Galapagos; Isla Isabela

På Isabela ligger man ankrad bakom ett litet gytter av platta öar av spetsig vulkangravel. På dessa bor marina, svarta Iguanas, blåfotade Boobies, Pelikaner, Seaturtles och i normala fall även Pingviner. Tyvärr råkar vattnet vara för varmt för att just dom skall trivas, så dom har flyttat efter det kalla vattnet, förmodligen till den västra sidan av ön. Och dit kommer man inte som vanlig dödlig om man inte bokar en flerdagarstur. Nåja, vad är väl en liten Galapagos Pingvin….

Vid dingybryggan finns ett litet gäng sjölejon men inte alls lika gapiga och gåpåiga som på San Cristobal. Däremot kryssar man genom svarta Iguanos som ligger och sover i alla möjliga och omöjliga ställningar på vägen. Även i själva byn, som ligger en kilometers promenad bort, dominerar dessa drakar. Dom beter sig inte särskilt draklika dock. Mestadels solar dom eller sover i skuggan. Eftersom dom är växelvarma så är det antingen för kallt eller för varmt. Konstigt nog skall det i möjligaste mån liggas på varandra. Lite oklart varför. Inga tecken på sexuella beteenden inte.

Man kan nog säga att Iguanos är bra på att ”hänga”….

Ungdomarna håller till där det är Happy Hour. Har ni fest, eller?

Som ni ser har skribenten skaffat ny Galapagos-hatt. Det visar sig vara det rätta när man vistas mer eller mindre på ekvatorn. Mitt på dagen skuggar den lilla hatten hela kroppen. Det gäller att gå med små steg och att inte vifta för mycket med armarna så behövs ingen solkräm.

Som granne på ankringen ligger ett litet fraktfartyg. Allt som skall begagnas på ön skall lastas från fartyget till en sådan här litet pråm. Den knuffas sedan av en liten båt till kajen där allt lastas av och upp i nästa transportmedel. Någon lycklig människa på ön verkar få en ny bil. Till det skall sägas att ankringen ligger så att man måste köra runt ett stort område med grund för att nå kajen, inte direkta vägen här inte. Men visst det skapar ju arbetstillfällen….

En av sevärdheterna på Isabela är dom stora landsköldpaddorna som här har en ”dom” liknande sköld. Det innebär att dom inte kan sträcka halsen lika långt upp som deras kusiner på San Cristobal. Men eftersom det här regnar mer och är grönare, så klarar dom sig bra ändå. Fördelen med att inte behöva kunna sträcka halsen uppåt är att hålet där fram inte blir så stort och utsatt när man som padda vill dra sig tillbaka och undvika bråk. Ett sätt att få träffa dessa berömdheter är att ta sig till den så kallade ”wall of tears”. Hyra cyklar är att rekommendera då det är en lång och svettig väg. Även cyklande tränar man det vi har blivit riktigt bra på ”svettas med hela kroppen”.

Gastarna har varit i kalla klimat och har inte riktigt kommit in i svettmönstret utan behöver hjälp av ryggsäcken för att svettas. Men utsikten är fin från miradoren.

På väg tillbaka blir en lavatunnel föremål för inspektion. Där kan man vada/simma in om man har en lampa med sig. Lite läskigt att höra vågorna slå in över taket på en ett stycke in. Lavatunneln går ut i havet nämligen. Denna upplevelse är för blöt för att kameran skall få följa med.

Dom här krabborna är också rätt så väl representerade på denna ö. Svarta och röda om vartannat. Kanske dom svarta är ungdomarna. Jag vet inte.

Dom röda, stora är i alla fall riktigt snygga.

Dagen avslutas med ett svalkande bad vid den kilometerlånga stranden direkt vid byn Puerto Villamil. Gasten och skepparen har hånkat nästan hela vägen tillbaka efter ett kedjehaveri på gastens cykel. Så dom kan behöva svalkas.

Färskvarorna börjar tryta betänkligt i förråden. Som tur är finns här en farm där man kan köpa frukt och grönt direkt från träd och buskar. Finca Troya heter den. Det ligger ca 25 minuter taxiresa upp för vulkansidan. Här är det riktigt lummigt och fuktigt. Farmen ägs av en ung familj med fyra hundar, ett gäng ankor och rätt många höns och tuppar. Spatserandes genom dom olika odlingarna berättar ägaren och plockar det man vill ha. Fördelen är att frukten tas i olika mognadsgrader så man får med sig en ananas/papaya för varje vecka typ. Mycket bra för den snart stundande överfarten.

Inköpsrundan tar ca 2 timmar, exklusive transport, i sällskap av alla hundar och genom höns och ankor. Simba och Kiara är två jättesöta valpar som blir kompis med lillgasten.

Lillpojken hjälper till att putta ner grapefrukt-liknande frukter med en lång pinne. Lite sötare, jättegod grapefrukt. Mums!

Nu är allt tvättat och rensat från eventuella kryp och ligger på tork. En ordentlig regnskur gjorde hemresan och dingyturen lite onödigt lerig och blöt.

Ungdomarna är idag på vulkan-utflykt och ordinarie besättningen fixar och donar lite. Brödbak, yoghurt, ny splits på bakre ankaret och sånt. Imorgon går färden vidare till Santa Cruz, ö nummer tre. Där ligger man med ankare både fram och bak för att inte svaja så mycket och för att hålla stäven mot svallet.