Vannes, Golfe du Morbihan, France

Här bor vi nu, för en månad eller något sånt. Mitt i stan i Vannes. Med en massa medeltida hus, gator och torg. Riktigt mysigt. Utom fredag och lördag natt, då stadens ungdomar lever loppan utanför vårt hem. Vi har inte kollat, men mest troligt har dom varken munskydd eller social distansering så dags på dagen…det låter inte så i alla fall. Hmmm..

Vannes ligger vid en liten flod som har utvidgats till en avlång hamn. Skulle man låta tidvattnet härja fritt skulle hamnen vara mer eller mindre torr två gånger om dygnet, så därför finns en sluss eller rättare sagt en port som alltid håller en minsta nivå på vattnet. Den öppnas bara runt högvatten. Så här kommer man bara in eller ut vid bestämda tider.

”Blixten”, vår gamle Ford, har flyttat hit också. Det innebar en ny upplevelse med något som heter ”Blablacar” när han skulle hämtas hit från St Nzaire. Lite som AirBnB fast med transporter. Kör man en viss sträcka så lägger man upp den på Blablacar och den som vill åka med mot betalning kan boka in sig. Mycket praktiskt när tågen går glest. Och när vi nu har bil så skall det hikas minst varannan dag. På appen ”AllTrails” är det lätt att hitta trevliga hiker i området.

Först ut är Carnac med sina bautastenar i massor. Dom tar aldrig slut känns det som. Helt otroligt många och stora. Fyra så kallade ”alignment” av bautastenar vandrar man längs med och igenom, om man vill. Som sagt, är det här från förhistorisk tid, vilket innebär att vi inte vet särskilt mycket om varför dom ställde upp dom här gigantiska stenarna i dom här mängderna. När man promenerar får man, så klart, massa olika ideer. Det kanske är ett förstenat, förhistoriskt, Covid-kö-system..

Obelix är ute och trixar…

Kan det ha något med skuggorna att göra? Stonehenge och Ale stenar är lättare att försöka begripa sig på….

Se så måååånga…

Och i skogen finns då den här Överste-bauta-stenen med en stor fyrkant vid sidan om. Här måste det ju ha varit någon form av samlingsplats? Eller?

Vid sidan om en fransk idyll.

Sedan kan man naturligtvis hika längs med hur mycket kust som helst. Men vad gör dom här damerna för något kan man ju undra? Det är typ 12-13 grader i vattnet och kallare i luften denna morgon. Dom kör vatten-promenad i våtdräkt, under intensivt franskt tjattrande. Det är olika vad man tycker är trevligt…

Andra ska ut och segla förutan vind…

Och dom här bara ligger där och är fina i det spegelblanka vattnet…

För dom som har båt så är det inte helt utan insats att ta sig dit. Man har sin lilla plastjolle liggandes på stranden, kajen. Först måste man då släpa ner den till vattenbrynet, sjösätta den och vada ut så den flyter och som steg två ro eller paddla ut till sin storbåt.

Där ligger olika typer av ”storbåtar”. Man knyter fast jollen i bojen och så kan man äntligen ta sig ut på sjön. Har man sin ”storbåt” för långt in mot land så ligger den på grund vid lågvatten, då får man helt enkelt vänta. Östersjön är enklare.

Skepparen har försökt beställa en ny liten tvättmaskin och solpaneler men inget går särskilt fort här. Min quick dry skumgummi och tyg till andra projekt låter också vänta på sig. Men visst finns det alltid något att laga… Toan läcker vatten, reservdel finns och kan bytas snabbt. Gasolflamman på spisen blir plötsligt väldigt svag…hmmmm…kanske regulatorn som har blivit för gammal. Åka och leta rätt på en ny regulator. Det visar sig att den inte har precis samma standard som vår svenska. Åka igen och leta rätt på en ventil att sätta emellan. Men trots det vill inte spisen jobba som vanligt. Är det den Malaysiska gasolen som inte funkar i dessa temperaturer? Köpa en inhemsk gasolflaska är nästa steg. Men, nej det hjälpte inte det heller. Allt detta tar en hel dag när man inte vet var man hittar vad och fransoserna har lunchstängt i flera timmar. Det visar sig till slut att det är kranen som väljer mellan grill och spis som har bekat igen. Enkelt. Halleluja!

Då är det roligare att ge sig ut på utflykt i den franska landsbygden med sin skog full av kastanjer.

Vilken skapelse…

Och med dom här känner man sig ju nästan som hemma.