Canarieörana; La Gomera

Imorgon blir det en vecka på samma plats.  Här är numera hemma. San Sebastian är en mysig liten by som klättrar upp för berget. Det är krypavstånd till det mesta man behöver. Denna Marina är känd för att vara väldigt trevlig, med hjälpsam personal och det kan vi bara bekräfta. Det finns en svart strand på varje sida av marinan och små vikar att ankra i över dagen bara någon halvtimme söderut om man vill bada eller snorkla i kristallklart vatten.

Det finns naturligtvis en och annan turist här men dom håller mest på att plåga sig upp och ner för sådana här stigar. Vandringsleder finns det nämligen väldigt gott om och La Gomera är minst sagt kuperat. Det sägs att turismen startade med en grupp tyska hippies från 60 talet som byggde ett alternativt boende i en av dom vackra vikarna/ravinerna. Det märks att den tyska infiltrationen har gott långt här på ön. Om det beror på den eller något annat, i alla fall underhålls vandringslederna mycket noggrannt och det finns en minutiös vandringskarta med all information man kan tänka sig avseende varje led.

Den övre delen av La Gomera ligger i princip alltid i molnen vilket innebär att det fastnar en hel massa fukt. Följden blir en regnskogsliknande flora i den regionen. Mossa som hänger i stora flagor från grenarna och där uppe är det svalt! Men ack så vackert!

En sak är mycket speciell på La Gomera. Eftersom det är så bergigt är det inte så lätt att komma till varandra även om det fågelvägen inte är särskilt långt. Folket här utvecklade därför ett vissel-språk ”Silbo” som går att höra över långa avstånd. Så vidarebefordrades information i gamla dar. För att färdigheten inte skall gå förlorad ingår Silbo numera i undervisningen i grundskolan. Coolt! Längs med marinans kajer kan man ofta höra visslande meddelanden från ena sidan till den andra. Nedan är ett monument om Silbo.

Ger man sig ut på biltur på en ö som är 25 km i diameter så skulle man ju kunna tro att det går ganska fort att komma runt. Men där tror man fel. Vägarna går upp på berget, i serpentiner naturligtvis, för att sedan gå ner för nästa backe, i serpentiner och så vidare. 4. och 5. växeln slits inte ut precis men bromsarna får man vara rädd om.

Små byar med hus i ljusa naturfärger ligger lite här och var i en dalgång. Och det planteras och jordbrukas överallt. Papaya, mango, avocado, banan, vin och en och annan citrus. Mitt i alltihopa står en gammal vulkanskorsten och ser ståtlig ut.

Det blir många helt fantastiska vyer och utsikter som inte är så himla lätta att fånga med kameran.