New Zealand: Bay of Plenty, Te Uwera, Napier, Aorangi, Wellington, Picton, Marlborough sounds, Abel Tasman, Nelson Lakes

Jag ber om ursäkt för den röda plutten och den ovidkommande tidsangivelsen….

Först lämnas Epirb och Livflotte för service. Sedan går resan vidare till Bay of Plenty. Som namnet antyder finns det mycket här, mycket fantastisk sandstrand med avbrott för svarta klippor, mycket vin och fruktodlingar och jättemycket tujahäckar. Dom skyddar både kiwiträd, avokado och framförallt vinrankor för den ofta förkommande kraftiga blåsten.

Här snackar vi korrekt klippta tujahäckar. .. helt sjukt höga. Man undrar ju hur dom gör när dom ansar dom.

Över Te Uwerabergen, via grusväg i otroligt många serpentiner, till den här fantastiskt vackra sjön. En campingplats långt ute i ödemarken. Här är vi säkert ganska själva. Men nähäää, där är helt fullsmockat med stora tältläger. Hela släkter eller kompisgäng med tusen kids och ett tiotal motorbåtar på släp. Här körs det vattenskidor och släpas ungar på flytetyg efter snabba båtar. Hur gick det till?

Dom här finns också här att beskåda och blåbäret får väl krypa in bland alla stortält.

Så här ser sovmode ut hos oss. Ser ni myggnätet?

På vägen till Napier. Naturligtvis….ett snyggt vattenfall.

Napier har raserats nästan helt i en jordbävning på 30talet och byggts upp i Art Deco stil. Det är väldigt omtalat så det måste ju betittas. För oss européer som är vana vid fina, gamla,  små och stora städer så blir det lite av ett ”jasså”.

Men här bor i alla fall kompisen till lille havefrun….

Längst ner på Nordön ligger Aorangi forest park med väldigt speciella klippformationer.  Om jag inte är helt fel ute så är dom med i Sagan om Ringen också. ” The Pinnacles”. En svettig liten hike på några timmar, som alltid upp och ner för branta backar och kors och tvärs genom flodfåran.

Men vilka vackra vyer….

Som omväxling lite storstad, Wellington. Vilken trevlig och annorlunda stad. Den är känd för att vara världens blåsigaste huvudstad men det går bra att hitta mysiga hörn att koppla av på. Där här ser väl inte fel ut…

En promenad längs vattnet bjuder på många olika ”konstiga” miljöer.

Väldigt olika men jättetrevligt.

Mitt i alltihopa ett hopptorn där ungdomen visar upp sina konster.

Men nu är det dax att ta färjan till ”the mainland” som sydöborna utrycker det. Färjan går från Wellington till Picton och det ska blåsa småspik rätt i nyllet på stackars färjan.

Och…jo, det är blåsigt men inte särskilt gungigt. Som kuriosa är färjan dansk med massa danska ordspråk och namn på väggarna.

Även om det är kallt och blåsigt så är det som synes väldigt vackert. Marlborough sounds bjuder på en labyrint av flikiga halvöar och öar som färjan letar sig in mellan.

Det är dax för en vettig dusch och en riktig säng så ett AirBnB är bokat in the sounds. Vilket ställe…. mamma är finska och den 18 åriga dottern kör AirBnB. Sirpa är bildkonstnär och det syns i hela huset och runtomkring. Jättehärligt. Är ni intresserade så kan man beställa hennes konst på nätet www.sirpa.art

Man blir glad av hennes konst.

Vädret är nu på vår sida. Det skall vara varmare och mindre blåsigt. Då måste vi ju passa på att paddla i Abel Tasman national park. Vi tar vägen söderifrån in i parken för att den norra sidan beskrivs som ett populärt badsemester ställe. Då är det ju säkert ganska tomt i den södra änden. Lång näsa igen… visserligen i campingformat men trots allt … Vilken kommers. Kajaker i stora lass körs ut i vattnet med små traktorer och släpps mer eller mindre guidade lös i naturen.

Vi väljer en taxibåt upp för kusten en bit, med kajaken lastad på akterdäck och därifrån medvindspaddling tillbaka till baslägret. Det visar sig vara ett klokt och armmuskel besparande alternativ. Halvvägs hittar vi till och med en helt egen liten vik för den medhavda lunchen. Det annalkande högvattnet gör dock rasten kortare än tänkt.

Campingplatsen i kommersen är dyr så efter paddling och dusch lämnar blåbäret med siktet inställt på mer öde marker. Och denna gången är det verkligen öde. En vacker sjö med en vidunderlig utsikt över höga berg och här är ingen annan utom några korttidscamapare och en myriad sandflys. Är det kanske därför ingen annan är här? Lake Rotoroa.

Härifrån kan man ta en 4wd väg till nästa sjö, Lake Rotoiti. Ojojoj vad det drivs med alla fyra hjul. Upp för backar och ner för backar.

Stubbarna i skogen har fina moss- mössor.

Mitt uppe i skogen står enstaka bilar parkerade. Dom ser inte ut som vandrare eller campare, mer typen stadig pickup. Undrar vad dom gör här ute i ingenstans?

Ja här kom förklaringen. Dom letar guld…..