Caribien; BVI, Tortola, Brewers Bay och Jost van Dyke

Ni som är vän med oss på facebook har redan fattat att Brewers Bay var något extra. Hittills har ju ”Little Harbour” på Peter Island varit favoriten och tillika ”den norska hemmahamnen”. Dom norska båtarna Marlene, Hakuna Matata och Go Beyond fanns där när man behövde sällskap. Brewers Bay tar det hela dock till en annan nivå. Här är det inte riktigt lika lugnt och platt vatten men däremot finns det en fin strand att promenera på, stigar att gå på tur på, grön och lummig växtlighet, väldigt få båtar (2-4) och, sällsynt hittills, fågelsång i skymning och gryning. Och då menar jag inte skränande sjöfåglar utan skönsång från skogen. Oklart vilken art men kanske gissningsvis någon typ av papegoja?  Jo, i alla fall lades ankaret där mellan reven även om det i guiden beskrivs som bara dagankring låg vi kvar över flera nätter och njöt av omgivningen. Sopor är ett kapitel för sig i caribien och i BVI i synnerhet. Ett vanligt scenario är att det kostar 2 USD att slänga en soppåse. Inte kul. På vissa ställen kostar det också 2 USD per person att gå iland i jollen. Då kostar det plötsligt typ 60 kronor att slänga en sopa. Och då blir man glad när det i Brewers Bay finns, inte bara en, utan flera containers som är helt fria att slänga sin soppåse eller tre i. Halleluja! Man behöver inte ens smyga med det…  Nedan bilder på hiken till Anderssons point och Bat Cave. Det visade sig vara mer Läderlappen än fladdermöss som hade inspirerat till namnet. Kul promenad i vilket fall som helst.

Sedan bar det iväg tvärs över sundet till ön Jost van Dyke och sevärdheterna ”Bubbly Pool” och ”Sandy Spit”. Det första är en naturlig pool där vågorna både slår in ovanifrån och kommer in via lite mer gömda glipor så det blir bubblor i vattnet. Man kan bli rejält runtsköljd här om man inte passar sig och väljer fel väder. Nu är det lugnt och väldigt lite swell så vi misstänker att upplevelsen blir rätt så tam om inte till och med intetsägande. Och visst är det så att det är jättelugnt och lågt vatten när vi kommer dit. Men har vi nu tagit oss hit så skall det ju badas också. Vägen hit var svettig så det tar inte emot. Som synes på bilden blir undertecknad dock tagen på sängen av en oförhappandes stor våg som både nästan suger ut mig genom ett litet hål för att sedan spola bort mig tvärs över poolen. Lite pinsamt, tur att ingen annan var här. Sedan är det skepparens tur att invänta vågen. Mycket lite händer men det blir ju bra ändå med dom små fiskarna som är inspolade här.

Bubbly Pool ovanifrån

och Bubbly Pool underifrån

Skepparen i tydlig kommunikation med den randiga fisken och dess kompis

Här är en mer arti bild på skepparen i ”poolen”. Tyckte den blev snygg.

Efter denna lilla äventyrliga promenad gick jolleturen till ”Sandy Spit” strax utanför. Detta är en liten sandhög med en palm och lite annat grönt som ligger strax utanför Jost van Dyke. Bra snorkling skall det vara sägs det men det provade vi aldrig. Jolleturen dit var lite blöt i motvinden men visst är det vackert. Turkost vatten nu igen…

Allt detta sammanfattad i en liten filmsnutt ser ni nedan. Filmredigeringen blir mer och mer hemtam om även programmet är begränsat. Jag behöver nog snart gå en kurs hos den unga generationen.

 

Som avslut på Jost van Dyke la Carpe Mare till i utklareringshamnen Great Harbour. Den är inte ”Great” alls utan snarare ganska liten. Oj vad det parkerades lite hur som helst på kvällskvisten av sent anländande charterkatamaraner. Grannviken är den omtalade ”White Bay” (ja det finns många bayar med samma namn) med den ännu mer omtalade ”Soggy Dollar Bar”. Hit bara måste man åka på något sätt, gärna parkera med häcken mot stranden, simma iland och köpa en ”Painkiller” på den berömda baren med sina soggiga dollarsar. Vilken kommers. Han har gjort något rätt någon gång på vägen. ALLA är här, ingen är i grannbaren. Painkillern är ganska dyr och sådär god men va spelar det för roll när man är med i gänget.

En hel del gamla och nya vänbåtar börjar nu förbereda sig för hemfärden över atlanten. Det är tråkigt att skiljas åt och sträckan via Azorerna hem har respekt med sig. Fair winds och following seas till alla er som är på väg österut

För oss blir det USVI nästa….