I stormens öga

4 oktober, 2020 at 15:55

Saint Nazaire, Pays de Loire, France

Var har vi hamnat egentligen? Först en liten utflykt till havet, så klart. Det blåser småspik och är inte särskilt varmt precis. Men fransmännen och även franskvinnorna, för den delen, räds inte att ge sig ut i detta och kämpa med och mot elementen. Den väldigt långgrunda, tidvattenstranden är full av folk med olika typer av segelbara farkoster….

Kitesurfare, vindsurfare och den nya grejen, som vi såg i Thailand, med en vinge i händerna och en bräda under fötterna.

Men alla gillar ju inte vatten…. Och med lite kreativitet kan man ju bygga om lite och köra på stranden istället. Ett himla körande är det….

I Saint Nazaire, som på många andra platser längs med atlantkusten, har andra världskriget lämnat sina spår. Här står en gigantisk, bombsäker ubåtsbas kvar. Kusligt!

Vi försöker köra runt och titta på dom marinorna som finns i omnejd för att se om det är ett vettigt ställe att tillbringa större delar av vintern på och om dom har plats så klart. Dom billigaste och mest skyddade är naturligtvis fullbelagda och likaså dom i den mest pittoreska settingen. Men nu, efter mycket mailande och pratande med google translate som hjälp, har vi nog fått till en plan som duger bra.

På vägen mellan marinorna finns alltid tid för en hike. Det gäller att vidmakthålla dom goda rutinerna från Rebak, ju! På dom här promenaderna snubblar man över Obelix´s bautastenar lite här och var. Monoliter kallas dom och man vet faktiskt inte riktigt varför dom ställdes upp. Förhistoriskt tid är ju ganska länge sedan så det är inte lätt att veta….

Här någon sorts grav, en “Tumulus”.

Kusten består inte bara av långgrund sandstrand utan även klippiga avsnitt med små fina stränder insprängda. Dom små fiskehusen, som står på pelare med jämna mellanrum, påminner faktiskt om indonesiska FAD:s.

Och…trot eller ej…folk badar. Inte många men några. Ärligt talar har jag ingen aning om hur kallt det är i vattnet. Det kan vara varmare än det ser ut med golfströmmen och sånt, men vi går omkring i fleecetröja och jacka….

Franska hus, små torn och mysiga trädgårdar. Olika stilar men väldigt fint.

Här nedan har dom nog byggt ut med varje ny generation tills dom stötte ihop med grannen….

Hur går det då med vårt hem, på väg över Biscaya? Jo det undrar vi med. Det har varit en ordentlig storm här över Bretagne, vars utlöpare ledde till översvämningen i södra Frankrike. Den stormen har varit i vägen för cargo skeppet. Nio meter vågor har respekt med sig även om man är en jättestor båt. Så dom har kört långsamt och gjort lite omvägar för att undvika det värsta. ETA är numera imorgon, måndag, eftermiddag. Vi håller tummarna att vårt lilla hem kommer fram oskadat. Hon har definitivt seglat runt jorden även om besättningen har fuskat.