Puilladrobhrain, Crinan, Ardrichaig

På väg ner till Crinan, på ett praktiskt avstånd, ligger en mycket populär liten ankring, Puilladrobhrain. Tidig eftermiddag släpps det nya ankaret för första gången ner i leran här. Två andra båtar ligger redan på plats. När kvällen är slut har 10 båtar till knött in sig. Och … det regnar inte!

På promenadavstånd ligger puben ”Tigh An Truish” och ”Clachan Bridge”. Båda från 1700talet. Historien bakom pubens namn är följande. Efter slagen vid Cullodon 1746 där skottarna besegrades av engelsmännen infördes en ”Dress Act”. Den innebar att traditionell skotsk klädsel förbjöds, ingen kilt med andra ord. Skottarna som därefter kom i sin kilt från öarna på väg till fastlandet, stannade vid puben som tillhandahöll regeringsvänliga byxor istället för den förbjudna kilten för den vidare färden. ”Tigh An Truich” betyder ”byxhuset”, typ. På väg hem bytte dom tillbaka till kilt. Ute på öarna fanns inga engelska kontrollanter.

Idag är vinden nästan lite med, så då gäller det bara att tima tidvattnet. Crinan nästa! På vägen dit passerar man ”Corrywreckan”, ett sund med starka strömmar och den tredje största whirlpoolen i världen. Där vill man inte hamna i onödan.

Väl inslussad hamnar Carpe Mare precis framför ”The Coffe Shop” och solen skiner andra dagen i rad…

Mottot på den här båten är väl ganska kul ändå?

Den här kanalen är väldigt, väldigt smal på sina ställen. Det gäller att hålla tungan rätt i mun och båten mitt i leden annars går man inte bara på grund utan fastnar i en trädkrona. Men så mysigt!

Här är ett bra ställe att stanna för natten och så tar vi fem slussar upp imorgon.

Men se, så blir det inte….av oförklarlig anledning har propellern gett upp sin tjänst. Bakåt går bra men inte framåt. Och inte nog med det… När skepparen vill dyka ner och titta efter så strejkar hookahpumpens kompressor. WTF!

Först nöd-laga kompressorn och sedan dyka ner. Bladen sitter fast. Tillverkaren konsulteras och slutsatsen är att något måste ha slagit till eller fastnat i propelluren och att den behöver bytas ut mot den gamle godingen som finns med oss i gömmorna som reserv. Tur är väl det!

Dykandes!

Ooooh nej! Fast i kanal, utan fungerande propeller. Roligare kan man ha det! Nu skall jag offra lite blommor till vår Bali-gud i förpiken och kanske den polynesiska Tikkin också behöver blidgas!

I väntan på rätt verktyg, som ska hjälpa till att göra denna process lite mera kontrollerad, ser vi med längtan efter dom andra som kör förbi.

Som alltid när saker beställs är det torsdag och posten skall kunna leverera dagen efter till civiliserade platser men inte till skotska highlands eller öarna. Fredagen går och fylls med en cykelutflykt. Lördag blåser det liten kuling rätt i baken. Besättningen skall just cykla motvind tillbaka till Crinans chandlery där propellerverktyget skall levereras, då står plötsligt damen från chandleriet med paketet vid båten. Hon hade ändå vägarna förbi säger hon, no worries! Herregud vilken snäll och omtänksam medmänniska! Hon hade verkligen fattat vår prekära situation och brydde sig. Stort stort tack!

Skepparen dyker och undertecknad assisterar med rätt verktyg, snören och vad nu kan behövas. Det tar två timmar i 14 gradigt vatten…men det lyckas! Halleluja! Tack alla gudar och Tikkis! Efter varm buljong och en het dusch är skepparen vid god vigör.

Sedan är det bara att ge sig in i slussningsleken. 5 stycken upp och 4 stycken ner i kuling och ösregn. Sommarjobbarna, studenter och pensionärer blandat, som sköter slussarna är jättehjälpsamma och trevliga och lika blöta som besättningen. Väl nere och ett stycke runt hörnet i kanalen så infinner sig lugnet. Carpe Mare parkerar bland rhododendron.

Dagen efter är det bara tre slussar och två broar kvar till havet. Tack alla hjälpsamma slussare och framför allt chandlery damen!!