Franska Polynesien; Fakarava, Toau (Anse Amyote)

På Fakarava Yacht Service sitter långseglarna och internettar, tar en kaffe eller juice och snackar cruising. Imorgon är det farsdag här. Då kommer en kille cyklandes med den här krabaten (se bild nedan) sittandes i cykelkorgen. Hen har lite handfängsel så att hen inte klättrar ut. Storleken är som en handboll ungefär. En riktigt mäktig coconut-crab. Dom klättrar upp i palmerna och tar sig in till det gottiga i kokosnöten. Det gillas naturligtvis inte av dom som odlar nötterna för sitt levebröd, så här är nog lite krig mellan dessa parter. Just den här krabaten skall dock bli farsdagsmiddag, visar det sig. Hen stoppas ner i en plåttunna tillsammans med en öppnad kokosnöt och ett galler uppepå i väntan på grytan eller grillen eller hur man nu gör med ett sånt monster till matbit. Vi lämnar scenen men får senare rapport av en seglarvän att krabban gjorde ett utbrytningsförsök. Hen lyckades klättra upp inne i tunnan och jobba upp gallret för att fly. Nåja, olika länder olika seder….

Vinden vrider på sydost igen vilket gör denna ankringen väldigt ”choppy” och vi bestämmer oss snabbt att nu lämna Fakarava och ta oss till Toau där det finns en lite annorlunda ankring. Anse Amyote är egentligen ett pass, men som har grott igen på insidan. Det är således en öppning i atollringen men man kommer inte in i atollen då det har bildats en vall med sand och korall som avgränsning. Här bor ett par som har lagt ut några bojar, fixar lobstermiddagar på stranden och odlar copra. Tidigare drev dom också en pärlodling men den har gått i konkurs. Det blåser 10 m/s och det är strömt så uppfiskandet av bojlinan är en liten pärs men lyckas till slut ändå. Problemet i dessa lägen är kommunikationen. En står fram på peket och vinden viner och den andre står vid ratten 15 m längre bak. Att snacka med varandra via två handburna VHFer har funkat bra i många liknande lägen men här finns ingen hand ledig att trycka in prataknappen med. Det är redan en hand för lite som det är. Med lång båtshake plocka upp en tung bojlina kräver två händer. Sedan har man bojlinan i ena handen och båtshaken i den andra och kämpar förtvivlat med att inte kasta båtshaken i sjön utan istället fjottla upp den på däck. Därefter krävs båtshaken-handen för att stoppa igenom angöringstampen genom öglan. Under tiden har båten drivit iväg från bojen och man ligger dubbelvikt och hojtar till skepparen att köra åt rätt håll. För att man ligger dubbelvikt långt ner på peket ser inte skepparen att man viftar och hojtar och vet inte vart han ska köra, för bojen ser han inte alls från sin plats bakom ratten. Vi behöver nog skaffa ett headset till slut ändå eller ta bojen vid sidan av båten där skepparen ser vad som händer och kan styra åt rätt håll.

Anse Amyote är i vilket fall paradisiskt vackert med vatten i alla turkosa och gröna färger man kan tänka sig. Parets släkting har byggt en liten pension med tre små hyddor och en hängmatta som man nog kan tänka sig skänker frid till den som semestrar där.

Atollhunden

Stuga till uthyrning

Det fiffiga med denna setting är att här finns det mesta som går att hitta i ett vanligt pass men med mycket mindre ström. Fantastiskt klart vatten och miljoner med olika fiskar i frisk korall. Några färgsprakande undervattensgrottor går att upptäcka om man är dykare. Helst ska man ju vara här när det är lite mindre blåsigt men, men…You can´t have it all.

Efter några dagar i detta lilla paradis är vinden rätt. Nu skall det seglas till Tjotahejti! Det låter något det, men förmodligen är det just det vi gör. Tahiti kallades förr i världen Otahiti och enligt slangopedia ligger det till grund för begreppet Tjotahejti.

Det skall bli trevligt med lite folk och rörelse efter 4 månader i obygden. (Obygden i detta fall är alltså det som ligger bortanför Tjotahejti) Det är 225 distans att tillryggalägga, ca 36 timmar med andra ord. Vi startar mycket tidigt med förhoppningen att segla fort och vara framme medan det fortfarande är dagsljus. Om vi inte hinner, så finns det ett ställe bakom venusberget där man kan lägga i kroken och dit skall det gå att hitta även i mörker sägs det….