ABC öarna; Curacao, Curacao Marine (Karlshamn; Rehabkliniken)

September blir jobbamånad för besättningen. På olika sätt men ungefär lika jobbigt, kanske…

Jag finns nu i höstiga Karlshamn och är avdelningsläkare på min gamla arbetsplats i en månad. Jobba en månad och vara ”ledig” i elva är faktiskt inte så dumt. Alla är glada när man kommer och dom flesta hinner inte tröttna på en. Det är båda roligt och nyttigt och lite nytta gör jag kanske också. Det går i ett nafs att vara tillbaka i gamla rutiner. I början var det ibland omöjligt att komma ihåg hur vissa saker i journalsystemet fungerar men nu efter en vecka känns det som vanligt eller som förr i tiden. Med jämna mellanrum springer jag av gammal vana in i mitt gamla rum, där jag har huserat i många, många år men där jag inte har min arbetsplats nu denna månad. Konstigt hur hjärnan sätter på autopiloten…..

Under tiden på Curacao….

Carpe-Mare tas upp på land av en väldigt fiffig liftanordning som körs av en mycket skicklig kille och hans kollega som springer runt och ger honom tecken. Han i traktorn har betalt för att köra riktigt, riktigt långsamt. Hela lyftet och placering av båten på uppställningsplatsen känns mycket tryggt. Innan sandblästringen passar vi på att tvätta friborden och ta bort gamla trasiga dekorlistor och dekaler. Sedan är det blästring på ett annat ställe och snabbt tillbaka till varvet för primning av järnkölen. Trots att det bara går någon timme mellan blästring och målning så har det redan bildats ytrost igen. Men så är det, säger dom som vet. Hoppas det inte blir bakläxa på detta. Nästa steg är primer/epoxy på hela botten och den ska sedan vädra ur allt lösningsmedel under flera dagar innan man kan lägga på coppercoat. Under tiden roar sig skepparen med roderlager och roder. Där blir det naturligtvis överraskningar, som det brukar bli när man börjar rota i något på en båt. Tydligen har rodret backats på grund för länge sedan och lagats på ett kanske inte helt tillfredställande sätt. Detta hände förmodligen när Carpe Mare bodde i medelhavet där man vanligtvis parkerar in med aktern först. Lätt att köra för långt och då tar rodret emot. Nåja, skepparen är inte glad… Likaså visade sig att lip-sillarna både uppe och nere på roderlagren har satts dit på fel håll. Det hela innebär nu alltså utbyte av två av tre roderlager, nya lip-sillar och reparation av rodret efter alla konstens regler. Då hinner skepparen i alla fall inte ha tråkigt när han är alldeles själv kvar i värmen.

Sedan är det naturligtvis friborden som ska poleras och vaxas. Jobba med armarna uppåt med tung slipmaskin och springa upp och ner för stege och ställningar är också ett sätt att träna. Andra går på gym här i den andra delen av världen.

Från båda håll följer vi hurricanen Irmas framfart med fasa. På dessa öar har vi ju just varit, bara för några månader sedan. Människan kan uträtta så väldigt mycket med teknik och vetenskap men mot en sådan naturkraft är vi helt maktlösa. Det känns väldigt, väldigt sorgligt för alla som har drabbats och kommer att drabbas.