Indonesiens olika ansikten

14 september, 2019 at 07:52

Nu ska det seglas långt, ett helt dygn, till Pulau Moyo, norr om Sumbawa. Gastarna är taggade och sköter sina pass med stort engagemang. Det gäller att inte krocka med någon FAD, något nät eller liten fiskebåt med tvivelaktig belysning. Inget snuttsovande här inte.

Och så pyser vulkanerna när man kör förbi. Alltid lite spännande….skall det vara så här eller är detta något att vara orolig över. Hmmmm…. Utflyktsbåten kör förbi och alla fotograferar i godan ro. Då är det nog som det ska vara, kan man tro.

På Pulau Moyo ska det finnas ett lite annorlunda och väldigt vackert vattenfall. Hur tar man sig dit är frågan, bara. Google maps ger lite olika besked hur långt det är, 3,5 eller 8 km enkel väg? Grabbarna grus här nedan samlas snabbt ihop, när besättningen landstiger, och erbjuder “motor” (skjuts på motorcykel). Vi kör väl på det….

“Vägen”, om man nu kan kalla det vi åker på för väg, är utmanande till och med för dessa vana “motor” chaffisar. Det gäller att hålla i sig och sitta tungt så man inte flyger av.

Mata Jitu är dock helt klart värt den något för spännande färden. Kristallklart, inte för kallt, vatten som samlas i infinity-pooler av kalksten. Trots att man efter New Zealand skulle kunna vara lite vattenfalls-blasé så är detta något speciellt och riktigt snyggt.

I solnedgången hägrar Lombok med sin 3700 meter höga Vulkan, Mount Rinjani. Två dagsseglingar till…

Anhalten på Gili Lawang (på Carpe Mare snart döpt till Lawemang) lever tyvärr upp till sitt öknamn. På stranden hälsas det välkommen till “The Garden of Eden”….

…men vägen till paradiset är inte så härlig precis….

Medana Bay med sin “Marina” är första anhalt på Lombok. Det finns två korta flytbryggor där en båt kan lägga sig på var sida, in alles med andra ord 4 platser. Utöver det får nog ett tiotal båtar plats på mooringar strax utanför. Faciliteterna består av bar och restaurang, toa och dusch, el och vatten på bryggan. Marinan fixar diesel, vattenpåfyllning och rundturer på ön. Vilket ställe….

Nu får det bli lite landburet äventyr. En biltur på norra Lombok till risfält, vattenfall, gammal moské, traditionell sasak by och traditionell vävning. Det är bara det att norra Lombok drabbades hårt av fjolårets kraftiga jordbävning. Många hus ligger fortfarande i ruiner och det är byggarbetsplats vid alla broar. Färden går inte så fort och är bitvis rätt så skumpig.

Vattenfallet i vacker setting.

Nere vid fallet säljs det lite snacks vilket lockar fram den sämsta sidan hos dom lokala makakerna. Han här nere har som uppgift att hålla dessa gråa apor på avstånd så man kan få äta sina fritters utan att bli attackerad och bestulen. Han tar det med humor och behöver inte ens ladda slangbellan.

Dom här något svårfotograferade “black Monkeys” är tydligen vegeterianer och inte alls lika tjuvaktiga och aggressiva. Ser ni lilla apungen kika upp bakom grenverket?

Vackra, böljande risfält….

Sedan är det Sasak village. Sasak kallas ursprungsbefolkningen här på Lombok. 80 % av de 3,6 miljonerna som bor här tillhör Sasak. Ja, 3,6 miljoner. Lombok är lika stort som Blekinge, typ. Sasak folket har i alla fall stretat emot en del när dom skulle islamifieras och håller fast vid ganska mycket av sin gamla animistiska religion som kallas Boda. Bland annat ber dom bara 3 gånger i veckan istället för 5 gånger om dagen.

Kvinnan nedan blir vår guide. Hon är medlem i en kvinnor-empowerment rörelse som försöker utbilda kvinnor och skapa förutsättningar för någon annan sysselsättning än den i hushållet. Hon gör en fascinerande och väldigt intressant guidad tour genom sin by. Man bor två till tre familjer i ett litet hus. Hon bor ihop med sina föräldrar och lillebror, sin man och sina två små döttrar. När brodern gifter sig flyttar den familjen också in. Hur lyckas dom föröka sig…. Pojkar från viss ålder måste sova i uthuset, likaså gäster. Huset har inga fönster för att skydda flickorna, säger hon.

Hon beskriver omskärelseritualen och giftemålsritualen. Vid bröllopet tvättar bruden sin blivande makes fötter för att sedan använda tvättvattnet till sitt eget ansikte och som dryck. Doktorn som besöker byn avråder från denna tradition men den är nödvändig för att visa respekt till den blivande maken. Uschamej…

Visste ni att det går att göra “såpbubblor” från saven i ett löv som liknar lönn? Kul!

Och dessa små sötnosar som liknar små ankungar är blomman eller frukten till en buske. Har glömt vad den heter.

PRO har kafferep i uthuset. Hur söta som helst!

Den traditionella vävningstekniken med sitta på marken/golvet och sträcka väven genom att binda den runt ryggen och skjuta ifrån med benen har ju beskrivits i tidigare inlägg. Här gör man på samma sätt. Här säljs det ett och annat alster också och liten sarong/schal införskaffas. Grannbutiken väcker dock mer uppmärksamhet genom sin mycket unga personal. Vilken gullunge!

Efter två dagar i “marina” utan att kunna hoppa i havet från båten och en lång och dammig dags bilfärd skall det bli härligt med lite äkta turistande. Gili Air here we come! Gili betyder liten ö på Sasak dialekt. Nordost om Lombok ligger dom välkända turistmålen Gili Trawanger (backpackerstuk med hostelboende och fest hela natten), Gili Meno (lite mera mogen och ekonomiskt oberoende publik, gärna på smekmånad), Gili Air (Yoga, meditation, hippie, dykning/snorkling/freediving). Det måste ju vara Air som är vår Gili.

Här är jättetrevlig stämning, lagom tillrättalagt och alla pratar engelska. Dom tittar förvånat på oss när vi hälsar på Bahasa Indonesia. Båtlaster med dagturister och andra som stannar några dagar kommer farandes från Bali och Lombok. Carpe Mare ligger mitt i smeten så det gungar hela tiden från färjor och dykbåtar som swischar förbi.

Färdmedlet på Gili Air är cykel eller en sån här liten hästdroska. Dom kan bli rätt överbelamrade med folk och bagage så att lilla hästen nästan lyfter från marken.

Här går alla runt i bikini eller på annat sätt lättklädda, böneutroparen ropar bara en väldigt kort stund på morgonen, ingen hälsar med “hello mister”. Vilken skillnad jämfört med Tual där vi började för ett par månader sedan. Indonesien har många olika ansikten….