Franska Polynesien: Fakarava

Det där med blåsväder i prognosen är inte lätt. Av fyra olika prognoser säger två att blåsvädret kommer att sträcka sig ända upp till oss och två säger att det går söder om. Mesiga som vi är tar vi det säkra före det osäkra och siktar på ankringen just vid Fakaravas sydostpass där man kan gömma sig bakom palmerna. Det gäller dock att komma fram innan det har börjat blåsa då passet ligger i sydöstlig riktning vilket innebär att det blåser rätt in. Vind över ström är ingen bra kombo.

Från Makemos västliga pass är det lagom långt för en ”overnighter” till Fakaravas sydostpass. Det blir också rätt med tidvatten och slack i passet. Yeheee! Ingen vind dock, så Mr Perkins får jobba. Lugnet före stormen kanske?

Det här passet är känt för sin fina driftsnorkling/diving. Man tar dingen ut till en vit boj när det just börjar bli inåt ström, hoppar i med snorkel på och driver med strömmen, med dingen på släp, genom passet och om man vill, ända till ankringen. Passets vägg är täckt av frisk och prunkande korall med massa småfisk i, uppe simmar black-tip-revhajarna lite lojt och nere på botten samlas dom gråa revhajarna i stora flockar. Gott att göra detta för första gången på ett ställe där det är många andra som gör samma sak. Då kan det ju faktiskt inte vara så farligt. Riktigt häftigt och lite läskigt.

På land kan man beskåda Tuamotus gamla huvudstad som nu ligger i ruiner efter något oväder för ganska många år sedan. Allt är rent och välordnat. I dagsläget är det mest några dykorganisatörer och en liten, liten resort som dominerar.

Sedan kommer blåsvädret. Det blir bara en liten kraftigare pust en stund. Våghöjden har dock piskats upp av blåsten söder om oss och det rullar in stora dyningar över revet i söder och överallt där det är lite lägre. Allt vatten skall ju ut igen ur atollen. Det blir en magnifikt strid ström utåt i passet som dessa två dagar aldrig vänder till inåt. Nu skall man inte driftsnorkla om man inte vill bli utspottad i hög fart.

Vid dingybryggan samlas många hajar. Undrar varför? Snart kommer kocken ut från restaurangens bakdörr och börjar rensa fisk. Dom vet när det är lunchdags.

I solnedgången hör man rätt ofta ett stort plask eller ser en haj hoppa i jakt efter en middag. Det är nog rätt det som sägs: Bada inte i skymning och gryning. Och inte bakom restaurangen mitt på dagen heller..

Vi drar vidare till atollens nordöstra hörn. En på peket som utkik och den andra med google earth bilder i Open CPN. När det är ett moln på google earth får man kolla lite extra noga. ”Eyeballnavigation” kallar den engelsktalande världen detta. Kul utryck. Här är vackert med en lång sandrevel. Sanden är förvånansvärt fin men sikten vid snorklingen mycket sämre än innan. Undrar om det hänger ihop eller om sikten är sämre pga swellen som har rört om i grytan.

Besättningen på Carpe Mare ägnar sig dessa dagar åt kreativt skapande med sällan skådad energi. Nu skall kokosnöten bli en lampa. Elkablar lödas och fixas med samtidigt som borrmaskinen går varm. Många hål blir det och mycket snyggt tycker skaparna.

Husdjur behöver vi inte sakna. Uppe är det fina fåglar som håller oss sällskap och nere är det ett par ”sugfiskar” som tror att Carpe Mare är en val. Dom är visst lite förvånade vilka konstiga saker som kommer från köksavloppet. Det är långa och smala fiskar som har en sugpropp som liknar en räfflad skosula bak på huvudet. Med den neråt ligger dom på vår vingköl. Vi hoppas och ber att dom håller lite rent där nere mot att dom får dela vår mat med oss.

I skrivande stund ligger Carpe Mare på en boj utanför Pakokota Yacht service och njuter av gratis Wifi. Här kan man få hjälp med allt möjligt. Bland annat få skjuts till stan för handling och andra ärenden. Dom serverar middag eller lunch om man förvarnar ett dygn innan. Det skall vi nog utnyttja någon kväll. Frukt och grönt förrådet har krympt till tre äpplen och fem potatisar. Så barskrapade har vi nog aldrig varit innan. Vi får väl se vad som finns att köpa i ”stan” måndagen efter att supplybåten varit där på torsdag…..