Roadtrip vecka 3
New Zealand: Hokitika, Franz Josef och Fox Galcier, Mount Cook, Wanaka, Queenstown, Routeburn, Athol

I Hokitika bor vi på mentalsjukhus, ett gammalt och avdankat sådant, som är omgjort eller rättare sagt används, som logi och camping. Blåbäret ställs utanför som sovrum och så får man utnyttja alla utrymmen inuti. Helt klart användbart en riktigt regnig och blåsig dag. Utsikten är magnifik och miljön är sliten men väldigt kul. Det är som Gullberna, flera stora hus i ett grönområde. Det är bara ett av husen som är logi. Andra står tomma, men dit kan man smita in och kolla runt lite.
När regnet har dragit bort blir det bra mycket kallare men fint ändå. Nästa attraktion på vägen är glaciärerna, Franz Josef och Fox. Dom har minskat mycket i omfång och det är många skyltar om klimatförändringar. Samtidigt cirklar en strid ström av utflyktshelikoptrar över området, landar på isen och gör konster. Helt otroligt att så många köper en helikopter tur.


Fox glaciären försöker vi komma till via en lite annorlunda väg för att slippa den strida strömmen av turister men den är tyvärr avstängd pga rasrisk. Det får bli en bild på håll.

Mount Cook gömmer sig nästan hela dagen i molnen men kommer ut och visar sig framåt kvällskvisten. Vilken tur att vårt nattläger har fin utsikt. Just detta Mount Cook skall, vid gynnsamma förhållanden kunna spegla sig i en sjö i närheten. Det får bli morgondagens äventyr.

Upp i ottan och köra till lake Matheson före frukost. Snabb promenad med yllelångkallingar på till Reflection Island där berget speglar sig. Det blev väl ändå inte så dumt, eller hur? Helst skall det vara kvällsljus men, men….

Härifrån kör man en ”scenic road” med många krökar och över små bäckar. Den vanliga bilen här är en campervan av något slag. Längs med vägen erbjuds en hel massa kortare hiker till olika vattenfall med roliga namn: Roaring Billy, Thunder creek, Blue pool och Fantail falls. Trot eller ej så kör blåbäret förbi allihopa. Inte på vattenfall och hike humör idag. Blåbäret har börjat blinka med bromsvarningslampan. Det läcker inget men det får nog bli en verkstad i nästa större civilisation. Wanaka ligger bra till. Verkstaden har tid med blåbäret på torsdag så nu får vi bli hemmastadda här några dagar. Lika bra att skaffa sig lite överblick med en topptur till Rocky Peak. Högt, brant och på toppen är det ju alltid blåsigt. Kolla in skepparens frisyr…. så blåsigt.


Tisdagen där prognosen hade spått mycket regn, blir snustorr. Så kan det gå. Vi som hade tänkt oss en hänga inne i campingplats loungen dag. Men det blir tid att observera fenomenet campande kineser. Det är kinesiskt nyår vilket innebär ledighet. Det verkar som om det är poppis med New Zealand och campingliv i Kina. Dom är effektiva även när dom campar, kommer sent, lagar stora måltider och är många per campervan….och det finns många kineser….
Roy Rob track till glaciären med samma namn är en höjdare, både i meter och stunning view. Fox och Franz Josef släng er i väggen. Detta är mycket snyggare. Man tar sig dit via en timmes dålig grusväg, hiken är ca två timmar enkel väg med dryga 400 höjdmeter men absolut värt besväret.


Nu är blåbäret hos doktorn och diagnos och prognos inväntas. Puuh! Det var benignt och gick att operera snabbt och lätt. Så nu drar vi vidare. Mot Queenstown och omnejd. På vägen dit passerar man en djup ravin, Shotover river. Här kan man river rafta eller åka jetbåt med hög fart genom det smala, höga. Det räcker bra att titta på…..

Queenstown själv bjuder på ett veritabelt kaos av folk, bilar, campervans och hippa restauranger allt med en fantastisk utsikt över den turkosblåa sjön och bergen i bakgrunden. Säkert jättetrevligt om man bor på hotell och rör sig med en större budget. Ödemark får det bli för oss och en liten, liten bit på Routeburn track. Höjdpunkten där ute blir inte vandringen utan besöket av fyra Kea papegojor.
Numera väldigt sällsynta och i fara att utrotas är det inte självklart att man får se någon och en ära att få träffa fyra stycken på en gång. Dom är intelligenta och helt galet lekfulla och busiga. Det är väl det som nästan har kostat dom livet. Ett gäng kalvar med deras mammor jagas iväg av dessa små rackare genom att flyga lågt i formation. Grannarnas flipflop kastas runt och smakas på, nyplanterade små buskar i rabbaterna slits sönder. Dom leker med varandra som kattungar, lägger sig på rygg och sparkas med benen och låter som gnälliga småbarn. Ett väldigt roligt möte….
Blåbärets förra ägare, följer sin gamla bils framfart och skickade oss den här bilden. Han är en kreativ person som bland mycket annat gör karaktärer med väldigt få pixlar. På vår bil finns karaktären i antennen.. http://www.artdesignfilm.com

Härliga reseberättelser du skriver!
Nu har jag också varit på New Zeeland!
Kramar o fortsätt njut resan!
Det är härligt att läsa om era upplevelser i NZ, väcker fina minnen från ett fantastiskt land. Berg, floder, glaciärer, stränder, subtropiska fjordaren men också björkar och koltrastar men ack så mycket sandflies.
När vi var uppe i bergen på Sydön så mötte vi en väldigt sorgsen Kea som gick runt i cirklar kring sin döda partner och gnydde på ett mycket sorgligt, nästan mänskligt sätt. Väldigt gripande! Det är mycket intelligenta och sociala fåglar.
Ha en bra resa vidare till Indonesien och Thailand.
Hälsningar
/Krister