Julpynt och campingliv

20 december, 2018 at 06:11

New Zealand: Whangarei, 90 mile beach

Vi har ett litet problem med julen och pyntet här down under. Många jular har firats utanför Sveriges kalla och mörka domäner men då alltid i tropikerna. Där blir det ju i alla fall becksvart vid 6 tiden och pynt-ljusen kommer till sin rätt. Här får man hålla sig vaken till närmare midnatt om man vill mysa med julbelysning. Men Kiwisarna är vana. Sommarlovet börjar med julafton…..

Runt hela marinan, som på många andra ställen här omkring, växer dessa julanpassade träd. Dom blommar fantastiskt fint med röda “pudervippor” all over the place. Efter regn är vägar och stigar röda av alla nerspolade vippor.

Många båtgrannar går “all in” med tomtar, slädar och renar samt tillhörande ljusslingor.

Lilla renen Rudolf är speciellt söt.

På Carpe Mare har dom obligatoriska fyra tomtarna tagit plats tillsammans med julduken och senaste tillskottet i form av silvrig utfällbar stjärna. (Tack Eva!) Julstämningen är inte dock så utpräglad. Det är mycket roligare att testa utrustningen i den minimalistiska “Campern”. Skepparen har lagt sig vinn om att få det så funktionellt och hemtrevligt som möjligt. Ett utfällbart tak har skapats med hjälp av några reglar och en presenning. Madrasser från Carpe Mare får under en period tjänstgöra i Blåbäret. Stolar och en liten gasplatta kompletterar hushållet. Så mysigt under det röda trädet!

Spirits Bay är första anhalten på vägen till Cape Reinga, New Zealands nordligaste kap. En vacker strand och en solnedgång som färgar vågorna guldiga. Vattnet är inte iskallt längre, så det blir till och med ett litet bad. Det var länge sedan nu. Härligt med salta bad!

Utanför Cape Reinga möts strömmarna från Tasman havet och Stilla havet. Lite som Grenen vid Skagen. Här vill man inte segla…

Huvudsakliga målet med den här utflykten, utöver att testa camping utrustningen, är att köra 4 WD på 90 mile beach. Man skall kunna köra in på stranden längst i norr, vid dom stora sanddynorna, genom en å. Spännande ju! På internet finns information om en “washdown” som gör att framkomligheten är mycket begränsad men det framgår inte om det fortfarande är aktuellt. “Vi må pröve”. Framme vid sanddynorna står stora skyltar: Warning! access closed och så vidare. Men där är ju färska hjulspår? Det kanske går ändå? Ska vi våga? En som verkar veta något berättar att hjulspåren nog är från turistbussen som körde fast och behövde bärgas igår. Ok! Vi får väl leta rätt på en annan infart till stranden då då.

Nästa väg är avspärrad och privat….och på nästa står det förbjuden genomfart pga pågående trädfällning. Där står en pickup med en kille i som dock vänligt vinkar oss igenom och beskriver vägen ner till beachen via några sanddynor. Är det här en 4 WD? Då är det inga problem, säger han. Tackar så mycket!

Och visst får skepparen användning av sina terrängkörar erfarenheter.

Stranden är altså 90 miles (vad nu det är i km?) och man kan köra hela vägen vid lågvatten. Bortspolade bilar förekommer om man inte har koll på tidvatten tabellerna.

En mycket speciell upplevelse och magiskt vackert. Skagen ljus, massor med snäckskal och inte en människa.

Som krona på “campingverket” besöks New Zealands största och nästan äldsta Kauri träd. Det är 2000 år gammalt och mycket mer imponerande än bilden ger sken av.

Och så en camping natt till i gröngräset vid en liten bäck på en annan liten campingplats. Utrustningen behöver vissa justeringar men dom stora dragen är godkända inför den snart stundande roadtrippen till Sydön.

Först skall det dock firas jul och seglas i Hauriki Gulf med son nummer två och dess sambo. Det ser vi fram emot! Bunkring och vattenfyllning avklarad i den allmänna julruschen.

GOD JUL på er alla!