Franska Polynesien: Tuamotus; Makemo

Vad händer då egentligen på Makemo?

Man tränar utriggar-paddling på kvällskvisten. Mycket vackert i solnedgången.

Herrarna kastar spjut på kokosnöt på hög pinne. Och då menar jag hög, 10 meter minst. Överst sitter en kokosnöt som är indelad i olika fält så man får många poäng om man träffar högt upp och färre vid träff längre ner på nöten. Ser man pinnen och nöten så tror man först inte att det kan gå att träffa överhuvudtaget.

Men se, det går visst. Dom har nog övat på detta en stund kan tänkas.

Dom tävlande är barfota, bär ett färgglatt höftskynke och någon typ av bonad runt huvudet. Pilarna är hemmasnickrade, har en spets av armeringsjärn och ett skaft av böjligt trä. Var och en markerar sina spjut med egen färgsättning.

Koncentrationen är hög och likaså engagemanget.

Han här har en praktisk, återanvändbar huvudbonad.

Han här har snyggast huvudbonad…..

och han här, tillika lagledaren, har snyggast tatueringar och hans bladverk på huvudet skuggar ögonen. Smart där….

Ungdomarna och barnen myllrar på piren och badar, hoppar och dyker. Många badar i shorts och T-shirt och springer runt mer eller mindre blöta hela dagen. I alla fall när dom är lediga från skolan. Det är någon typ av lov runt pingst så det myllrar mycket barn. Dom som inte badar dom fiskar eller cyklar. Apropå cyklar; man ser en del trehjulingar, som hjälpmedelscyklarna för vuxna hemma. Coolt tänker jag att dom har hjälpmedel på ett sådant avlägset ställe. Men det visar sig att det är som flakmoppen på öarna hemma, praktiskt med en korg och lätt att cykla låååångsamt. Damerna/mammorna transporterar allt från baguetter till småbarn i korgen.

Under båten träffar vi på den här lilla kamraten. En ”Crown of thorn starfish”. En sjöstjärna med andra ord men denna har en sisådär 16-20 armar och en himla massa taggar, är giftig att sticka sig på och äter koraller. Otrevlig bekantskap må jag säga. Usch!

Nedan en klargörande bild om hur det kan bli med ankarkättingen. Stången har inget med det hela att göra men skulle naturligtvis kunna ställa till med ytterligare elände. Det räcker dock med dom taggiga korallhuvudena som besvär.

Ja och så våran vän, gnälltärnan, som sitter på vår ankarboj och gnäller på morsan sin, dagarna i ända. Hon sitter lugnt bredvid, vänder ryggen till och låtsas inte höra. Kommer man dock nära den käre lille gnällspiken blir hon till en furie och anfaller med attackflyg. Man kan förundras över världens mödrar….

Rubicon har kommit ikapp och vi pratar svenska! Jättetrevligt! Men nu har vi varit här länge nog. Prognoserna visar dock ett eventuellt uppkommande blåsväder. Det finns inte så många ställen att rida ut ett sådant på.  Tahanea, som vi tänkte ta oss till som nästa, är ingen hit i det avseendet så vi får nog skippa det helt enkelt och ta oss till Fakarava direkt. Ett stopp vid det nordvästliga passet, på Makemo, får det dock bli. Där lägger man ankaret mellan en hel del bommies och binder 2 fendrar i kättingen så den inte skall hänga ner för mycket och trassla in sig i korallhuvudena. Också en ny kunskap som behöver tränas och förfinas. Direkt kommer en fyra, fem blacktip revhajar och kollar in nykomlingen. Dom är sisådär 1,5 meter och väldigt vackra men skall vara helt ofarliga. Först badar man lite försiktigt nära båten och sedan vänjer man sig faktiskt ganska snabbt.

I passet skall man driftsnorkla. Det innebär att man tar jollen ut när det strömmar lite inåt, hoppar i och snorklar längs med revväggen med jollen på släp. Det blir ingen bra inåtström i vettigt ljus så vi jollar längs med och tittar ner genom det jätteklara vattnet. Där nere simmar en hel massa hajar runt. Lite kusligt faktiskt.

Det blir helt vindstilla och helt platt vatten utan krusning. Helt fantastiskt vackert!

I skrivande stund ligger Carpe Mare vid en boj i Fakarava efter en overnighter. Nytt atoll! Spännande!