Caribien; Nevis, Charlestown

Dax för ny ö och nytt land.

Efter Antigua skall ett vägval göras. Tar man innerkurvan i Antillerna så är St Kitts and Nevis, Statia och Saba på tur att upptäckas. Dessa är vulkaniska, relativ höga och därmed ganska gröna. Men dom flesta av dessa tre är också väldigt runda, det vill säga utan vik eller flik att gömma sig i. St Kitts är undantaget. Många seglare väljer bort dessa just för att det inte finns en någon ankring med platt vatten. Det andra alternativet är att ta ytterkurvan och gå till St Barth och sedan St Martin och kanske Anguilla. Dom yttre öarna är av kalksten, gammal korall och förhållandevis låga och därmed torra. Dom här två spåren delar sig egentligen redan i Guadeloupe som har en vulkanisk och en kalkstens-sida. Spännande med geologi.

Carpe Mare styr mot innerkurvan och Nevis som första anhalt. Fin medvindssegling för en gångs skull!

Nevis har hatten på och ankringen är allt annat än platt vatten.

Ön skall undersökas någon dag eller två och sedan får det bli St Kitts för lugnare vatten. Här är det rent och prydligt, husen nymålade i glada färger, gränderna skötta och invånarna välklädda. Det är viktigt att säga ”good morning” respektive, efter klockan 12.00, ”good afternoon” innan man inleder någon typ av konversation. Man undrar ju verkligen vad som leder till dessa skillnader mellan dom olika öarna. Politisk ledning? Några eldsjälar? Socialt och biologiskt arv från dom som hamnade just här? Nevis har 12 000 invånare så många är nog samma förfäder. Jag har inte svaret men det är intressant att uppleva och fundera på.

För skepparen och skribenten blir det besök av varma källor (så varmt så man nästan inte vill stoppa ner fötterna) och lång strandpromenad den ena dagen och regnskogshike den andra. Buss till Golden Rocks Inn, som är ett fantastiskt vackert renoverat gammalt plantage med tillhörande trädgård, idag hotell och restaurang. Här får man en nästan oläslig liten ritning och vägbeskrivning, blir erbjuden att låna en vandringsstav och köpa en flaska vatten för 70 kr!!! Har man glömt sitt eget vatten i båten så får man sota.

3½ timme med ganska mycket höjdskillnad och inte hela tiden självklara stigar är ett bra träningspass. Det skall finnas vilda åsnor och små apor att beskåda om man har tur. Och visst finns det en del åsnebajs att gissa på men ingen åsna. Men bussen på vägen tillbaka kör nästan över en som står mitt på vägen och hojtar ”Iaaaa”. Han kanske vill åka med. Aporna däremot visar sig från sin frimodiga sida och dyker upp lite här och där. Riktiga Herr Nilsson apor. Kul!

Efter lite om och men visar sig även vattenfallet eller rättare sagt fallen. Fyra stycken ovanför varandra. Små men dock. Fall nummer 1 till 3 är lättillgängliga. Fall nummer 4 nås via en klättring upp för en brant med rötter och lera. ”Det räcker gott med 1-3”. Amerikanerna som kommer nerklättrandes från fall 4 bekräftar beslutet med kommentaren ”good choice”, svettiga ansikten och leriga kängor.

Och Nevis har tagit av sig hatten. Till och med berget är hövligt och väluppfostrat.

St Kitts nästa. Hoppas det rullar mindre där…..