Sörvågen, Helligvaer, Stött, Halsa, Svartisen

På väg till Sörvågen passerar Carpe Mare den välkända orten Reine. Reine är den sista orten innan Å där vägen slutar. Dom flesta som besöker Lofoten har på sin ”bucket list” att besöka Reine och gå upp för Reinebringen. Det är en stig med sherpatrappor rätt upp på en bergskam som tornar upp sig över orten Reine. Det är brant, högt och längst upp är det en smal kam med ett flera hundra meter högt stup. Besättningen på Carpe Mare väljer Sörvågen istället. Där finns det många fina vandringar i närheten.

Det står massa bobilar både före och efter Reine samt ligger en särskild Hurtigruttbåt i hamnen…. och stigen upp på kammen är helt full med människor på väg upp och ner. Och uppe på den, trots allt ganska smala åsen, är det trängsel. Det känns som rätt beslut att välja Sörvågen….

(på bild två ser ni stigen slingra sig upp för backen. Man fattar att det är brant!

Sörvågen är återigen ett litet fiskevaer som ligger nästan längst ner på Lofoten. Här är Lofoten inte så bred och den är full med små insjöar på olika höjd över havet. Mellan dessa och topparna går en hel massa vandringsleder. Om man är hågad kan man gå rätt över, till utsidan av Lofoten.

Det är högsommarvärme och faktiskt, man skulle inte kunna gissa, men, 19 grader i vattnet! Det skulle ju vara kul att gå en av dom fina vandringslederna och ta ett dopp i någon av dessa insjöar, eller hur? Ryggsäcken kompletteras med badbyxor och handduk och off we go! Omgivningarna är vackra och vattenfallen många men en sak förmörkar aktiviteten….det är badförbud! Hmmmm…. och ”förbud mot arangement på isen” … hmmm… Nåja det blev en fin liten vandring i alla fall.

I den här värmen och med denna vattentemperatur tar skepparen mod till sig och hoppar i plurret och putsar Carpe Mares botten. Sånt här var ju mycket lättare i 27 gradigt vatten…. Nu behövs den tjocka dräkten med huva och allt sånt tillbehör. Men det går bra…sikten i vattnet kan man ju inte klaga på!

Planen var att besöka både Vaeröy och Röst, två öar som ligger som en förlängning av Lofoten. Men det blir ju inte alltid som man har tänkt sig när man långseglar. Floris har samlat alla sina krafter och skall först plåga Skottland med stormvindar innan hon snurrar vidare till norska och inte minst svenska kusten. Vi här uppe i Nordnorge får ”bara” resterna” men det räcker för att ställa till det, framförallt om man har tänkt sig att hänga på små öar långt ute i havsbandet. Och prognoserna är inte eniga, så det är svårt att veta hur illa det kommer att bli. Hmmmm … vad gör vi åt detta då?

Det känns ändå bäst att förflytta sig till fastlandet där man kan ta skydd bakom någon bergsknalle. Sagt och gjort. Mot Helligsvaer! Det blir faktiskt en fin segling, stora delar av vägen. Det var länge sedan. Båda segel uppe och motorn av!

Öarna vi skulle besökt ligger inklädda i en tät skrud av dimma. Det skulle nog ändå inte varit så njutbart.

En natt i Helligsvaer och sedan vidare till Stött. Här har någon satsat stort, byggt flytbryggor och dieselmack, restaurerat gamla hus till restaurang och boenden. Men det är inte många besökare…. Svårt med satsningar som ligger lite off the beaten track.

På kvällspromenaden på Stött kommer besättningen förbi en ”tropisk” strand med vit korallsand och ljummet kristallklart vatten. Här har en ensam tjej slagit upp ett tält och två andra kvällsbadar i paradiset….

Floris närmar sig och skall först blåsa ganska mycket från sydost och sedan jättemycket från sydväst. Inte lätt att veta var man skall gömma sig och hur illa det kommer att bli. Besättningen hittar en liten hamn som heter Halsa. Den verkar bra skyddad så det är nog lika bra att lägga sig där så man paxar en vettig plats på rätt sidan den lilla bryggan långt in. Lugnet före stormen (kulingen)…

Det är ingen anstormning precis, en annan motorbåt söker sig hit och kurar. I väntan på den värsta blåsten och regnet hinner besättningen med en promenad i blåbärskogen med utsikt över lite av svartisen, glaciären uppe på toppen. Det finns helt galet mycket blåbär, stora, mogna, goda…mums!

Fler blåsväder från sydväst är på ingående vilket inte underlättar planeringen men nu måste vi se något annat. Svartisen måste vi väl trots allt vandra upp till. Från den stora glacieren hänger en ”tunga” ner i en dal nästan direkt vid havet. Där finns en brygga att lägga båten vid, cyklar att hyra för dom första kilometrarna och sedan en vandring upp till isen. Maffigt!

Svartisen var inte särskilt svart. Snarare vackert blå. Nu är Floris förbi och vi ger oss ut mot öarna igen….