Franska Polynesien: Society Islands; Maupiti

25 distans västerut från Bora Bora börjar obygden igen. Maupiti är en liten atoll med en vulkanö i mitten. Ungefär som Bora Bora men mycket mindre och som Bora Bora var för 50 år sedan. Här bor 1000 personer. Det finns en flygplats och det kommer flygplan ganska ofta faktiskt. Passet in till denna lilla atoll är ganska knepigt. Det ser ut som ett ”hundben”, har alltså två kurvor och det är väldigt strömt. Man avråder från passage i mer än 2 meter vågor och mer än 10 m/s vind. Så det gäller att välja rätt tillfälle att ta sig både in och ut. När Carpe Mare styrs genom passet är det drygt 2 meter swell och av och till kommer en bamsevåg som man då verkligen inte vill ha just mitt i passagen. Det är spännande, eller intressant, som skepparen uttrycker sig men det går bra. Det hela är förevigat på en liten video som dock pga brist på internet inte kan laddas upp just nu. Väl inne är vattnet grönturkost och bitvis väldigt grunt.

Dom 1000 invånarna bor i princip alla längs med vattnet och nästan alla har byggt en ställning lite utanför hemmet där man hänger upp sin båt. Mycket fiffigt och miljövänligt. Det behövs ingen bottenfärg på det viset.

I guideböckerna står det att ön är i princip bilfri men det är nog en gammal information. Många transporterar sig dock fortfarande med cykel eller vespa. Hela familjen skall naturligtvis med, på ett eller annat sätt.

Man kan roa sig med att promenera runt ön, vilket bara tar en timme eller två. Längs vägarna observeras man av dom överallt närvarande krabborna. Dom håller noga utkik och kilar som blixten in i sina hålor när fara nalkas. Dom är mååånga här och i alla storlekar.

På öns baksida är vattnet så grunt att det går bra att vada över till motun utanför. Där ligger ett litet pensionat. När vi drar dingen förbi, är det några fransmän som vandrar över. Lustig företeelse!

Vad gör folk för sitt levebröd på ett sånt här ställe kan man ju undra. Om man skall tro på wikipedia så odlas det mycket Noni här. En växt som används en del i läkemedelsindustrin. Den bör absolut inte ätas. Giftig!

Det odlas dock också mycket av den typiska polynesiska blomman som alla har bakom örat eller som man gör välkomstkransar av. Undrar om dom inte säljer dessa till grannön eller nått? Den luktar väldigt sött och det verkar ju som myrorna gillar den dom med….

Något som är ganska främmande för oss är hanteringen av avlidna familjemedlemmar. I många trädgårdar ser man gravar vid sidan om sandlådan eller cykelstället. Ibland är sittgruppen där ute precis bredvid mormors viloplats. Ganska mysigt egentligen. Bara inte ungarna tar fel på sandlådan…

Det besättningen ägnar sig åt utöver promenad runt ön är naturligtvis en ”topp-tur”, som norrmännen säger. Berget i mitten är 350 meter och kan bestigas på en timme eller två. Det är brant och flera passager görs med hjälp av rep men utsikten är återigen värd svettet.

Besättningen från grannbåten ”Tada” gör sällskap upp och syns på den lilla toppen med sin ”tada-gest”.

I bakgrunden syns passet och delar av dom ljusgröna grunda partierna. Det går bra att vandra ut till kanten av det ljusgröna utan att blöta ner badbyxorna. På den promenaden träffar man lite här och var en stingray och några eaglerays. På bilden är några andra som vandrar där ute. Det ser lite ut som folk går på vattnet, långt bort från land.

Höjdpunkten är dock mötet med dom enormt stora manta rays. Här skall det finnas ca 50 bofasta mantas som är större än i andra atoller. Människorna här är rädda om sina korallrev och sina olika rockor. Man tar jollen till ett speciellt ställe dit mantorna kommer simmandes på förmiddagarna för att bli putsade av småfisk. ”Manta cleaning station” kallas det. Det är i princip ett korallhuvud där dessa små flitiga putsare bor. Mantan svävar över korallhuvudet och låter sig putsas, även inne i munnen. Ibland ser det ut som om det kittlas lite. Är dom två så trängs dom med varandra för att få bäst service.

Maupiti är en klar favorit. Imorgon skall vind och våghöjd vara fördelaktiga för passpassage och resan går då vidare till det ännu mindre Mopelia. Där bor 10 personer som nog alla släkt med någon eller några på Maupiti. Blir det känt att man skall segla dit så får man med sig paket till familjemedlemmarna på lilla grannön. Vi får se hur stora lådor som kommer lämnas på Carpe Mare imorgon bitti. En bananstock har vi redan fått som tack för hjälpen….