Koh Phayam och Koh Chang

2 februari, 2020 at 14:20

När Carpe Mare seglar in i den södra viken på Koh Phayam, där det enligt utsago skall vara sämre ankring, så möts vi av svenska flaggor. Tre svenska båtar ligger redan där i viken. Det var faktiskt väldigt oförväntat och kul. Två av dom har vi redan träffat och bytt några ord med. “Jumpin Jack Flash” låg utanför Telaga i Langkawi och “Yana” såg vi i Koh Lanta. Den tredje heter “Raw” och är en motorbåt, en sån som man kan köra riktigt långt med. Cool farkost!

Det blir så klart en trevlig svensk-afton med hela gänget innan vägarna går isär igen. Men dom här kommer vi nog snubbla över igen.

Och så en obligatorisk solnedgång. Kolla hur solen ser alldeles deformerad ut nertill. Häftigt!

Koh Phayam är väl så som det turistiska Thailand var för 20 år sedan. Väldigt laid back och mysigt. Det finns inga bilar på ön utan bara moppar och cyklar och några överblivna hippies. Det är också första gången sedan Caribien som vi träffar på aktiva gummiplantager på våra promenader.

Väldigt vackert i morgonljuset.

Och bredvid ligger en liten, liten sjö med dessa fantastiska näckrosor, eller var det nu är. Det är något med det buddistiska att näckrosor är bra och viktigt…

Äntligen finns det stigar och vägar att sträcka ut benen på. Det är verkligen efterlängtat. Det gäller att börja tidigt på dagen och vara beredd att svetten kommer att rinna i forsar ändå. Man kan ana lite höstfärger…. det kanske blir så i torrsäsongen.

En annan morgonpromenad leder till andra sidan udden. Solen är inte på stranden ännu. Andra har varit här och samlat snäckor på drivved. Fint!

Utanför samlas hur många fiskebåtar som helst, stora som små, men mest små. Senare, när vi är tillbaka på båten, kommer alla dessa körandes till utanför vår ankring. Ligger där i en stor flock och håller på med nåt. Dom kör lite hit och lite dit, hela tiden alldeles för många på liten yta. Vi får veta från en “local” att just idag var det någon väldigt särskild dag för fiskeriet. Lite oklart hur och varför, men det är ju inte så ovanligt här….

Här i Thailand har vi fått visum för 60 dagar som kan förlängas med ytterligare 30 dagar. I Phuket immigration är dom tydligen kinkiga med adressen där man bor. Det funkar inte att bo på en ankring eller marina. Här uppe i norr finns immigration i Ranong, vid gränsen till Myanmar/Burma. Dom sägs inte bry sig om adressen. Det passar bra tidsmässigt så vi kör visa extension i Ranong. Speedboat från Koh Phayam besparar oss att gå in i träskmarken kring Ranong med Carpe Mare. Det går, men är ett besvär med tidvatten och sånt. Så dagen börjar tidigt med promenad till Speedboat bryggan på andra sidan ön. Full fart till Ranong och fortsatt promenad till Immigration office i Ranong. Där vill dom ha kopior på sånt vi inte har kopior på och nya passbilder. Som tur är finns det ett hål i väggen precis bredvid immigration där detta går att ordna snabbt och smidigt för väldigt lite pengar. Efter många formulär och lite väntan har vi nu visum till mitten på mars. Halleluja! Efter en nudelsoppa i ett av dom pyttesmå gaturestaurangerna i Ranong blir det buss tillbaka till hamnen. Bussen är en slags färgglad epatraktor som har utrustats med flak med längsgående bänkar byggt i trä. Oberoende hur långt man åker med, kostar det 5 SEK. Vi frågar flera gånger om han kör till speedboat piren eftersom vi är osäkra om vi har tagit rätt buss. Han tycker väl synd om oss stackars “faranger” och kör oss ända ner till piren även om det ligger lite utanför hans vanliga rutt. Tänk er det i Sverige med en full buss….

Tillbaka på Koh Phayam promenerar vi den andra vägen tillbaka till vår vik och passerar öns tempel. Det ligger lite ovanligt ute på vattnet. En av munkarna kom med samma speedboat som vi.

Här bor ett helt gäng ockraklädda munkar och när dom inte har något bättre för sig så sitter dom uppenbarligen på en bänk vid havet och röker. Varför inte….

På samma ställe träffar man på tre sådana här “hyddor”. På skylten kan man läsa att detta är en “munk meditation cell”. Ser ju inte så kul ut precis men vad vet jag….

Från Yana har vi lärt oss att Koh Chang, nästa ö norrut, är trevligt och väldigt bra för vandringar. Här bor ännu färre än på grannön Koh Phayam och det är nog som det var på Phuket för 30-40 år sedan.

Många små restauranger med ett par tre små hyddor att hyra finns på stranden. En del av dom är byggda av drivved och dekorerade med allt möjligt som går att hitta på stranden. Att bygga ett slags piratskepp av drivved verkar vara grejen här.

Mycket trevligt med en limejuice här efter en svettig promenad. Ser ni Carpe Mare i grenklykan?

Som sagt…svettig promenad. Här finns ett litet berg på 250 meter att bestiga….

Tyvärr har vi lite otur med havsvattnet. Det är mycket grumligare, mer alger, än vad det har varit dom gångna åren, säger dom erfarna andra seglarna vi träffar. Då är det ju helt fantastiskt med en jättestor “pool”. Nej det är ingen pool men en sötvattensjö med jätteklart vatten. Vilken grej!

På Koh Chang hittar vi mer gummiträd men här verkar någon verkligen ha planterat med måttstock. Dom står i raka rader i alla vinklar. Det är även annars mycket ordning och reda här, känns det som. Rent och snyggt även om det är väldigt enkelt.

Och ibland får man oväntat besök. Thailändska flottan kommer och trängs med oss på ankringen för att leverera diesel till ön. Två av våra australiensiska båtgrannar får till och med ankra om för att lämna plats.

Härifrån skulle det ju vara jättetrevligt att segla vidare norrut. Där finns en fantastiskt skärgård. Men där börjar Myanmar/Burma vilket innebär komplicerad politik och konstiga regler och förordningar. I Myanmar måste man ha med en inhemsk guide ombord hela tiden och det kostar ca 35 000 SEK i olika avgifter. Ja ni fattar hur helt galet det kan bli ….