Eilean Donan Castle, Mallaigmore, Tobermory, Oban, Kerrera Marina

När Carpe Mare har knött sig in genom Kyle Akin, med tidvattnet med sig, kommer dessa fina vänner på besök. Dom trivs nog i det strömmande vattnet. Alltid lika roligt!

Målet är att ankra bredvid ett riktigt slott. Eilean Donan Castle. Det blir många slott här i Skottland. Men se så snyggt i efterregnetdimman. Över bron går en säckpipespelare med ett bröllopsfölje. Magiskt!

Nu skall ekipaget ta sig tillbaka till mer civiliserade trakter men vägen dit innebär en ganska lång sträcka mot sydväst, samma håll som det i normalfall blåser ifrån och att Ardnamurchan rundas. Tidvatten skall timas ut ur den första trånga kanalen och gärna även ett bra stycke till. Runt Ardnamurchan vill man definitivt inte ha strömmen mot sig. Vinden får gärna vara något annat än rätt i näsan. Det betyder start klockan 19 med utgående vatten och en kort övernattning i en liten vik med namnet Mallaigmore. Det funkar fint. Det mörknar precis när ankaret släpps ner. För att använda strömmen ner för och runt udden anbefalles uppstigning kl 7. Men … nu händer det som inte får hända … ankaret sitter stenhårt fast i något hårt … trots att denna fläck är utmärkt på specialsjökorten. Attans! Efter många fruktlösa försök tas det sorgliga beslutet att kapa kättingen. Tack för mångåriga mycket goda och trygga tjänster du kära ankare! Snyft!

Nytt ankare googlas fram under färd. Tack starlink! Och beställs till marinan i Oban dit resan går om några dagar. Första stället hade leveranstider på 15 plus dagar men skepparen är en enträgen googlare och hittar en annan leverantör som har rätt grejer i lager i UK. Turligt nog var planen ändå att ligga i marinan i Tobermory några dagar och sedan vidare till Oban, eller bättre sagt Kerrera Marina utanför Oban. Så har vi tur så blir det inga långa fördröjningar men det blev en väldigt dyr ankring ….

Tobermory på ön Mull, dit den vingklippta Carpe Mare anländer, är lite som Smögen eller Möja. Liten ort med färgglada hus dit alla åker.

Även här är det nära till närmaste whisky och vid en viss vindriktning får man dofterna över sig.

Den välbehövliga hiken går genom en djungelliknande skog full med blommande vild rhododendron och runt en liten näckrosklädd sjö. Om temperaturen skulle vara 10-15 grader högre skulle detta kunna vara NZ. Inte undra på att dom emigrerande skottarna på 1700 talet trivdes på andra sidan klotet.

I Oban börjar den spännande processen att ta emot en försändelse; ankaret, en schackel och en svivel. Två kommer med DHL, packade som två delar under samma trackingnummer och en kommer med posten. Sviveln har posten redan levererat men tyvärr är den fel storlek. En ny skickas i ilfart men hinner den imorgon fredag eller blir det efter helgen? Ankaret transporteras från Glasgow av en lokal speditionsfirma som har koll på den ena delen men inte den andra….ohhh nej! Inte bra med ett trackingnummer till två delar…. Time bandit besättningen, som vi har tillbringat lock down i Malaysia med, kommer och möter upp då dom av en slump är hemma i Largs. Så roligt att ses igen! Det är ju förnämligt att dom kommer med bil. Vi bestämmer med speditionsfirman att det är säkrast att hämta den delen av ankaret som är lokaliserad direkt i deras central. Väl där får vi veta att dom faktiskt även har hittat den andra delen och båda ligger där och väntar på att bli upplockade. Vilken lycka!

Nu saknas bara sviveln och det är nog så att den inte kommer förrän måndag. Carpe Mare söker sig till en mera prisvärd parkering på en boj och gör sig beredd på en helg här. Blipp i telefonen … delivered … dom hade visst lagt till en peng för lördagsutdelning som plåster på såret att fel storlek skickades från början. Tackar och bockar!

Friheten att lämna när vädret medger har åter infunnit sig.

För att ta sig söderut finns nu två alternativ. Ett alternativ är en väldigt smal men vacker kanal med massa slussar och broar. Det andra alternativet, lite mera ”sporty”, är att segla runt Mull of Klintyre. En låååång udde där tidvattnet strömmar med hög fart och där man skall ner på en sida med fallande tidvatten för att nå spetsen vid slack, runda, och stigande tidvatten på väg upp. Och så helst inte vind mot ström…..Inte mycket till parkeringsmöjligheter på vägen. Två lokala vetare har informerat oss om att man skall runda udden så nära land, att man skulle kunna kasta sin macka på backen i förbifarten. Detta för att undvika dom rätt så våldsamma eddies som bildas utanför…. Nåja, låter det lockande?

Mot Crinan Canal!