Chantier Naval le Borgne, Baden, Bretagne, France

I söndags, alltså för fem dagar sedan, genomfördes sista mätningen av fuktigheten i däcket och den bedömdes som helt acceptabel för en så kallad ”running yacht”. Projekt ”torka däck” avslutas härmed och övergår i ”bara resten kvar” ….

Epoxi, epoxi och glasfiber, lite mer epoxi, slipa, spackla, slipa, spackla, tejpa, limma mattor, tejpa, måla grundfärg, måla grundfärg, måla topplack, måla topplack, städa, städa, stuva, stuva …. Såtillvida väder och temperatur tillåter så klart.

Just för dagen är däcket grönprickigt… och det känns som vår i luften. 12 grader och solsken, fåglarna kvittrar och blommorna blommar.

Men oj så stökigt det är, både här och där…

I gästkojen ligger dom färdiga mallarna och väntar på att bli överförda till treadmaster plattor. För att få plats med dom där fick det bli en major omflyttning av … ja allt möjligt som just nu ligger framme för däckprojektets skull …

På arbetsbänken får man precis plats med det man just idag behöver få plats med … idag var det den ”gröna spackeldagen”.

Vår kära vakuumpump har ju gjort sitt när det gäller däcket, men det finns säkert annat som behöver lite kärlek. Har man köpt en fuktmätare så får man kanske lite mer information än vad man egentligen borde ha …. Runt ventilerna fram kanske det kan sugas lite nu när den inte har något annat för sig. Men denna gången testar vi metoden ”suga underifrån”, nej nej inte alls som ni nu genast tänker, utan nippel i taket med slang på och sug på. Lite värme på det så får vi se hur det går. Spännande!

Och så är det ju ett och annat annat som visar sig ha gjort sitt för denna resa. Ankarkättingen, 100 m, ser ut så här. 60 m rosthög och 40 m lite mindre rosthög. Den har vi vänt på någon gång på vägen, jag kommer inte ihåg var och när men det får faktiskt bli en ny.

Men nu tycker vi oss faktiskt se, att det kan finnas, ett slut på tillvaron i skjulet….