Glenarm, Belfast, Carrickfergus, Skerries, Dun Laoghaire/Dublin, Arklow

På vägen över ”The Irish Sea” kommer Carpe Mare förbi en liten toppig ö med namnet, Ailsa Craig. Den påminner om Blå Jungfrun i Kalmarsund. Det som är lite speciellt är att den är moder till alla Curlingstenar i hela världen, i alla fall dom som används i mästerskap. Den består av en mycket sällsynt bergart som har curlingvänliga egenskaper. Typisk onödig kunskap….

Första anhalt på Nordirland blir Glenarm. Här körs en rodd ”tävling” som handlar om att hålla roddbåten i rörelse i 24 timmar. Ingen aning varför…men det verkar engagera.

Roligt sätt att använda en gammal telefonkiosk…

Belfast nästa. Skepparen vill gärna segla rätt in till centrum, förbi alla stora fraktfartyg, färjor och kryssningsfartyg. Det gäller att hålla sig undan kan man säga. Härifrån är stadskärnan bara runt hörnet.

Foodmarket med världens fetaste korvburgare (8 tjocka skivor bacon ingår) och en Guiness på puben.

Kommer man till Nordirland/Irland så blir det uppenbart att man kan alldeles för lite om deras historia. Den är ju lite invecklad. Här får ni en mycket kort och säkert något summarisk sammanfattning: Irland hörde sedan början av 1800 talet ihop med Storbritannien. I början på 1900 talet började man trätas om självständighet. När det har trätats i några årtionden så blev Irland till slut ett eget land 1949….men så enkelt var det ju då inte. Några provinser i norr ville ju vara kvar med Storbritannien. Så det fick dom. Nordirland skapas och Irland blir en egen republik. Men det är ju såklart inte färdigt där. I Nordirland fanns det också olika grupperingar som vill olika saker. Unionister (protestanter) vill vara med Storbritannien och nationalister (katoliker) vill vara med Irland. Det bråkades i många år, militanta grupper bildades, båda sidorna smutskastade den andra, man höll sig var för sig, i skolan, bostadsområden, puben och kyrkan. Dessa årtionden kallas ”The Troubles”. Det byggdes en så kallad ”peacewall” mellan bostadsområden med oliktänkande. Den behövde höjas flera gånger för att hålla isär grupperna. Så sent som 2007 las stridsyxorna ner men muren mellan bostadsområden finns kvar och portarna i denna stängs fortfarande på natten för att förebygga strid och skadegörelse. Puhhh så jobbigt det låter. Det finns numera pubar med skylten ”mixed pub” där ölsugna från båda sidorna är välkomna. Ofta finns vid baren en skylt som säger ”Dont talk politics or religion”.

Och så här ser det ut när det paraderas…”Orange Parade” …unionister

Belfast är lite ruffigt men charmigt…

Ekipaget flyttar sig vidare till Carrickfergus, lite längre ut i viken och gastarna tar sig an sin hemresa via Isle of Man. Tack för besöket och sällskapet, välkommen åter!

Besättningen velar, Isle of Man, Irlands kust ner eller över till Wales? Vindarna förordar fortsatt seglats ner för kusten. Isle of Man skulle nog funka men då dröjer det innan man kan ta sig därifrån. Hamnen där öppnar också bara någon timme före och efter högvatten för att släppa in eller ut båtar över en sill. Det underlättar ju inte planeringen med vind och ström. Vi skippar den delen helt enkelt!

Så det får bli en riktigt lång dag ner till Dublin. Marinan heter Dun Laoghaire…hur uttalar man det då? ”Dunleary”. Det står till och med på deras broschyr. Lustigt språk det här…

Iriska/gaeliska är fortfarande landets första språk även om nästan alla numera bara talar engelska. 70 000 personer, som mest bor upp i nordväst i obygden använder gaeliska till vardags, av 5 miljoner. Man lär sig en basal gaeliska i skolan och gatunamn, hållplatser och fraser på buss och tåg (”se upp för dårarna, dårarna stängs” ni vet) sägs och skrivs först på gaeliska.

Härifrån görs en dagsutflykt in till Dublin och en hyrbilsutflykt över ön.

Dublin är en livlig och modern storstad med en himla massa gatumusikanter. ”Buskers” kallas dom. Det är tydligen en vanlig väg till en musikerkarriär i det här landet. Så det är lite coolt att vara ”busker”.

Stan är full med rödvitklädda supportrar av något slag. Men vad är det för match som skall spelas. Jo, ”Hurling” … Cork mot Galway. Jahaaa och vad är hurling för något? Det är Irlands nationalsport. Spelas med en slags klubba/rack och en boll och påminner mest om Quidditch i Harry Potter. Helt galen sport… kolla på den här länken… Verkar ju fullständigt livsfarligt.

I Wicklow Mountains tar sig besättningen an en liten topptur.

Och vem står där vid stigen och ser högdragen ut? Han är inte rädd av sig i alla fall…

Skepparen har ett förflutet med Killkennys öl på photosektionen under gymnasietiden på Teknikum. Så Killkenny måste besökas. Tyvärr har dock bryggeriet lagts ner…men ändå…

Irlands västkust bjuder på dramatiska klippor som störtar direkt ner i havet. Skönt att vi besöker dom här från landsidan, faktiskt!

Och ett sista stopp i Galway. En mysig liten turistfälla med massa konst och buskers.

Nu är det dags att röra på sig och utnyttja dom nordliga vindarna de närmaste dagarna. Ett stopp i lilla Arklow och sedan skall ”The Irish Sea” korsas igen. Det är långt mellan hamnarna nu….