Franska Polynesien: Raiatea, Tahaa, Bora Bora

Nästa anhalt blir Raiatea och Tahaa ca 30 distans från Huahine. Dessa två öar ligger innanför samma rev och man kan segla/köra en åtta runt alltihopa innanför revet. Mycket praktiskt för charterbusiness. Om man vill kan man lätt tillbringa en vecka/14 dagar i olika vikar utan att behöva ge sig ut på stora havet. Så här är charterkatamaranernas mecka. Men det är inte så många som man skulle kunna tro. Ingenting i jämförelse med Caribien eller BVI.

I Fa’aroa bay kan man ta sig upp för floden, med jollen naturligtvis. Floden färgar viken brun. Det sägs att det finns en farm ett stycke upp som säljer frukt och grönt från träden och det är ju alltid roligt. Det blir dock väldigt grunt och vidare färd blir omöjlig. Nåja, vi får väl köpa grönsaker som vanligt. Men flodfärd är kul.

Det bruna vattnet lockar inte till bad så ankaret lättas och bättre plats uppsökes strax utanför viken vid en liten ensam motu/ö. Utsikten åt ena hållet….

…och andra hållet.

Ett äldre par avverkar kokosnötter, öppnar dom och samlar ihop i säckar (copra). Efter lite pepptalk skickas en expedition i land med en halv flaska rom i syfte att byta till sig ett gäng nötter. Paret avböjer romen och även betalning men skänker frikostigt tre öppnade och urtagna kokosnötter till förtäring. På köpet får expeditionsdeltagarna en jävla massa bett. Ajajaj så det kliar….

Från Tahaas västsida visar sig Bora Bora i profil. Den kända siluetten med dom två bergstopparna blir kvällsunderhållningen.

Utanför Tahaa’s huvudstad ligger tre små motus med en så kallad ”Coral-garden” i mellan. Man tar jollen till stranden, promenerar sedan över den lilla ön till utsidan och hoppar i plurret. Fast det går inte så bra eftersom det är väldigt grunt. Meningen är att man skall glida med strömmen genom denna ”Coral-garden” tillbaka till jollen. Gör man sig riktigt, riktigt platt och drar in magen och alla andra utstickande kroppsdelar så går man likförbannat på grund lite nu och då. Men vackert är det och fiskarna har nog sett folk förr. Dom är helt orädda. Skepparen blir till och med attackerad av en liten, liten rackare som försvarar sitt revir. ”Jag biter dig i tån om du inte sticker omedelbart” säger han.

Och sedan är det bara ett litet hopp på en sisådär 25 distans till det mytomspunna Bora Bora. För att hålla stilen anpassad till omgivingen tar Carpe Mare en boj vid Bora Bora Yacht Club. Sista kvällen med gänget bjuder gastarna på finmiddag på detta anrika ställe. Tack än en gång för supergod mat och stilfull kväll!

Vägen runt ön, till gastarnas avlämningsplats, domineras av ”stugbyar på stolpar”, charterkatamaraner och mycket turkost vatten. Varför är Bora Bora så mycket hippare än dom andra snygga öarna kan man ju undra. I Bora Bora var 7000 marinsoldater stationerade under andra världskriget. Med det följde en internationella flygplatsen på köpet. Till och med på Tahiti  fick man vänta till 1960 på en riktig flygplats. Kan det ha haft ett inflytande på kändisskapet? Här pratar nästa alla engelska utan större problem.

Nåja, nog filosoferat. Gasterna lämnas under idel kramande av på land och Carpe Mare tar sig an det turkosa vattnet. På Motu Piti A’aus sydspets bor ett 20 tal eagle rays i en djuphåla. Det är bara att dra dit med sina snorkelgrejer och simma med dom en stund. Magiskt trots att dom kanske matas ibland.

Lokalbefolkning i förgrunden och charterkata i bakgrunden….

Snyggt!

När vi nu är på ett mytomspunnet ställe så är det väl bara att gå ”all in”. Bloody Mary är ett annat ställe som man måste ha varit på. Massa kändisnamn på väggarna och lite annorlunda inredning. God Mahi Mahi burger också för den delen. Sen har dom ju en gratis boj utanför som Carpe Mare kan ligga på en stund och WiFi inte att förglömma.

Och det är dags för hike! Valet faller på Mata Pupu ca 300 meter över havet med fin utsikt åt båda håll söderut i lagoonen. Hiken är inte särskilt lång men desto brantare. Händer och fötter kommer till användning lika mycket och Mahi Mahi Burgaren blir nog muskler direkt….rumpmuskler känns det som. Ser ni lilla mig klättrandes?

Men vilken magnifik utsikt! Där nere i det mellanturkosa låg vi igår.

Och där nere till vänster ligger Carpe Mare och guppar idag.

Någonstans i myllret där nere sitter gastarna och sörjer eller vad dom nu kan tänkas göra….

I skrivande stund testas Mai Kai Yacht Clubs moorings. Härifrån är det lätt att handla på sig lite ny mat och klarera ut. Snart sundowner på Happy Hour på Mai Kai…..