Caribien: USVI; St John, St Thomas

US Virgin Islands ligger jättenära British Virgin Islands och ändå är det väldigt annorlunda. Inte naturen, den är sig lik men mycket annat skiljer sig åt. St John, en av USVI, består till stora delar av national park, en gång köpt av Rockefeller som gav ön till staten under premissen att han fick bygga en Lyxresort i Caneel Bay. I nationalparken måste man ligga på boj, för att skona havsbotten och koraller. Ligger man över natten betalar man 26 USD i en betalstation. Här är det nästan tomt på båtar och charterkatamaranerna har försvunnit helt. Lediga bojar och mycket plats. Laglydiga svenskar som vi är, betalar vi vår avgift den natten vi tillbringar vid nationalparkens boj. Vad vi kan se är vi nog ensamma om det just här och denna natt i alla fall. Kontroller? Oklart…. En boj på BVI kostar 30 USD och där är helt fullsmockat. Det som skiljer vikarna åt är närvaro av restaurang och bar, det finns inte i nationalparken. I övrigt är det ganska glest mellan husen och det verkar som många av dom ägs av Rockefellers kompisar. Stora, palatsliknande hus med utsikt på havet naturligtvis. Dom här skyltarna är en väldigt vanlig syn i detta land. Inte så lätt att ta sig fram alltid, till en strand eller från en strand till landet bakom.

Nåja, vi får väl hålla oss vid strandkanten eller i vattnet. Och vattnet och undervattensvärlden är en riktig höjdare. Rev full av liv, både koraller och fiskar i ett otroligt klart vatten. Så det blir mycket snorkling. Vi övar oss på film och fototeknik under vatten. Kom så nära som möjligt, få med så mycket ljus som möjligt och gärna medljus och ta bilden helst underifrån. Inte så enkelt faktiskt när man snorklar. Nästa steg är att bygga en förlängningspinne för kameran.

Sedan är dom ju lite fiffiga amerikanerna. Det gäller att inte hamna i situationer då man saknar sin iskylda drink eller sin pizza. I den ena viken möter vi det här lilla ”huset” som kommer farandes som ett jehu. En flytande BAR som varje eftermiddag lägger sig på ett visst ställe just utanför nationalparkens gräns. I en annan vik ligger Pizzabåten. En segelbåt där innanmäldet är omgjort till ett pizzabageri. Pizzan kostar mellan 20 och 35 USD men visst…

På stränderna står folk med vatten upp till bröstet, med hatt, keps och solglasögon och…en drink i handen, eller så hänger man bakom båten i sin noodle…med drink i handen. Ingen amerikansk båt utan ”a bunch of noodles”. (ett långsmalt, ofta ihåligt flythjälpmedel i kulörta färger). Inte ovanligt att snorkla med sin noodle heller eller med flytväst för den delen. Det här är inte unikt för USVI utan mer för amerikaner. Alla har vi väl våra egenheter….

På St Thomas, den andra stora ön i USVI, är det lätt att hitta en lugn ankarvik med lagom mycket liv på stranden. I Charlotte Amalies, USVI’s huvudstads, hamn startar och landar vattenflygplan nästan mitt bland dom ankrade båtarna. Här lägger också kryssningsfartygen till. Danskarna har ägt dessa öar ett slag och många namn är kvar sedan den tiden. Dronningens Gade, Nye Gade och Stortvaer Gade. Även en del av husen ser ut som nästan hemma. Sedan blir det helt galet. En hel Gade består av juvelerare, helt otroligt stora affärer med allt man kan tänka sig i dyra klockor och smycken. Det tar liksom inte slut. Köper kryssningsresenärerna verkligen så här mycket grejer på taxfree? Vi promenerar lite bakom och där är staden lite sliten men vacker med många fina gamla trappor upp för backen. Har man vit hudfärg behandlas man dock som ett får som behöver vallas tillbaka till kommersen eller kryssningsfartyget beroende på tid på dagen. Som tur är, är vi ju inte vita längre 😉

Nu ligger Carpe Mare ankrad i en fin liten vik, med få andra båtar, mycket nära flygplatsen och väntar in den lille dottern. Jippi! Och då kan man ju passa på att serva utombordaren så klart….

Den stora nyheten som nog är helt offentlig nu är att vi till vintern blir farmor och bonusfarfar. Visst måste vi flyga hem och lära känna ”lillbullen” då någon gång? Gör er beredda på att bli våldgästade….