Lerwick, Sumburgh Head, Jarlshof, Yell, Unst, Muckle Flugga

Gastarna anländer och nu är Carpe Mare redo att lämna Norge. En sista angöring i en fantastisk fin liten vik blir ett bra avslut efter ett år i detta fantastiskt vackra land.

Överfarten tar ca 36 timmar. Bidevind segling i lätta vindar och en del motoring på natten är ju bättre än förväntat när det gäller en korsning av Nordsjön. Några oljeplattformar skall undvikas och fiskebåtarna är lite snåla med att visa sig på AISen.

Inseglingen till Lerwick visar upp ön i dramatiska färger blandat med lite dis och dimma. Land hooo!

Och vad gör besättningen innan den kryper till kojs den kvällen? Letar upp en pint så klart. Det är folkmusikfestival i Lerwick och puben fylls av tonerna från ett gäng ”fiddlers”. Kul!

På vägen till hamnens servicehus passeras välkända platser. Vattentemperaturen är 9 grader men det avhåller inte en del friskusar från ett bad.

Det blåser småspik och då blir hyrbil ett enkelt och effektivt sätt att upptäcka ön från Sumburgh i söder till Muckla Flugga i norr. Vikingaarvet och de starka banden med Skandinavien blir väldigt tydliga både i fornlämningar och namn på orter och vägar. 1469 pantsattes öarna av den dansk/norska kungen Kristian till Skottlands kung Jakob som en del i en hemgift men återlämnades aldrig utan förblev under skotsk kontroll. Både Shetland och Orkney vill hellre tillhöra Norge än UK sägs det.

Ett återuppbyggt långhus och vikingaskepp….

På utgrävningen Jarlshof hittar man vikingarnas bostäder i olika format. Rundhus, hjulhus och så kallade Broch. Det senaste byggdes som ett torn med dubbla väggar och en trappa mellan väggarna. Det blåser en iskall nordanvind … man förstår varför dom ville ha dubbla väggar.

Javisst … åsså finns det shettisar såklart!

Klipporna vid fyren Sumburgh på södra spetsen är hem till en himla massa fåglar av olika slag. Skepparen med sin nya kamera är nöjd. Kolla in han här nere med sin tuppakam som blåser upp i kulingen och så Puffinsar såklart.

En av sevärdheterna är en så kallad ”tombole”, på svenska sandrevel. Snygga vågor som bryter i motvind men det är kaaaalt!

På och bredvid vägen springer massa får och eftersom det är vår så har dom pyttesmå, vansinnigt söta lamm.

Nästa dag går färden norrut. Först en färja till ön Yell och sedan en till, till ön Unst. Den färjan är ganska liten och besättningen kommer bara med på nåder. Det visar sig att det inte finns någon bokningsbar plats tillbaka förrän kl 19. Ajdå! But it is lots to see, säger färjekarlen….

Mer eller mindre hela ön består av torvmosse och man använder fortfarande mycket torv som eldningsmaterial. Det skall brytas, torkas, torkas och torkas innan det transporteras hem till stugan. Hårt arbete, men vad gör man om det inte finns några träd….

Fyren och öhiet längst i norr har det lustiga namnet Muckle flugga. Vattnet strömmar i hög fart runt udden. Så här gäller det att komma vid rätt tidvatten eller hålla ut lååångt från land. Enklare med bil… Labbarna cirklar över huvudena och undrar om det finns mat att själa.

Nu några lugna dagar.