Inatt körde vi återigen in i ett ”blått” hål, utan vind alltså. Usch vad tråkigt. Hans förföljdes av en skvall. På dagen hade vi lärt oss att dom rör sig mot nord, så strategien var att gå söder om dom. Denna rörde sig visserligen som förväntat men han eller hon ynglade samtidigt av sig i den södra ändan. Skepparen väcktes och med en mer drastisk undanmanöver kunde även detta framfusiga moln undvikas. Hela natten och dagen har katamaranen Geronimos hållt parallell kurs. För en stund sedan dök Femke, en till katamaran upp på AISen. Riktigt ”crowded”! Innan gastarna vaknade tillbringade orginalbesättningen en timmes tid med att sätta spirbommarna, gammelgenua och fingenua. Svettigt värre. Då visade vindmätaren en 5-6 ms. När allt var klart försvagas vinden igen och förmiddagen har tillbringats med att vänta på ökningen som är prognosticerad. Detta med flappande segel och gung fram och tillbaka, fram och tillbaka. Brödbak och lunch ger viss underhållning men sedan tappar till och med skepparen tålamodet. Perkins får jobba en stund. När skepparen just har gått ner för att lura lite kommer ropet: Val! Alla springer upp och där ligger en kaskelott eller nått typ 20 meter precis föröver. Hård gir åt barbord för Carpe Mare och lite gas i kaskelottens svansfena gav lite utrymme. Och där var resten av familjen kaskelott alldeles i närheten så lite zickzack blev det. Häftigt. På AISen syns också en japansk fiskebåt som har diskuterats. Undrar om den fångar val mån tro…. I skrivande stund väntar vi fortfarande på vindökningen. Oj så frustrerande. Sista avocadon på nybakt bröd och en bruchetta serverades till lunch. Fiskedraget är ute så middagen är fortfarande lite osäker. Pasta gorgonzola med en av dom sista paprikorna kan det bli om fiskarna håller sig till sitt. PS: USA hade ett val vi hade många, vårt valresultat var också roligare.
Sent from Iridium Mail & Web.