Komodo, Gilli Banta, Indonesien

Gastarna är här och Carpe Mare styr ut till Komodo National Park, känd för sina drakar. Detta är enda stället på jorden, tror jag, där det finns så stora ödlor eller varaner. Här heter dom naturligtvis Komodo Varaner. Dom blir 2-3 meter långa, 80 kg tunga och dom odlar en trevlig liten bakteriekultur blandat med lite gift i den med vassa tänder bestyckade käften. Deras luktsinne som sitter i den dubbelspetsade tungan, är mycket bra och det är genom den dom hittar sitt byte. Väl i jaktmode kan dom springa 20 km i timmen. På ön finns mat i form av hjortar, oxar och getter, utöver turisterna…Väl biten av en drake dör man inom en vecka sådär av infektion och gift. Sedan är det lätt för draken att äta upp bytet i lugn och ro. Som tur är äter dom bara en gång i månaden.

För att få se dessa trevliga varelser, lägger man båten i viken vid ranger station, antingen på Komodo eller på grannön Rinca och går en guidad tur. Besättningen väljer Rinca eftersom det skall vara större chans att få träffa på några drakar där. Det skall också vara bra att gå tidigt på morgonen då dom är som mest aktiva och kanske hungriga? Ultimo, en annan svensk båt som gorde just detta för några dagar sedan, kom iland och gick upp till ett hus som såg ut som ranger station. Ingen var hemma där men en stoooor drake kom fram och ställde sig tungvispande i vägen. Lite väl spännande!

Väl iland tar en guide emot och ger oss eskort upp till ranger station. Så det är helt odramatiskt. Tre unga hjortbockar som slåss och slåss och slåss är det första som visar sig. Håll ett avstånd från drakarna på 4-5 meter är direktivet. Jodå, hade inte tänkt klappa dom precis….

Bakom huset där rangerna lagar mat möter man denna syn.

Dom dras hit av matlukten berättar guiden men dom blir inte matade. Kolla hur den ena dreglar. Den är nog hungrigast.

På vandringsstigen ligger sedan mamma drake och vaktar sina ägg. Henne får man gå en omväg runt. Hon lägger sina ägg i en grop och gör några fejkgropar runtomkring som ska förvirra andra. Väl född, som babydrake, gäller det att springa som f*n och sedan hålla sig undan från släkten. Både mamma och alla andra stordrakarna vill nämligen gärna äta upp en till frukost.

Dom här två studerande sitter och observerar mamma drake för att skriva sitt examensarbete om hennes bet(t)eende. Jättesöta! Och vilket forskningsarbete att sitta och titta på en drake i en månad eller två.

Den här stora pappa draken får gå lite catwalk för en videosnutt. Han ser ganska mallig ut, eller hur?

På vägen ligger gigantiska bajskluttar. Så det är klart man undrar om det är drakbajs eller vad. Dom äter bara en gång i månaden så dom borde ju vara lite obstiperade och inte producera så mycket av den varan.

Och mycket riktigt, det visar sig vara buffelbajs. Känns genast mycket bättre faktiskt.

Några makaker springer runt och tjattrar och dom ack så giftiga ormarna som finns här slipper vi se.

Väl tillbaka till utgångspunkten stilar tonårsvaranen för kameran. Han verkar, precis som andra tonåringar, vara mer intresserad i skräpmat än hjort.

Nästa ankring är pink beach vid Komodo. Sanden färgas rosa då den blandas upp med röda korallfragment. Det blir en mycket snygg effekt mot det turkosa vattnet.

Det är klart att toppen måste bestigas också. Hoppas det inte gömmer sig några varaner här ikring.

Väl tillbaka på Carpe Mare blir vi vittne till en varan i attackmode som försöker sig på en getlunch. Han lyckas dock bara nästan. Tur det med tanke på dom söta små killingarna.

På ankringen ligger en till segelbåt. Han har tagit en boj och det är enligt uppgift ankringsförbud. Vilken tur att det är Hafsorkestern från Stockholm. Då kan man ju göra lite okonventionella mooring-lösningar. Dom skall lämna snart men det går bra att hänga så här för ett snack och en öl. Sedan är bojen vår. Yes! På grannbojen hänger tre live-aboard-dive-boats modell större bakom varandra. Allt går att lösa i Indonesien….och dom stannar inte över natten.

Här är snorkligen verkligen fenomenalt fin. Klart vatten, sund och färgglad korall. Då det är rätt så strömt lite överallt, är driftsnorkling det man ägnar sig år. Man kör med dingen mot strömmen, hoppar i, håller i snöret och glider längs med dom fina korallerna tillbaka. Gasten har helt klart potential till att utvecklas till mermaid. Det saknas bara lite graciösa moves vid fotografering.

Nästa anhalt i Komodo Nationalpark är Manta Alley. Ett ställe där det ska vara väldigt vanligt med stora mantor. Utflyktsbåtarna ligger och guppar runt överallt. I vattnet ligger snorklare och det stiger upp bubblor från dykare. På Carpe Mare utvecklas det dock en helt egen variant på ”drift” snorkling. Man hänger i badstegen och dras längs med Manta Alley. Mycket framgångsrikt koncept faktiskt. Dom simmar där nere på 10 meters djup så bilderna blir inte så skarpa bara. En magisk upplevelse!

I skrivande stund ligger Carpe Mare i en ensam vik på Gilli Banta, beredd att imorgon ge sig av mot Sumbawa. En ny ö med nya upplevelser.