Selviken, Bodö, Kjerringöy, Nordskot

Det är tomt och tyst när lillgasten och dess föräldrar har lämnat. En del tvätt att avverka, en matningsstation att sanera och skepparen kan åter flytta in i sin walk-in-closet. Det passar bra att ett blåsväder tvingar besättningen att ligga still i Örnes. En nederländsk båt har samma behov av tvätt så det blir logistik på hög nivå med tvätt- och torktumletider. Men finns det hjärterum så finns det tvätterum…

Men nu fortsätter resan norrut … men hörni … fattar ni att vi är norr om Island och norr om Grönlands huvudstad? Inte konstigt att det inte är så varmt, om man säger så. (Ber om ursäkt för alla mina ”ploppar” i google maps. Vi är den feta mörkblå ploppen)

På vägen till ankringen som har valts ut för natten blir det ju rent av trafikstockning. En som bogserar någonting konstigt, ena annan som drar en mindre en efter sig och så Hurtigruten, alla på samma gång. Och allt det framför Norges version på Lapporten….nästan…

Från ankringen kan vi beskåda baksidan av Sörfuglöya som visar upp ett sällsynt fenomen. Där finns ett sand-vattenfall … sand som rinner ut ur en klippskreva. Trots försök att goggla detta har jag inte kunnat hitta någon vettig förklaring. Mycket konstigt! Någon som vet?

Båten syns som en liten prick i viken och sand-vattenfallet till vänster, lite i skuggan.

Nästa stopp blir Bodö med handling av mat och inköp av olika slags nya säkerhetsprylar för detektion av gas och kolmonoxid. Ett nytt, den här gången lite mindre, blåsväder är på ingång. Det är nog bra att ligga kvar här en natt till och binda fast sig med några extra snören. Det viner ordentligt i riggen och oinkar sig i alla snören och tampar. Skepparen tillbringar dagen med huvudet långt ner i maskinrummet och byter avgasrör, olja och impeller. Kul!

Kjerringöya har rekommenderats. Här finns ett gammalt handlested där handel bedrevs med Lofotenfisk. Besättningen ägnar sig dock åt toptur. 284 meter! Och där i horisonten syns nog Lofotenväggen….kanske…om sikten skulle vara lite klarare…

Det är ju midnattssol sedan ett bra tag men besättningens sovvanor har inte riktigt anpassats till detta fenomen. Men det är ju väldigt snyggt med vindstilla sent på kvällen och den belysningen som blir av den lågt stående solen. Det skulle nog se ungefär likadant ut klockan tre på natten.

Här är några smakprov på landskapet runt omkring som kan beundras under segling respektive motorering genom Nordnorge.

Överallt härikring är vattnet turkost och sandstränderna vita som krita. Och dom är många. Sandrevlar mellan små öar som i Karibien eller Söderhavet. Tyvärr är ju vattnet fortfarande en sisådär 10-15 grader för kallt för besättningens tycke och smak men det är ju trots allt snyggt! Man skall bada på stigande tidvatten på en långgrund strand där den av solen uppvärmda sanden värmer vattnet. Javisst! Det funkar nog bra när solen skiner lite mer pålitligt….

Den här ankringen vid Nordskot är mitt i ett sådant turkost vatten. Men det som dyker upp där är trots allt överraskande….

Renar? Är dom på sommarsemester vid stranden eller vad? Och såklart ..dom badar på stigande tidvatten.

Jollen har fått hjul så att man kan komma iland på en strand och dra upp den bort från tidvattnet utan att bryta ryggen. Som test genomförs en liten expedition till Resshola (trollets/jättens håla). Jag vet, nu igen ett ”hull” i berget. Denna gången är hullet dock inte rakt igenom utom enbart en djup grotta som man behöver vandra-klättra till och in i. Början på stigen ligger andra sidan bukten. Det blir en bra jolle-hjul-test. Någon måste trots allt vada några steg i det kalla vattnet. Brrrrr!

Det ni ser i bakgrunden på bilderna nedan är Lofotenväggen. Den är såpass nära här så den syns utan att man klättrar upp på ett berg. Maffigt! Med snö på topparna och allt.

Pricken på iet är att se midnattsolen rulla över Lofotenväggen. Få se om vi får en solig natt och en ankring med rätt utsikt….