Nu är det dax
Strait Quay Marina, Penang, Malaysia
Efter en vecka med prepp i Strait Quay marina i Penang är det då äntligen dax. Carpe Mare lämnar marinan i soluppgången. Infarten till marinan är väldigt grund och kan bara avverkas vid högvatten och det var klockan 4 på morgonen. AC’n står på bryggan och skall få ett nytt hem hos en local.
M/V Parkgracht kommer insmygandes i viken samtidigt som vi ankrar upp utanför marinan. Dom lägger sig ett stycke längre ner. Agenten informerar om att det behöver genomföras en del pappersexercis men att vi skall hålla oss redo från 12.00.
Med kikaren i högsta hugget följer vi utvecklingen. En ”Princess 88” skall lastas av. Den är alltså 88 fot men ser ju väldigt liten ut, eller hur?
Sedan är det vår tur. Docka Carpe Mare långsides och med rumpan mot Parkgrachts för, är en liten utmaning med både ström och vind akterifrån. Oj vad hög och stor den är…. och förberedd för piratvatten med rakbladstråd runt hela relingen. Scary stuff!
Efter mycket om och men och en hel del språkförbistringar mellan den förmodligen ryska besättningen och den malaysiska dykbåten som skall hjälpa till, så hänger hon äntligen i slingorna och placeras på däck.
Det känns som ett tonårsbarn som ger sig ut på sin första egna semester….
Carpe Mares lilla båtlösa besättning skall nu inleda den långa resan till Europa. Vilken väg skall man ta i dessa tider? Amsterdam och direkt vidare till Nantes? Trots ingående studier av all information på internet förblir det oklart om karantän är obligatoriskt för sådana som oss som kommer från ett ”orange” land utanför EU. PCR test kan man göra på Schiphol men släpper dom oss vidare innan testet är klart? Oklart….
Det visar sig att flyget till Kastrup är billigast och går varje dag. Okej, då kör vi en mellanlandning i Blekinge. Där finns dessutom seglarvänners tomma lägenhet som vi får låna. Tack så väldigt mycket till Angelinas besättning.
Men först all dessa flyg med olika typer av PPE. Först Penang till Kuala Lumpur: enbart munskydd.
Efter 14 timmars väntan på Kuala Lumpurs nästintill nedsläckta internationella flygplats är det då dax att boarda Quatar Airways flygplan. Här är det hårdare krav: Munskydd och visir måste användas hela tiden under både boardning och flyg…..utom när man äter. Tur det. Så nu kan det bekräftas att det går att sova på ett långflyg med både munskydd och visir på plats. Flygvärdinnorna ser ut som personalen på IVA ungefär. Munskydd, skyddsglasögon, handskar och långärmad rock. Tur att planet är nästan tomt.
Resenärerna nedan har inte riktigt fattat det därmed visir, verkar det som.
Det är faktiskt lite nostalgiskt att åka in på Karlshamns station efter en resa på sisådär 60 timmar. Nu skall vi EU certifieras genom att vistas inom hemlandet i två veckor. Då är vi renade från allt ”orange” och resor inom EU blir mycket enklare. En konstig värld vi lever i….
Det återstår att se var Carpe Mare lastas av och som en följd av det, var vi skall möta upp. Lite spänning måste man ju ha i tillvaron…
Oh så skönt att ni i alla fall är välbehållna på hemmaplan nu. CM lär väl så småningom duka upp någonstans i Sverige – vi håller tummarna!
Kram till er / Ute
Välkomna till Sverige och Karlshamn! Ja då får ni se vad det blir härnäst och när ni får se ert ”hem” igen.
Ja, det är verkligen en märklig värld ! Tack för alla intressanta och spännande skildringar från edra år ute i denna märkliga värld . Hoppas ni får en bra start hemma , men förstår att äventyret fortsätter med Carpe Mare . Allt gott önskas er båda ! // pia
Välkomna åter
Nu håller vi tummarna att allt fungerar och går bra för både er och carpe-mare!
Vi går ut i Nordsjön på måndag efter lugna kanalfärder genom Holland.
Den största oron var om jag drog på mig nåt när jag satt en natt på akuten i Dunkerque Med en krossad handled. Alla hostade högt o lågt och munskydden satt under hakan på de värsta. (Efter ett fall på ett halt duschgolv i marinan.)
Men det är två veckor sedan och allt är lugnt.
Vi följer er vidare/ Sten o Kari
Kära ni!
Vilket otroligt äventyr…och ni är äntligen hemma, minus Carpe Mare. Ni blev säkert välkomnade av familj och vänner, trots Corona, som ju följer er.
Det har varit spännande att följa Katharinas otroliga berättelse med fina photos som i sig säger så mycket. Tusen tack och välkomna hem!!
I dagens läge tycker vi att det på många sätt o vis var bra att ni slapp lägga rakbladstråd runt Carpe Mare för fortsatt segling hem. Vad ni har upplevt på denna resa är verkligen ’bokvärt’. Tänk på det. Du skriver så informativt och trevligt, Katharina.
Vilket team ni är…Anders som kan allt om båten utantill och innantill, etc.etc.! Katharina som syr, planerar mat, och kan ge proffsiga hälsoråd. Ni båda kan segla i alla väder! Verkligen fantastiskt!
Att det skulle sluta så här är också slutet på ett otroligt puzzel ni nu navigerat i flera månader, och det är vad Covid-19 ställde till för er och världen. Vilken makt ett virus kan ha! Men, som ni säger…vi får tydligen ’mötas igen’ när Carpe Mare är tillbaks i EU, så egentligen är resan inte avslutad än. Vi ser fram emot det.
Ha några sköna dagar. Ni är säkert otroligt trötta. Tack för att vi fått ’följa med’.
Här på Vancouver Island har vi haft många härliga segeldagar i sommar. Nu är det omöjligt att åka ut på grund av all rök söderifrån som ligger över the Salish Sea. Sorgligt vad Climate Change ställer till med…en kraft, likt ett litet virus…
Så, till kusin Anders och Katharina, alla våra hälsningar och gratulationer till hemkomsten från oss här i Victoria, BC, Eva och Tom
VÅLKOMNA ”hem! Ni fixar allt det är ni ju proffs på.
Välkomna hem
Välkommen hem igen!