Helvetes jävla broar och portaler
Caribien; Antigua, Jolly Harbour, Great Bird Island
Det blåser på oss, hela tiden, jättemycket….
Först är Carpe Mare några dagar ankrad utanför Jolly Harbour med vindar upp till 15 m/s. Det går ju bra men är inte så roligt. Ankaret har en klump som liknar cement på sig när den dras upp. Antigua är en ganska låg ö så vinden bara blåser rätt över. Inget lä här inte. 2-3 dagars paus och så kommer nästa väder med vindar upp till 20 m/s och vågor upp till 4 meter. Usch!!! När man redan är less på att sitta still i blåsten och det finns så många fina vikar att upptäcka så gör man en liten utflykt i dagarna mellan blåsten. Här ligger en liten skärgård på vindsidan bakom ett rev. Great Bird Island är en av öarna i denna lilla samling. Det gäller att tråckla in sig mellan reven och hitta en boj eller en sandplätt. Det är Carpe Mare och en svart 78 fotare som ligger vid var sin boj i ödemarken. Riktig ytterskärgård-känsla.
Promenad på ön och snorklingstur anbefalles.
Nej…det är en arm…..
Strax utanför runt hörnet ligger Hell’s Gate. Ett hål i en liten ö där vågorna rullar igenom. Inte så spektakulärt i väder då det går att ta sig hit i egen jolle. Men det kommer mera sen….
Inför den stora blåsten återvänder Carpe Mare och besättning till Jolly Harbour, lägger ut så mycket kätting som möjligt utan att krocka med grannen och går i ide. Men, det blir lite annorlunda än tänkt. Det rullar in stora atlantdyningar och Carpe Mare surfar fram på en våg för att därefter direkt bli kastad tillbaka av vinden. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Ryck i ankarkättingen mellan varje. Ganska jobbigt faktiskt. Bredvid har nu Angelina dykt upp så det är i alla fall ett socialt trevligt ide. Men ingen vågar lämna sin båt ur sikte. Angelina draggar först en gång på dagen men ligger sedan still med lite extravikt på kättingen. Under middagen som gemensamt intas där, piper ankarlarmet igen och hela sällskapet aktiveras med omläggning av ankare i mörker. Senare ger Angelina upp och går in i hamnen. Carpe Mare följer nästa morgon efter. Så det blir tre nätter vid en brygga i Jolly Harbour. Dyrt men det får det vara värt.
Nu går det ju bra att lämna båten och upptäcka ön. En busstur tvärs över till Devil’s Bridge måste ju göras nu när det blåser och svallar så dant. Jo, mycket riktigt, här är det lite mer svung i vattnet.
Angelinas besättning får ett ryck och lägger upp henne för att bottenmåla och på Carpe Mare blir det sy-stuga och IT underhåll och uppgradering. Marina=WIFI utan begränsning. Tyvärr av ganska tveksam kvalitet. Nu skall solskyddet fästas lite mera proffsigt med blixtlås och utvidgas till hela rundan runt sittbrunnen. Det blir riktigt bra men tar två långa arbetsdagar.
I skrivande stund har blåsten dragit förbi och våghöjden har börjat minska. Carpe Mare ligger efter en 6 timmars segling utanför en 10 km lång vit strand utan folk på Barbuda. Skönt! Imorgon skall kajaken blåsas upp, paddlas in till stranden och bäras in i ett innanvatten över en smal sandremsa. Spännande. Få se om Benja/Miri tekniken för strandning med brytande våg fungerar även för gamlingarna….








Skönt o höra från er, var faktiskt lite orolig. Många dagar utan rapport…
Fortsatt god tur.
Låter lite väl spännande med de höga vågorna.. Skönt med lite längre i hamnen.
Hej
Är ni aldrig rädda för hajattacker nu när ni så flitigt badar i vatten som det finns en hel del hajar i?
Följer er varje utskick ni gör. Vilken härlig resa ni gör.
Jan Bremberg
Stärnö båthamn
hajar gillar inte människa
Oj, nu gick det för fort. Vi har lärt oss en del om haj. Dom äter morgon och kväll, ser dåligt och gillar inte människa. Så oftast är det ett misstag när dom tar en tugga. Surfare liknar sköldpadda nerifrån och uppehåller sig i brytare vågor vilket ger dålig sikt. Vi har vid ankringar inte sett någon haj överhuvudtaget varken små revhajar eller stora vit, Bull eller hammarhajar. Det är dom tre stora sorterna man behöver akta sig för, sägs det.