Milford Haven, Padstow, Scilly isles

Det blir ett låångt ben snett ner över havet mellan Irland och Wales. Milford Haven är målet. Kusten på denna sidan av UK är ju lite oförlåtande. Inte mycket till skyddade vikar och mycket tidvatten. Så ett ställe som Milford Haven behövs för den trötte seglaren. Själva ”Haven” är en djup smal vik in i Wales näsa. Här fins både ankringar, industrihamn och flera fritidsbåtshamnar. Men eftersom det är så mycket tidvatten så är hamnen bara öppen två timmar före högvatten. Övrig tid slussas man in i hamnen. Hit kommer den nya propellern och vatten och diesel fylls på. En ren pitstopp med andra ord, dyrt som guld är det också. När slussen är öppen så kallas det för free flow. Nästa free flow klockan 3 på natten passar bra för vårt nästa ben ner till Padstow på norrsidan av Cornwall/England.

Senaste favoriten när det gäller segelsättning är detta. Alla vita segel uppe på en gång.

Tidvattenströmmar är kul när dom är med, en men ack så frustrerande när dom är emot. Carpe Mare gör god fart (6-7 knop) genom vattnet men över grund blir det bara 4-5. Det verkar också som det alltid är längre tid mot än med. Besättningen ser fram emot seglingsregioner med mindre eller inget tidvatten!

Om Milford var en stor ganska opersonlig marina så är Padstow dess motsats. En pytteliten hamn mitt i Cornwalls semesterparadis där man knör efter bästa förmåga. Inte mycket privacy här inte. Men först skall man ta sig in i floddeltat över ”the doom bar”, en sandrevel som bara går att korsa nära högvatten. Även denna hamn öppnar sin port bara 1,5 timme före och efter högvatten. Kommer man för sent får man snällt vänta på en boj eller ankare utanför i ”the pool”, en pöl med lite djupare vatten som inte blir till torran land under lågvatten. Lite klaustrofobiskt! Carpe Mare gasar allt vad hon har och hinner både över ”doom bar” och in i hamnen. Puuuhh!

Doom bar där i fjärran…

..och hamnens port som skepparen måste studera noga i syfte att genomskåda mekanismen…

Utanför hamnen ligger några på det torra två gånger om dagen…

Värmeböljan är här med besked, alla badar, vadar, fångar krabbor, äter glass i stora lass och dricker pints. Det gäller dock att hålla koll på om stranden man går på fortfarande sitter ihop med resten så man kommer hem utan att simma.

England spelar kvartsfinal mot Norge och vinner. Det gynnar inte nattsömnen i en pytteliten hamn kan meddelas….

Men nu måste vi ut ur detta klaustrofobiska, mysiga lilla stället där allt grus från strand och stad blåser rätt ner i båten. Ajajaj så mycket grus! Mot Scilly Isles, längst västerut. Även detta är ett lååångt ben med mycket motström. Spinnacker upp och spinnacker ner. Motor på och av, vita segel ut och in….14 timmar!

Men Scillies i värmebölja är en riktig pärla. Vita stränder, häftiga klippformationer, massor med segelbåtar från alla möjliga länder som alla ligger på boj eller ankare. Härligt med fri horisont, solnedgång och vinden oftast från båtens näsa (utom när tidvattenströmmen i ankringen vrider runt båten åt fel håll).

Strålande vacker kombination av blommor och klippor…

Inget ont anande promenerar besättningen och beundrar landskapet. Men vad är det där? En hel hög med gula och röda hjälmar, flytväst och våtdräkt på. Vad gör dom där ute på en klippa bland vågor som höjs och sänks betänkligt runt omkring? Jo dom ägnar sig åt ”Coastering”. Man hoppar från klippor, simmar till nästa, klättrar upp igen och så vidare. Helt galet! Det är ganska mycket sjö där nere! Nåja, vill dom göra detta så varsågod…

Huvudön, St Mary, tillhandahåller en dingybrygga, enkelt! Tresco däremot måste äntras med en strandlandning. In till stranden ett par timmar innan lågvatten och tillbaka till dingen samma tid efter lågvatten så blir det hela ganska bra. Dom nya dingehjulen är en hit!

Tresco ser ut som Caribien, bara lite kallare vatten. Turkost vatten, kritvita stränder och ankrade båtar lite varstans.

Han här nere räknade nog lite fel, ooops! Bara vänta på nästa högvatten och läsa en bok under tiden….

På Scilly öarna råder ett mikroklimat som ger förutsättning för en del subtropisk växtlighet men också vackra blommande hedar. Fetknopparna är enorma!

Och såklart måste man ha en gammal ruin av något slag… här ett värntorn från 1500-talet….

Parallelt med strandhugg, hike och bad studeras såklart prognoserna. Dags att ge sig av tillbaka till EU. En halvdag med administration för att rapportera sig ut ur UK och anmäla sig till nästa ställes tull och hamn….

Brest, here we come!