Lödingen, Stora Svaellingen, Trollfjorden, Svolvaer, Skrova, Henningsvaer

Gastarna anländer i Lödingen i snålblåst och spöregn och så skall vädret vara någon dag till. Så det får bli en blöt rundvandring i den inte så spännande byn. Gastarna får användning för regnstället ….

Alla vill till Trollfjorden … men är det en bra ide i regn och dimma? Det får bli så helt enkelt, längre kan vi inte vänta på väder. Men det ska visa sig vara en genialiskt drag. Trollfjorden är mycket mera trollsk i dimma. Och vem är precis på väg ut ur fjorden när Carpe Mare skall in? Jo, Hurtigrutenbåten med namnet Trollfjord såklart, som på beställning.

Här finns en brygga som tillhör kraftstationen. Den får man använda när dom inte behöver den. Lite osäkert med andra ord men vi testar att stanna. Ribbar och utflyktskatamaraner kommer i stora mängder för att beskåda den vackra naturen och kanske få en glimt av en örn. Och så Hurtigruten såklart… in.. en liten piruett … och ut igen. Snyggt! Det vänstra berget är 1000 m högt!

Havsörnen flyger rundor och strandskatan blir inte glad när den kommer för nära dess bo. Ja, jag vet. Det skulle behövas ett bättre objektiv….

Nästa dag är solen framme och dimman borta, Trollfjorden är fortfarande vacker men det saknas det lilla extra…

Solen skiner och det är högsommartemperaturer. Shorts på och solkräm på näsan. På Carpe Mare kommer till och med solskydden runt sittbrunnen till användning. Det hade vi inte trott skulle hända i NordNorge. Svolvaer är Lofotens centralort och Lars Lerin har verkat här i många år. Många av hans motiv är inspirerade av Svolvaer. Norrmännen struntar dock i Lars Lerin verkar det som. Inget nämns om honom någonstans och ingen skylt på huset där han bodde. Utöver att se sig om i byn så måste man klättra upp för berget och titta ner på stan uppifrån, såklart. Sherpatrappor är bra men det är brant! Tur att besättningen är disciplinerad och väljer att vandra tidigt på morgonen … skugga och nästan inget folk!

Djävulsporten heter den här stenen som ligger och dinglar i ett gap mellan två bergssidor. Inget för höjdrädda kan jag med säkerhet intyga. Till och med skepparen som annars inte är sjåpig, tycker att det är lite högt… . Den andra bergstoppen med dom två ”hornen” heter Svolvaergeita. Dit vandrar dom riktiga blådårarna och klättrar sedan upp på ”hornen” med rep och sånt. Herre min skapare! I beskrivningen av turen står det att det är förbjudet att hoppa från det ena hornet till det andra….. Rimligt förbud faktiskt!

Efter Svolvaer och topptur behöver man vila lite. Lilla ön Skrova ligger bra till för ändamålet. Den ligger lite söder om Lofotenväggen och har därmed det varmaste och minst regniga klimatet och hit går ingen väg. Kanske gastarna kan få se sin midnattssol härifrån? Jo, det lyckades dom med. Snyggt, eller hur. Med ljuspelare över solen och dimma i dalgångarna mellan Lofotens bergstoppar.

Runt Skrova är vattnet turkost, vad annars, och stränderna vita. En jolletur runt ön bekräftar detta. Vikarna är grunda och det är stigande tidvatten. Man blir ju badsugen! Badkläder har dock ej medförts på jolleturen och badet får därför ske i efterhand från land. Och det är nog närmare 18 grader på sina ställen, i alla fall i ytan. Helt klart njutbart i gassande solsken. Skrova är ett Lofoten som det var innan turistinvasionen.

Gastarna behöver kunna ta sig tillbaka till flyget och det går fint från Henningsvaer. Det påminner om Åstol eller kanske Smögen. En smal ränna mellan två öar med gamla hus på båda sidorna. Gästhamnen längst in och alla tar kort på oss. Kul!

Samma buss som går till flyget kör också förbi början på klättringsleden upp på denna topp. Så här skiljer sig våra vägar. Gastarna siktar på Narvik och besättningen på nästa topptur. Om förra topptur var brant med sherpatrappor så är denna brantare men utan trappor. Rullgrus och stora klippblock… Men utsikten är värt mödan trots allt. Och här uppe finns en liten sjö att vandra runt. Några tältar här uppe … magiskt men kanske lite myggigt.

Här och var står fisktorkställningar men alla är tomma. Google säger att man torkar fisken mellan januari och maj för att det då är som torrast. Det förklarar saken.

Carpe Mare siktar nu norrut en gång till. Få se hur långt….