Här är internet så nyckfullt att bilder är mer tur än skicklighet att ladda upp. Det blir ingen plutt på kartan heller.

Franska Polynesien; Marquesas, Fatu Hiva. Hiva Oa

Busiga som vi är, ligger vi nu i Ståndviken på Fatu Hiva utan att klarera in på Hiva Oa först. Här är det nog ingen som bryr sig om det. Vår teori är att det är den sällsynt patrullerande Tullbåten eller Coastguarden som kan ställa till det, skicka iväg en och ge böter och sånt. Men nu är det helg och det är det nog också för tullen, hoppas vi.

Viken är ju bestyckad med en del imposanta fallosar som ursprungligen gav den namnet Baie Verge som med lite fantasi översatt betyder, Ståndviken. När sedan den kristna kyrkan gjorde sitt intågande så gick detta namnet inte för sig. På franska är det nu så fint att det blir jungfruviken om man klämmer dit ett i i verge. Så därför heter viken Baie Vierge eller Bay of Virgins när det är fallosar som dominerar utsikten. Som det kan bli….

Oavsett namnet så är scenariot väldigt dramatiskt och fantastiskt vackert. Solen går upp bakom dom höga kammarna och på kvällen ner i havet efter en hela tiden skiftande ljusättning av klipporna. Man kan bara sitta på fördäck och njuta.

Det skulle ju vara fint att fylla på frukt och grönt förrådet litegrann efter 3 veckor på havet. Men vi har ingen lokal valuta och här finns ingen ATM. Då kommer en liten snurra med ett gäng ungdomar som vill byta frukt mot alkoholiska drycker. Det finns ju någon påbörjad flaska rom som inte var så god, den kan dom väl få. Dom blir jättenöjda och hivar upp en bananstock och 5 pampelmouser på däck. Ja då har vi ju löst det där med frukten. Polynesisk Pampelmouse är känd för att vara jättegod och gigantiskt stor. Och det stämmer.

När man har krossat ett hav så brukar vattenlinjen på båten se helt förj-vlig ut. Långhalsar har satt sig och gul mossa växer halvvägs upp på friborden. Så efter att man har byggt ihop jollen, är det dags att putsa. Skepparen upptäcker att utombordaren åter vill ha lite extra omsorg, vilket efter några icke framgångsrika försök att fixa med förgasaren visar sig innebära att göra en ny packning. Han har således att göra. Putsandet till mig då då. Men det är bra motion.

Ett ”must do” här är hiken till vattenfallet. Det är bra för dom lite ovana benen. Frodig grönska omväxlande med svart lavasten kantar vägen. Byn är liten och mycket välskött. Det är rent och alla trädgårdar är ansade. Överallt hänger det pampelmouser, lemoner, bananer och lite annat med konstiga namn. Vattenfallet är högt och som alltid är det gött med en simtur i poolen under.

Nästa dag siktar vi lite högre och vandrar upp till korset som står uppe på berget vid viken. Vägen är jättejättebrant och för en gångs skull skiner solen från blå himmel. Det mer normala är att det hänger ett moln uppe över topparna och ger lite behaglig skugga. Men utsikten där uppifrån är absolut värt besväret och det finns mangoträd där det går att samla på sig lite.

På väg upp hit träffar vi Jac som arbetar med träsnideri. Det typiska för Marquesas är Tiki figurerna. Dom står lite här och där och är en del av den gamla kulturen. Vi följer med honom hem och beundrar hans hantverk. En Tiki vill vi ju ha. Dom är inte billiga men även här blir det lite byteshandel mot en annan flaska sprit som har varit med sedan avresan. Ni som gav oss Sailors vodka har nu bidragit till en Tiki. Tack så mycket. Jac blir jätteglad, ger oss några till pampelmousser och vi är också nöjda.

Sittandes i båten får man sedan ett skådespel av ett gäng Manta Rays som regelbundet käkar kvällsmat i viken. Dom simmar precis i vattenytan så man behöver inte snorkla för att beundra dom. Är det inte Mantas så är det jättestim med delfiner som kommer in och krumbuktar sig med höga språng och snabba synkronsimningar. Helt sjukt coolt!

En av kvällarna, just när vi hade anmält oss till Angela på middag blir det kraftiga kulingbyar ner för bergen. Här ligger man på ganska djupt vatten och med bitvis tveksam ankarbotten. På sundowner hos en kompisbåt måste vi sanbbt rädda Carpe Mare från en draggande båt. Sedan är det nästa och i snabb takt har fyra båtar draggat. Två av dom hittar inget nytt fäste och lämnar för en natt på öppet vatten. Här gäller det att ha ett stort ankare och fram för allt myyyycket kätting. Det blir ingen middag hos Angela för vår del i blåsten. Vi vågar inte lämna båten.

I skrivande stund har vi tagit oss till Hiva Oa, klarerat in. Ett papper att fylla i och ingen kostnad!!! Handlat baguetter, simkort och pengar fast tvärtom. Skepparen blev magsjuk på vägen hit vilket var en bra test för ensamseglarkompetensen. Han premedicinerades med Primperan och Alvedon före ankringen i Atouna, där det är trångt som bara den, swellen rinner in i hamnen så man behöver ett akterankare. Men det gick galant, han har tillfrisknat och firar nu sin födelsedag med att äta baguette med nyköpt smör och honung. Mums!