Tanken var ju att bo på slott i Toscana och prova viner, titta på utsikten över vidderna och vad man nu gör mer på ett slott. Men nej det blir inte alltid som man har tänkt sig. Flera trevliga vingårdar som vi tittat på har stängt i november. Ekipaget hamnar dock på en övernattningsplats med fantastiskt utsikt över vidderna, sol, picknikbord och lite gamla utgrävningar runtomkring. Ingen dålig start….

Och vilka vackra vägar….

Toscana har dock inte bara vingårdar, det finns också en hel drös med varma källor som man kan bada i. Svavelhalten i vattnet skapar helt otroliga formationer. Coolt!

Vid Cascata del Mulini erbjuds dusch och omklädningsrum för nästan gratis. Badandet är fritt….och vi fick sol!

Den andra källan ligger ganska långt upp i bergen. Bagni san Fillippo. Dit kör vi. Oj vilka krokiga vägar det blir den här gången också. Väl framme visar det sig att det här badet visserligen är mycket spektakulärt att se på men det ligger i skuggan i en köldhåla till dalgång. Snyggt men bada…nja!

Även den tilltänkta parkeringen för natten visar sig vara svinkall. Det är kallt uppe på höjden. Vi kör istället ner närmare havet och letar rätt på ett trevligt ställe. Park4night appen har bland annat en liten traktor som symbol för lantbruk som tar emot campare. Agriturismo camping på italienska. Och se där, här får vi bo på vingård och smaka dom egna vinerna plus att det blir en trevlig kväll med dom tyska campinggrannarna. Det blev lite som vi tänkt oss ändå..

Kör man dessa små och ännu mindre vägar så får man se mycket av Toscanas landsbyggd.

Cinque Terre har geografiskt mycket likheter med Amalfikusten. Jättesmå slingriga vägar, byar hängandes vid sluttningar som man inte får köra in i om man inte bor där, nästan ingen parkering. Vi hittar en AirBnB i mellersta orten, Corniglia. Här får man köra in. Återigen är november vår räddning. Vit=gratis parkeringsruta hittas. Vägen ner till byn från den så kallade stora vägen är väääldigt brant, smal och i kurvorna behöver man nästan backa för att komma runt. Rummet har en fantastisk utsikt från en minimal balkong.

Grejen här är att man kan vandra mellan dom 5 byarna och ta tåget tillbaka. Kul!

Vandringsleden österut från vår by är stängd pga renovering. Ett och annat slirar ner för slänterna när det regnar. Västerut ligger först Vernazza och sedan Monterosso alla Mare ca 3,5 km vardera. Det känns lagom. Imorgon blir det vandring.

7 km låter inte så farligt, eller hur. Men det här vandrandet påminner en hel del om Norge. Trappor upp och trappor ner, fler gånger än man skulle kunna tro och högre upp än väntat. Runt kröken dyker nästa fina lilla by upp. Här får det bli lunch.

Mellan byarna är landskapet terasserat och fullt med odlingar av olika slag. För att underlätta transport av tunga saker och någon enstaka person går det en slags liten järnväg på en räls lite kors och tvärs genom terrängen. Fiffigt!

Snart är vi framme i sista byn och så med tåget tillbaka.

Då är man faktiskt rätt så mör, 4 timmar upp och ner. Just i vår by får man ta trappan upp från stationen. 462 trappsteg till innan viloställning kan intas. Puuuhh!