Not only crocs…

30 juni, 2019 at 08:25

Grannbåten i marinan i New Caledonien var från Australien och deras gastar Charlie och Lis bor på Magnetic Island. Med autraliensisk självklarhet är vi välkomna när vi kommer till ön. Sånt måste man ju ta vara på. Massor med lokalkännedom och vänlighet. Dom bor bara några gator ovanför marinan på Magnetic Island. Muren, ingången och allt möjligt annat är dekorerat med en fantastisk fin mosaik som Lis gör själv. Och vi får en guidad tur på ön.

Först några wallabys modell större som ändå skuttar runt i grannskapet. Det är alltså inga kängorooer utan wallabys.

Det finns många trevliga vandringsleder här och på en av dom är det ganska sannolikt att upptäcka en och annan Koala. Man skall gå sent på dagen för att dom är mest aktiva då. Utsikten från toppen är ju inte heller fy skam.

Den första lilla mysbjörnen sitter och sover som en stock, eller tittar han lite, lite med ena ögat? Den andra sover också….

Men den tredje, när vi nästan har gett upp spanandet, är vaken och klättrar runt och äter. Hen tittar ner på oss och poserar för kameran. Jättekul att få träffa dom här krabaterna i sin naturliga miljö.

Som avslutning av dagen går färden till gamla piren där dom små rock wallabys håller till. Dom är så stora som en katt ungefär och studsar runt mellan stenblocken på ett mycket akrobatiskt sätt. Där var till och med en liten som tittar ut ur mammas pung men den kom inte med på bild.

Vid ankring i Horseshoe Bay (fortfarande Magnetic island), vågar besättningen sig till och med på ett dopp, iklädd stingersuit. Man kan vänja sig vid detta också…..

Skepparen hade beställt reservdelar hem till Charlie och Lis och självklart hämtar Charlie dom på posten och skjutsar dom till andra sidan ön där vi nu ligger för ankar. Helt fantastiskt bra service. Tack!

Efter Magnetic är Orpheus Island ett lämpligt nästa stopp. En av James Cook universitetets research centre ligger här ute. Hit kommer vår Tonga-New Zealand gast förmodligen att forska runt lite under sin tid i Townsville där hon skall göra sin master i Marinbiologi. Station managern visar sig känna en undervattenfotograf som jobbar på samma ställe som gasten ovan. Världen är liten….

Det ligger en ganska stor bergig ö strax utanför kusten, Hinchinbrook. Innanför går Hinchinbrook Channel. Den är besättningen sugen på att undersöka. Det gäller att gå in i kanalen vid högvatten för “baren”, typ sandbanken i öppningen är grund. Det blir inte mindre än 2,9 meter och våra amerikanska vänner på Serengeti går före. Dom sticker 20 cm djupare än Carpe Mare. Sedan ankrar man någonstans bland mangrove, mygg och krokodiler. Ingen är badsugen….

Serengeti tar dingen in i en liten creek och kommer ut igen med vändande post. Att möta en 4-5 meter krokodil i en liten uppblåsbar dinge är lite för spännande trots allt. Carpe Mares besättning väljer att undersöka crocodile country med storbåten istället. Och hen här nedan visar upp sig i hela sin skräckinjagande skönhet. Hen verkar inte inställd på lunch i alla fall.

Den här lilla sidoarmen borde väl vara ett krokodils paradis. Många fina leriga banker att ligga på vid lågvatten och massa mangrove runtikring. Det verkar dock som krokodiler inte gillar regn. Under nästan ett helt dygn är det grått och regnigt och ingen av dom visar sig, varken med eller utan paraply eller regnjacka. Vad gör krokodiler när det regnar? Nåja det blir nog fler crocs på väg norrut.

Landskapet i Hinchinbrook Channel är i vilket fall som helst väldigt vackert med röda berg och olika nyanser av grönt.

Nästa dag på Dunk Island tar man en boj bakom en sandspit. Det är inte precis platt vatten och det strömmar ganska friskt hit och dit beroende på tidvattnet. Det innebär att Carpe Mare puttas förbi bojen som sedan står och dunkar i fribordet. En kvart varje gång tidvattnet vänder. Härlig underhållning mitt i natten. Det är nog därför den heter Dunk Island.

Men å andra sidan kan man hitta riktig fin regnskog på denna ö och en snygg strand på vandringen runt. Ser ni gasten fota fotografen?

Skepparen blir i dessa lägen utsedd till spindelmannen. Han går då före och håller en lång pinne i luften för att undvika gå in i alla trevliga spindelnät. Det gör han bra som så mycket annat.

Nu är siktet inställt på rev som omväxling. Får se hur det går och om det går att ankra bakom. Spännande….