Caribien; St Vincent, Blue Lagoon och förbifart

Bruningen nummer två flyger hem från St Vincent. Även om ön dras med ett tämligen dåligt rykte pga av frekventa inbrott och stölder i båtar där gärningsmannen gärna uppträder med en machete i handen måste den besökas en kort stund för att komma till flygplatsen. En natt blir det, för ankar strax utanför Blue Lagoon. Ingången till lagunen är för grund för Carpe Mare. På land möts man av en Marina inklusive Hotell-Restaurang av hittills inte skådad chickhet. Marmorgolv och rent och snyggt. På Strandbaren bredvid inmundigar besättningen en avskedshamburgare i tropiskt regn. Servicen i baren och på Marinan är mycket vänlig och hjälpsam. Synd att några enstaka individer förstör ett rykte för en hel ö på detta viset, diskuterades innan sänggående.

Några hundra meter bort ligger en annan svensk båt. Naturligtvis måste det hälsas på. ”Heja Sverige” brukar fungera som öppningsfras. Bushpoint heter båten. OSK medlemmar från Stockholm. Det visar sig att dom under kvällen före har haft påhälsning av en simmande tjuv som tog sig in via en taklucka och tog med sig en del elektronik.  Tur eller otur, men dom var inte hemma när det hände utan hittade blöta fotspår i hela båten när dom återkom dit. Kusligt! Och ….. det ligger uppenbarligen något i det dåliga ryktet.

Men vacker är denna ö helt klart. Har man en klättrande son om bord så blir det en del bergsbestigning. Detta lilla berg finns bara en jolletur bort och visar sig härbärgera ett gammalt fort med kanoner och allt. Hur fasiken fick dom upp dom dit. Bara att gå upp är ju tillräckligt jobbigt.

Jollen fick ligga där nere och vänta i det vackra vattnet….

Bruningen och skepparen skådar i fjärran…

Efter tårfyllt avsked vid Taxidörren drar nu bruningen hem till Götet och Carpe Mare fortsätter sin färd norrut.

Som sagt så är St Vincent väldigt naturskönt. Höga klippor och berg omger små lummiga vikar med palmklädda stränder. Det är ju lite komiskt att det är just här filmen ”Pirates of the Caribbean” har spelats in.

Nedan några vyer från vägen upp för kusten. Väldigt få besökande båtar. Boatboys som kör långt ut för att övertala dom passerande båtarna att lägga ankare och besöka ön. Det skulle ha varit roligt att upptäcka även denna ö om man hade vågat….

Ett regn över den bergiga norra delen av St Vincent skänker denna fantastiska regnbåge som avsked.

Sedan blir det första nattsegling sedan atlantöverfarten. 16 timmars segling genom natten känns inte särskilt långt längre. Varför genom natten funderar kanske en och annan läsare. Jo, för att lämna och landa i dagsljus.

Har ni tänkt på att olika världsdelar eller områden har olika färger på sina solnedgångar? Indien är ockergul, Afrika är röd, Australien är nog lite mera ljusgul. Här är solnedgångarna rosa…..