Canarieöarna; La Gomera, Valle Gran Rey, El Guro

Här sitts det inte bara i solen i lathetens tecken. Emellanåt är det hög aktivitet. Skepparen har krupit runt i luckor och skåp, en hel del i sopskåpet faktiskt, och dragit kablar och slangar hit och dit. Nu går det att spola med antingen söt- eller saltvatten på toan beroende på hur man vill ha det. Varför det då, i herrens namn, undrar ni kanske. Jo, så här är det. På längre överfarter förbrukas det en del el genom alla instrument, watermakern och autopiloten. För att hålla vattenförbrukningen och därmed elförbrukningen nere i dessa lägen är saltvattenspolning bra. Spolar man dock alltid med saltvatten så blir det kristaller i slangarna av kombinationen saltvatten och kiss. Dom korkar sedan igen slangen och då skall skepparen = rörmokaren ta sig an det otrevliga jobbet att rengöra eller byta slangar. Det gillar han inte alls, så därför har vi sötvattenspolande toaletter.

Att segla Canarieöar med sand och damm och salt i kombination med vind resulterar i bruna och rostiga vant. Regn är ju inte att förvänta i någon nämnvärd mängd fram till överfarten. Så vad gör man? Skickar upp skepparen i masten med vattenslang i högsta hugget och spolar riggen. Ingen lätt uppgift framförallt när grannbåten har tvätt ute….

Skribenten har samtidigt putsat allt rostfritt runt hela båten. Nu glänser det så fint och rostfläckarna skiner med sin frånvaro. Haha….

För att förebygga stöld av jolle och utombordare försöker man, utöver att låsa fast dom naturligtvis, göra dom så oattraktiva som möjligt. Det skall inte vara lätt att sälja dom på svarta marknaden. Samtidigt vill man ju inte ha värsta fuljollen och motor heller. Och Jollen skall ha ett namn som lite påminner om båtens men inte så mycket att eventuella tjuvar ser jollen fastbunden någonstans och fattar att båten är tom då besättningen är i land. Ingen lätt ekvation…. Efter några glas vin blev det följande namn till Carpe Mares jolle: ”MAGIC CARPET” = flygande mattan, carpe (t). Hehehe tycker ni säkert. Men så här snygg blev utombordaren med hjälp av överbliven nagellack och den är nog, hoppas vi, ändå inte lättsåld. Permanent markers i olika färger är inköpta för att fullfölja namngivningen av jollen.

Efter så mycket ”arbete” måste äventyrslustan tillfredställas. Hyrbil från Autosmulagua, mycket prisvärt och bra service, och så bär det av! Denna gången skall Valle Gran Rey, en dal på andra sidan ön utforskas och en det skall vandras. Återigen imponerar La Gomera med nya storslagna vyer. Djupa raviner och ståtliga vulkanskorstenar betraktade från hög höjd är helt galet vackert. Vid en lite mer avsides ”mirador” (utsiktsplats) är förvåningen stor när där ligger en byggnation, klistrad på en jättebrant vägg. Här har varit en restaurang och festlokal med litet kapell och stora utrymmen för till exempel ett gigantiskt bröllop. Nedstängt och igenbommat men trots allt storslaget.

Ser ni Teneriffa i bakgrunden? Det ser ut som om ön flyger över molnen….

I Valle Gran Rey skall det finnas rester av den ursprungliga tyska hippiekolonin. Vandringsvägen till vattenfallet går tydligen precis igenom denna företeelse. El Guro heter orten. Christiania på La Gomera? Färgglada dörrar gjorda av spillved, andra är täckta med indiska dukar och husen är målade och dekorerade med olika mycket extravagans. Jag lyckades nog inte ta så representativa bilder. Mysigt och hemtrevligt i alla fall. Jag skulle nog kunna trivas bland tyska hippies….

Vandringen gick upp till ett vattenfall. Skepparen spådde att det skulle vara torrt, inget vatten alltså men vandra skulle vi göra. 1,5 km lät ju inte så farligt och 100m höjdskillnad. Det blev snabbt en djungelstig kors och tvärs över en rinnande liten bäck. Små vattenfall lite här och var på vägen, blöta och leriga skor och fötter. Många muskler som inte har används på länge vaknade ur sin dvala. 3 timmar tog det fram och tillbaka och mycket svett. Men äventyrslusten är för stunden stillad.

Och vilken tur att det fanns vatten i fallet…..