och det ännu mindre barnbarnet. Nej just det….dom är ju inte så små längre. Några vänner och andra släktingar hinns också med, men tiden och den sociala orken räcker inte riktigt till. Veckorna har alldeles för lite helger även om denna jobbperiod faktiskt ligger mycket förmånligt avseende helgdagar. Ett stort tack också till min värdfamilj som med stor gästfrihet införlivar mig i deras vardag. Att ta emot en inneboende i 6 veckor har respekt med sig. Det verkar som om det går ganska bra, annars skulle dom väl inte komma och segla med ett stycke till hösten.

Under tiden blir Carpe Mare ompysslad av skepparen där nere på andra sidan klotet. Hon får en hel del nya kläder. Stora vita att hänga upp i masten och lite mindre gråa att hänga upp som sol-, stänk- och regnskydd. Ojojoj så snyggt och fräscht det blir men ajajaj vad tomt det blir på kontot. Bra med lite extrainkomster från hemfararen. Motorn får nya fötter så den står säkert och stabilt, en ny axeltätning och det blir även nya spridarmunstycken. Det finns så många delar i en båt och i en motor som skall bytas efter så och så många timmars eller så och så många distans användning så man blir alldeles matt och det är inte alltid lätt att veta hur länge dom förväntas hålla. Carpe Mares mage är skinande ren och fri från snäckor och annat krafs. Skepparens armmuskler är proportionerligt större och starkare.

Tydligen är det inte bara hårt arbete på Riverside drive marina i Whangarei. Det är en väldigt trevlig stämning och ibland uppstår spontana event som när Moe en kväll visar upp sina talanger som eldkastare mitt på varvsplanen.

Tidigt en morgon går Carpe Mare och skepparen genom den vackra bron i Whangarei ”Te Matau ā Pohe”. Den är designad som en Maorisk fiskekrok och där finns mycket symbolik i allt vad en bro kan representera. Färden går nu till Marsden Cove med tidvattnet. Där väntar provsegling tillsammans med Roger från North Sails. Spännande!

Sista arbetsdagen är här. Hej då till alla gamla och nya arbetskamrater. Flyget kommer att bli så långt så det är ingen ide att kolla exakt hur långt. Sen blir det mer ordning på inläggen igen….