Stronsey, Westrey, Mainland, Kirkwall, Stromness, Ring of Brodgar

Hejdå gastar och hejdå Shetland! Gastarna tar färjan till Aberdeen och Carpe Mare styr söderut mot Orkney.

På Fair Isle, den pyttelilla ön mellan Shetland och Orkney med 60 invånare, finns det enbart en liten kaj att lägga till vid i lugnt väder. På just den kajen görs det just nu ”extensiv construction works” vilket innebär att det inte finns plats för besökande båtar. Attans! Vi får segla förbi detta eftertraktade mål, tyvärr. Så här mycket får vi se av ön…. Nåja, vad är väl en bal på slottet….

Carpe Mare hamnar efter 10 timmars skumpande på en ödslig liten ankring på Stronsey. Orkney är mycket plattare, mera låglänt, än Shetland, och grönare. Här dominerar landbruk och kossor, svarta kossor, före torv och får.

På Westray skall man kunna se Puffins på nära håll sägs det. Hamnen är liten och det är full trafik med fiske- och fiskfarms- arbetsbåtar. Ut på morgonen och in på kvällen.

I oktober tar man bort alla flytbryggor eftersom det blir allt för stökigt i samband med kraftiga vindar och stormar. Huuu! Det räcker med den blåst som gör att vi inte kan lämna hamnen på ett par dagar.

Puffinsutflykt! Det är 10 km motvind till Puffinsaran och 10 km medvind tillbaka. Då tar den kluriga och lite lata besättningen minibussen som går mellan färjorna några gånger per dag. Packar med sina ihopfällda cyklar på en busstur i motvind. Hehe! Ut på en klippavsats, fika finns med i ryggsäcken. Tittar på puffins och cyklar i medvind tillbaka. Hehe!

Ja ni fattar att det är ganska kallt .

Puffinsarna kollar tveksamt ut ur sina hålor. Dom ger sig ut och fiskar för att mata ungen så här dags på kvällen. En förälder stannar alltid kvar i bohålan. Så vissa bara kastar sig beslutsamt ut för avsatsen med småfisk i sikte medans andra nog tittar ut och undrar om maken eller makan är på gång tillbaka snart.

Hen här nere tittar ut, kollar runt, inser att det är kallt och blåsigt och går in igen. Usch! tänker hen nog..

Vinden mojnar till slut och Carpe Mare fortsätter sin irrfärd mot liiiite mer befolkade trakter. Kirkwall på Mainland (ja så kallas den stora ön i Orkney). Det tar några timmar genom sund och mellan öar där guidboken varnar för ”eddies” här och stark ström där. Då sitter det fint med Fish and Chips från ”Harbour Fry” när man kommer fram. Med krispig och lätt panering precis som man vill ha det. Båtköket har kompletterats med majonäs och ketchup som tillbehör till denna paradrätt….och rätt sorts öl såklart.

Namnet Kirkwall kommer från det gamla nordiska språket, Nors, och betyder Kyrkvik. Och det kan man lätt förstå. Kyrkan är gigantisk i förhållande till den lilla staden och byggd på 1100 talet.

Och det står ett vikingaskepp på altaret..

Här några bilder från byn. Många gamla stenhus och en del trånga gator och så klart en och annan telefonkiosk. Det var ju inte så länge sedan dom användes, eller?

Stromness ligger på andra sidan Mainland. Dit är det lätt att ta sig med bus. Men … det regnar. Det känns som det regnar små isbitar. Nåja, i bussen är det torrt och varmt och Stromness är väldigt sött med fler gamla stenhus och ännu smalare gränder.

Och så är det ju ”The Ring of Brodgar” som måste besökas, oberoende väder. Som tur är stannar bussen väldigt nära, kör en runda upp till Skara Brae och kommer sedan tillbaka. Precis lagom länge för att kolla in stenarna och bli frusen. Stenringen är större och framförallt äldre än Stonehenge. I närheten finns en mindre stenring och flera välbevarade gravar. Så man tror att detta har varit en viktig plats för rituella möten och kanske också för astronomiska observationer. Häftigt! Hur bar dom sig åt för att placera så här stora, tunga stenar för typ 4000 år sedan?

Skepparen planerar rutten för morgondagen….