“Med trehjuling över motorvägen”

27 oktober, 2019 at 07:41

I Abang är vattnet klart och ankringen fin, men resorten som skulle liva upp det hela är inte riktigt vår stil. Små och stora båtlaster med trötta Singaporeaner eller andra från civilisationen körs hit på förmiddagen för att underhållas och matas med buffélunch. På eftermiddagen returneras dom till civilisationen. Så vi stannar bara några nätter.

Vi tar vägen tvärs genom Batam och här möter den moderna världen resten av Indonesien. Små “stilt-villages” ( hus byggd på pålar ut över vattnet där toan bara har ett hål rätt ner) som bebos av fiskare och deras familjer, bredvid en högmodern bro. Alltid lika spännande med bro genomfarter. Denna skall vara 38 meter men det står inte på själva bron utan bara på google. Masten är 19 meter så det är ju god marginal men det ser alltid tveksamt ut när man just skall åka in under spannet.

Till och med småbåtarna visar upp tecken på modern värld. Utombordare istället för klotok motor och glasfiber istället för hemmabygge av trä. (Klotok motorer en gammal dieselmotor som vevas igång för hand och som låter helt förj*vligt mycket. Klotoktoktoktok…)

Och hur är då vädret? Jo så här ungefär….

Men nu är det dags för Nongsa Point Marina. Här lägger man båten i marinan och bara lämnar in sitt pass så sker utklareringen helt utan en enda svettdroppe. Så klart inte helt gratis men ibland får man unna sig lite byråkratisk lyx. Marinan hänger ihop med en resort som innehåller alla möjliga faciliteter. Många Singaporeaner har ett place här och kommer hit över helgen och relaxar från storstadslivet. Som man kan förvänta sig av det fuktiga vädret är naturen grön och frodig. Luftfuktigheten på morgonen är 90% för att på eftermiddagen sjunka till 60% och sedan kommer ett nytt regn. Och så repeat….

Härligt med poolhäng….

Till och med ett litet vattenfall att simma till….

Här finns nu olika alternativ för den fortsatta vägen. En del seglarvänner tar färjan över till Singapore för några dagars shopping och storstadslyx, andra går över på egen köl och lägger båten på den Malaysiska sidan och gör Singapore med buss över bron. Man kan naturligtvis också ta sig in till själva stadsnationen och upptäcka det hela inifrån. Det senare är dock ganska dyrt. Sen finns det sådana som oss, som helt enkelt väljer att skippa Singapore och segla/motra en bit upp i Malaysia istället.

Tidigt på morgonen lämnar således Carpe Mare Indonesien…..

…för att kasta sig in i detta här. Den röda lilla båten indikerar Carpe Mare och dom blåa är ALLA ANDRA! Holy shit så många båtar!

Vi väljer att hålla oss på den Indonesiska sidan ett stycke först. Det finns enligt sjökortet några ställen där det är mer lämpligt att korsa straiten. Den Kanadensiska båten White Star ligger strax bakom oss och väljer ett annat övergångställe än vi. Dom får stå och vänta ett bra tag innan det blir en liten, liten lucka. Hela tiden lyssnar man på kanal 14 på VHF där en “superviser” dirigerar dom stora fartygen som en flygledare.

Nu är det dags att kasta sig ut i gyttret av fartyg och försöka ta sig över till andra sidan. White Stars kapten myntade uttrycket: “Det är som att cykla trehjuling över en 6-filig motorväg”. Bra beskrivning faktiskt!

Luckan visar sig precis bakom den här bamsen. Gasa på som attan och gå före några snabba tankers som kommer ett stycke bakom. Och som ni ser i bilden nedan är det lite annat att hålla reda på också. Han som ligger där och fiskar i godan ro till exempel….

Väl över på andra sidan är det då den Singaporeanska gränsen man ska akta sig för. Den välförberedde skepparen har naturligtvis googlat och haft sig för att veta vilket av dom många strecken på sjökortet som indikerar Singapores territorialvatten. Så Carpe Mare kör precis mellan trafikleden, där sådana som vi inte får vistas, utom när vi korsar den, och gränsen till Singapore. Men trots alla försök att göra allting rätt, kommer en argsint utseende poliscruiser och prejar Carpe Mare ut i trafikleden. På vår anmodan nedlåter dom sig till och med att prata med oss på VHF och talar om att vi enligt deras karta är innanför gränsen och måste lämna OMEDELBART. Ok Ok! 30 graders sväng ut i leden och bråka med stora fartyg istället..

Vi tror att det är så att Singapore med sitt land claiming program, där dom utvidgar sitt landområde, också kräver förskjutning av sin territorialgräns på vattnet. Hur officiellt och godkänt det är, är oklart. Nåja, Singapore tar efter ett tag slut på höger sida och Malaysia börjar. Nu skall vi hålla oss precis på kanten till trafikleden för att inte hamna i krusiduller med alla små och stora fiskare som lägger alla typer av nät mellan trafikleden och land. Så resten av sträckan är som att cykla trehjuling på gräsremsan bredvid motorvägen och ha en landsväg på andra sidan där det kör mopeder, cyklar och traktorer ibland lite kors och tvärs. Ganska spännande…

För att förhöja upplevelsen ytterligare något mer, lägger då väderguden till lite thunderstorms. Det här området är känt för dagliga regn som kommer med åska och vind. Det är 170 Nm till Port Dickson som är första hamnen efter Singapore med både marina och möjlighet att klarera in. Så färden går genom natten. Fraktfartyg, tankers och sånt i en strid ström om babord och fiskare av olika storlek om styrbord. En hel del bråte flyter runt i vattnet så ett och annat dunk i skrovet från trädstammar eller plankor. Radarn är på hela tiden. Den visar hur ett regnväder bildas framför och himlen är som ett trasigt lysrör. Blink, blink, blink av alla blixtar. Regnvädret växer till sig och omringar oss för att sedan långsamt flytta sig tvärs våran väg. Det är inte mycket annat att göra, än att köra på, hålla tummarna och lägga in all elektronik som inte är absolut nödvändig för navigationen i ugnen. Där är de skyddade som i en Faradays bur. Herre min skapare vilket oväder med torrential rain och öronbedövande åska. Blixtarna slår ner jättenära och varje gång väntar man bara på att elektroniken, den delen som inte ligger i ugnen, skall sluta fungera. Två sådana attacker får vi genomleva där under nattens lopp. Inte mycket sömn blir det, men desto mer adrenalin sprutas runt i kroppen. Den andra attacken leder till att plottern inte visar AIS signaler längre, mitt i ösregnet där sikten är väldigt begränsad och radarn inte ser mycket heller. Åskan är inte riktigt över, så back upp datorn får ändå stanna kvar i ugnen en stund till. Spännande värre!

Väl framme i Admirals Marina i Port Dickson visar det sig att plottern bara hade fått hicka och behövde en omstart för att funka igen. Den är väl lika lättskrämd som first mate.