Svett och tårar
Caribien; Grenada, Prickley Bay, St. George
Den ena gasten har bytts mot en del av supporterklubben på Carpe Mare. Han föredrog stort vackert hus med pool och utsikt över Hartmans bay. Svårt att förstå faktiskt 😉 men vad gör man inte för familjen.
Prickly bay är väldigt hemtrevligt. Det ligger säkert en 100 båtar i viken. Varje morgon klockan 7.30 startar med VHF kanal 66 för att lyssna på ”social events, welcome to new arrivers and goodbye to those who leave, treasures from the bilges” och alla som har något att bidra med snackar på. Är det något man vill veta så ropar man till alla båtar på kanal 68 och får ett vänligt svar av någon som har varit här länge. I land finns Tiki Bar med Caribiens bästa pizzor. Ett stycke upp längs vägen ligger ”The Brewery” med Caribiens bästa burgare. Så vad behöver man mer…
Den nuvarande besättningen har under veckan blivit experter på att åka buss på lokalt vis. Man står vid vägen, eller går för den delen, så kommer en minibuss med en chaufför och en inkastare/konduktör och bredsladdar bredvid. Här är det buss Nr 1 som gäller men det mesta går att anpassa lite individuellt. Man kastar sig in i en redan överfull buss ofta på ett utfällbart extrasäte och ”off we go”. Betalning sker under gång till inkastaren genom att räcka en lämplig sedel tvärs genom bussen och få växel på samma vis. Vill någon ut så är det allmänt byta säten och flytta runt som gäller. Stoppsignalen är en rejäl knackning i bilens plåt. Den utflyttade gasten med supporterklubb har hyrt bil så dom har andra utmaningar att bemästra. Co-drivern sitter och tragglar ”håll vänster, håll vänster och vänster om i rondellen”.
Sightseeing i form av besök av huvudstaden St. George, Grand Anse (den stora stranden) och senast Morne Rouge Beach har klarats av utan större solbrännor men med mycket utsöndring av svett. St. George besöktes just den dagen av tre stora kryssningsfartyg så men var ju inte själv i stan precis. Rörigt, högljutt, varmt och väldigt trevligt är väl en bra beskrivning av stadslivet. Muskot odlas på ön så det inhandlades i liten säck från en liten gumma på marknaden. I samband med det lämnades upplysningar om torkningsgrad av nötterna och hur mycket som behövs i rumpunchen. Skepparen var så charmig så han fick en färsk muskotnöt med det lilla röda nätet kvar runt som en liten gåva.
Är det inte sightseeingsdags så kan man ju bada från båten och öva sin balans och smidighet genom vattenlekar med jollen och kajaken. Hur man tar sig upp i jollen utan stege är en obligatorisk övning. Här kan ni se vad jag pratar om. Egna videoklipp på besättningen har inte framställts då skrattsalvorna avhåller från seriöst filmande. Nästa svårighetsgrad är att stå upp i kajaken och presentera ett snyggt fall vid avslut. Det senaste klarade alla galant som synes av dokumentationen.
Även segelutflykt med hela gänget har avnjutits. Turen gick till en vik lite längre bort. Ankaret droppades framför det här lilla ”placet”.
Senare googling gav informationen att det går att hyra för en 150 000 US dollar per dygn och att man då kan komma med upp till 50 av sina vänner. Låter det intressant för 50 eller 60 års-kalaset?