Farsund – Midbrödöya (Egersund) – Skudeneshavn – Rövaer – Heröysund – Skorpo

Först ska ni få lite uppdatering i norsk geografi … det är bland annat sånt besättningen sysselsätter inlärningshjärnan med på en tur som denna. Carpe Mare har således förflyttat sig från Agder via Rogeland till Vestland eller med större penseldrag från Sörlandet till Vestlandet.

När vinden vänder bär det av runt Lista. En hel armada av seglare följs åt. Det är skumpigt och dant men till slut kommer den vinden som utlovades och det går undan. Det blir en lång dag. Med ett visst adrenalinpådrag styr skepparen till sist in skutan genom det där lilla, lilla sundet, där någon illasinnad fiskare har lagt en fiskepinne mitt i vägen som grädde på moset. Och det regnar. Välkommen till Norge…

Nästa ben, förbi den beryktade Jären, innehåller flera knop medströms och goda akterliga vindar. Huj vad det går! Skudeneshavn är en liten, liten hamn mitt i en liten pittoresk by men …. inte riktigt så enkelt som man skulle kunna tro. Hälften av, de redan få, platserna i gästhamnen är upptagna av lokala båtar, renoveringsarbete och andra flytetyg. Så det gäller att knö. Men att ligga utanpå varandra hör tydligen till vanligheten här. En liten lustighet i den lokala arkitekturen är att ha dörren på husets hörn istället för på sidan. Ja varför inte?

Och det regnar…. men resten av Norges kust har skärgård. Man kan hålla sig inomskärs. Det är bara två till korta passager där Nordsjöns utmaningar behöver övervinnas. Skönt!

Nu vill vi se lite Norge! Inte bara segla och segla … ett fiskevaer till att börja med kanske? Men först ut härifrån runt hörnet och upp i sundet och in igenom Haugesund. Staden ligger längs med sundet så man kör rätt igenom och under en bro där det gäller att hålla sig i mitten. På sista bilden en studie i olika båtar….

På väg ut behöver Carpe Mare tvärbromsa och undvika bråk med en som är större.

Härifrån ligger fiskevaeret Rövaer bra till. Man kan tolka namnet som röv-vaer, för att in och utgången till vaeret är väldigt trångt, eller så är det röd-vaer, för att det fanns något signifikant rött där, vilket är mera sannolikt. Väldigt trevligt och mysigt litet place i vilket fall som helst. Kommer man med färjan, som faktiskt kommer förvånansvärt ofta, så kan man ta en ”Taxi” hem till sig, olika storlekar för olika sorters besökare. Här finns en småskola, en dygnsöppen affär och typ 70 fastboende. Coolt! Och … det regnar inte!

Det visar sig att en av dessa ”locals” är uppvuxen på Hästö i Karlskrona och har mycket anknytning till Sturkö. Han har hus på öya och båten liggandes där nedanför. Det blir en del snack såklart.

Färjan är elektrisk och att den tar sig in och ut genom det lilla trånga sundet är ett under. I vilket fall vill man inte möte den på väg in eller ut. Så besättningen studerar tidtabellen mycket noga innan lossläggning nästa dag.

Seglatsen går till Rosendal som ligger mitt bland berg, fjordar och glaciären. Och det regnar på både oss och alla andra som ska fram här. Carpe Mares pensionärskuvös som medger ”segling i glasveranda” är verkligen guld värd i dessa omständigheter.

Men hur ska man ta sig till allt detta fina? Det är för långt att gå och bussen går inte dit heller. Bilutleje är svaret! I grannbyn till Rosendal finns en sådan och skepparen hittar till och med en liten hamn just där. Så kosan styrs om till Heröysund. Utsikten härifrån kan man ju inte heller klaga på, eller hur?

Denna och nästa dag blir väldigt intensiva kan man säga. Segla från 07.00 till 14.00 – hyra bil och köra glaciären runt i ett antal timmar. Men vilket landskap! Från på morgonen ha lagt loss på ett skär i havsbandet är skillnaden helt överväldigande. Folgefonna heter fjället bakom. Där uppe ligger 1000år gammal is i en glaciär. Det var tänkt att köra upp ganska nära och gå sista biten men norrmännen har lärt sig att ta betalt. Parkeringen där kostar 250 kr. OK då tittar vi på håll. Det är ändå sent och vyerna på vägen hit och dit är helt fantastiska. Att köra igenom en 11km lång tunnel ingår i utflykten … inget för klaustrofobiker!

Ja och så lite får på vägen….

Vägen till nästa ankringsvik går genom en trång kanal där tidvattenströmmen kan bli 3-4 knop stark. Det vill man inte ha emot utan helst med. Så det måste timas. Där ska vi igenom mellan 13 och 15, vilket innebär att lämna klockan 12. Ok, då står förmiddagen till förfogande för ”exploring”. Färden går denna förmiddag på andra hållet upp på berget. Genom tunnlar där bara en bil får plats och där blir det såklart möte, så skepparen, som nu är chaufför, behöver backa lååångt. Norrmännen bygger tunnlar överallt genom berget känns det som. Vägarna är även i övrigt på många ställen inte bredare än bilen och lutningen bitvis hisnande. Som tur är är trafiken gles och solen skiner!

Målet för detta äventyr är att gå längs med en sjö långt uppe på berget till en glaciärutlöpare som hänger ner mellan två toppar. Det är en del klättrande och hasande genom snödrivor men där ligger han i fjärran. Storslaget! Besättningens kondition behöver förbättras! Fler toppturer anbefalles!

Lämna tillbaka bilen, vandra till båten, lunch och kasta loss. Få fatt i medströmmen, yes! Det gäller att ha kollat broarnas höjder så man inte får en otrevlig överraskning! Skorpo är en rekommendation från Erik och Britt och ligger nära deras hem. En riktig pärla! Man brukar ju hålla utkik efter grynnor men här behöver man kolla trädkronor också. Besättningen beslutar enhälligt att ligga kvar en dag och hämta andan. Det är jobbigt att vara pensionist .. inga helger och andra avbrott!

Imorgon drar vi till Bergen och får till oss lite kultur och storstadspuls!