Torghatten, Brönnöysund, Tjötta, Hjartöya, Tomma, Selsöyvika, Rödöy, Örnes

Dagen efter är det uppehåll och nästan lite sol på Torghatten. Det är midsommarafton vilket inte firas i Norge på det viset vi är vana vid. Men en krans måste göras, sill och potatis ätas. Kransen sitter på plats precis så länge som det tar att knäppa av kameran…

Besättningen gör sig redo för vandringen genom hålet, som på norska lite roligt heter hullet, i berget. Det är bara 150 m stigning och en av dom vandringslederna här i Norge där sherpas från Nepal har lagt stenar till trappor hela vägen upp, så kallade Sherpa-trappor. Mycket smidigt och snyggt!

Lillgasten hänger med…

Det som sedan sker är åtminstone hälften av besättningen helt oförberedda på. Det frias … mitt i hullet … och det svaras ja! Vilken tur! Grattis till er båda och till lillgasten så klart!

Och dom här människorna är ju friskusar så det blir självklart ett förlovningsdopp! Brrrr!

Ett bunkrings-stopp i Brönnöysund där Hurtigrutten visar upp sig i hela sin storhet och en ankring med en väldigt liten topptur.

Besättningen beskådar omgivningen som blir mer och mer spektakulär att se på. Sju systrar heter det här bergmassivet.

Lillgasten övar alla sina segelskills…. vinscha är roligast … utan tvekan

Det blåser åt helt fel håll eller inte alls och livet ombord med lillgasten är enklast i hyfsat platt vatten utan allt för mycket gung. Så skepparen väljer innerspåret, inomskärs. Alla dessa öar med lustiga former kan betraktas på håll och besökas, nästa gång, på väg söderut.

Men här inne bland dom större öarna är det ju inte heller fy skam precis…lite som Thailand eller Vietnam

Och här händer det … polcirkeln korsas. På norska kallas den, åter igen lite lustigt, moralcirkeln. 66.32.46 grader norr – man ser det på lillgastens glada uppsyn, på plotterns siffror och på den jääätteinzoomade Polcirkel-globen på ön där borta.

Och nu blir det fler toppturer … en på 250 höjdmeter med ett par-tre km promenad till start på Rangsundöya. Turkartan skickar besättningen först till en topp där det blir tydligt att den ”riktiga toppen” är ett stycke längre upp. Väl framme där så är ju detta inte heller den högsta toppen utan det behöver klättras ytterligare ett stycke. Vilken utsikt! Och solen skiner!

Och efter en dags segling och vila blir det 440 höjdmeter på Rödöy. Som tur är finns det sherpatrappor även här men det är brant som in i ….! Stigen är ca 1,7 km. Då fattar ni att det går rätt upp. Här finns det en stenformation som liknar Trolltungan som vissa behöver stila runt på. Inget för den höjdrädda!

Ja ni fattar själva att det är vackert så det förslår!

Men nu är det dags för lillgasten att ta sina föräldrar och bege sig hemåt. Hurtigrutten stannar i Örnes, visserligen kl 06.30 på morgonen, men det är ju ingen okristlig tid för en lillgast. Det tar vi. På vägen till Örnes passeras Svartisen, en glacier som syns från havet. Svårt att fånga magin på bild….

Blanda inte ihop mig med dom här är ni snälla, tänker han nog…

Upp i ottan och vänta på Richard With på kajen. Och visst är det en cool båt, både utifrån och innifrån!

Det har varit härligt att ha med lilla familjen på en bit av äventyret och uppleva världen genom lillgastens ögon…