Ja, nu är det slutspurt eller snarare slutlunk. För att komma fram i dagsljus måste farten hållas nere dom sista två dagarna. 6 knop i snitt skall vi köra just när det blåser fina 10-13ms. Minska segel och lunka fram helt enkelt. Sjön är speciellt knölig sedan igår kväll så man måste hålla i sig när man sover så alla är lite slaka men solen gassar det är 30 grader och batterierna är laddade. Det börjar grunda upp från 5000 till 3000 meter djup.
Skepparen gör dagliga inspektioner av tampar som är utsatta för skav och nötning. Då segel sitter uppe i samma sättning flera dagar i rad behöver man ta ner dom bara för att kolla att ingen tamp börjar nötas sönder. Och visst nöts det på vissa ställen.
Inatt liftade en fågel med en stund och lämnade en tunnflytande hälsning på biminitoppen. Inga squalls, inte ens på squall-mannens pass. Den andre Anders har fått smeknamnet ”Dyneema” eftersom han alltid går runt med små Dyneema tampar i fickan och lagar det mesta med Dyneema av olika tjocklek. Så det är Anders ”Dyneema” Johansson, Anders ”sqall-mannen” Holgersson, Hans ”kamera-mannen” Cederström och Katharina ”chefen” Johansson. Senaste med tanke på köksarbetat inte ledarskapet.
Det finns reflektioner bland besättningen att vi liknar ett gäng gamlingar på långvården: alla har flera par glasögon som alltid saknas på rätt ställe, vissa har sina hängandes i snören. Kläderna är lite solkiga och säckiga och gången stapplig. Funderingar kring den egna matsmältningen har för en del hög prioritet och man är orakad.

Sent from Iridium Mail & Web.