ABC; Bonaire, Klein Curacao

Sista veckan på Bonaire … efter två och en halv månad. Det är nästan lite snyftvarning på det. Bonaire är verkligen mysigt med sitt klara vatten, närheten till byn och sin småskalighet. Dom Venezuelanska grönsaksgubbarna vinkar när vi går förbi. Det har också blivit en liten långseglarfamilj att umgås med efter så lång tid på samma ställe. Många väntar ut delar av ”hurricane season” här.

Något vi förmodligen också kommer att sakna är den mycket speciella ”trimmad-motorcykel-och-bil-traditionen” här. Man förlänger bakgaffeln på motorcykeln så att man kan gasa så in i helvete utan att stegra. Målet är att slita däck och låta så mycket som möjligt. Samma princip med bil (förutom gafflandet då). Händelsernas centrum här är en sträcka på 200 meter längs med kajen, ungefär i höjd med Carpe Mare. På kvällar och helger kör man då med ovan nämnda trimmade farkost och slirar och gasar så mycket man bara kan. Mycket moget beteende. Skepparen kan fortfarande inte låta bli att skaka på huvudet varje gång det händer, men jag tror vi kommer att sakna ljudet nu när vi har vant oss.

Den närmaste månaden i Curacao kommer vi dels att ligga ankrade i ett innanvatten med ett inte alls så härligt badvatten och dels så kommer vi ligga på land utan badvatten överhuvudtaget. (Spanish Waters ska vara som poop lagoon på Saint Martin ungefär, sägs det). Därför utnyttjas Bonaires snorkling denna sista veckan till max. Här några bilder på det fantastiskt fina….

Ett eget litet samhälle….

Hård kamp om en bit gammal fiskrens…

Detta är korallträdgårdar som skall underlätta tillväxt.

Snyggt helt enkelt…

Gult med olika typer av streck verkar vara grejen för detta gänget…

Här försöker skepparen flirta med en bläckfisk som bor i det ena hålet på en gammal V8:a. Men hen var inte lättflirtad.

Här, en bildserie på sådana koraller, eller vad det nu är för något, som blixtsnabbt ploppar in sig i sitt lilla rör när kameramannen kommer för nära. Häftigt!

Alldeles i början av vår vistelse här kom det en jättestor delfinflock rätt in bland båtarna. Dom har inte visat sig igen på flera veckor, men nu kommer dom och säger hej då till oss. Tyvärr störs dom av allt för många dumma motorbåtar…. Grrrr!

I början på veckan bjöd National Hurricane Center (www.nhc.noaa.gov) på den här lilla lustigheten. Tre potentiella stormar på väg över Atlanten och så ”Gert” som vid detta laget redan var en hurrican på väg längs den amerikanska ostkusten och vidare till Europa. Den av dom ”potentiella” som pekar sydligast blir i slutet av veckan döpt till Harvey vilket innebär att han blir en storm och ska gå hyfsat nära norr om oss. Det innebär alltid att det kan bli ”reversed wind”, med andra ord vind från fel håll. I en så öppen ankring som Bonaire kan det bli obehagligt till riktigt farligt. Detta skulle kunna ske på lördag…

Vår beställda bottenfärg kommer med denna lilla containertransport på tisdagen. Men sedan skall den lastas av från båten och ur containern och tullen skall ha sina fingrar med i spelet. Det skulle ju vara jättetrevligt om vi kunde segla vidare till den mer skyddade ankringen på Curacao innan Harvey kommer hit. Spännande värre…. Torsdag ringer Lelle och har fått ut lådorna och vi hämtar dom vid Karel´s någon timme senare. Så nu behöver vi bara klarera ut och ta en sista avskedshamburgare med gänget. Tysk-holländsk-amerikansk-svensk-afton är mycket trevligt.

Fredagen bjuder på finsegling dom 35 distansen till Curacao. Det blir till och med ett lunchstopp på den lilla ön ”Klein Curacao” som ligger lite halvt på vägen. Det får man egentligen inte, men alla gör det ändå, säger holländarna. Här är vattnet nästan ännu klarare än på Bonaire ju, helt otroligt…

Kolla så får ni se!