Teneriffa; förbiseglandes

Beskrivningen av Teneriffa blir ännu mera summarisk än Gran Canaria. Här går vi inte ens i land. Raka vägen från Puerto Mogan till La Gomera går faktiskt precis söder om Teneriffas södra udde. Men Teide är maffigt. 3700 meter hög, det är mycket det! Det innebär att berget syns från väldigt långt bort. Carpe Mare lämnar Garn Canaria klockan fyra på morgonen, solen går upp sådär vid sju tiden och då dyker Teide upp i morgonljuset.

Sedan blir Teide bara högre och högre….

och från södra sidan har han/hon/hen/det (har ett berg något kön?) beslöjat sig med ett snyggt moln.

Mellan Teneriffa och La Gomera verkar det vara gott om både delfin och någon form av mindre val (tandval?). Turen är med oss och båda visar sig, valarna till och med i två familjer. Coolt men svårt att få fatt på bild…

Några ord om accelerationszoner: När luft förflyttar sig över öppet hav stöter den ju inte mot något motstånd och blir till en ganska stadig, överallt lika stark vind. Så är det norr om Canarieöarna där vinden oftast blåser från norr. Sedan stöter den här luften på en ö med ett högt berg på eller en brant hög kust. Då måste luften ta sig runt detta hinder. För att det inte skall bli ”luft-kö” så kör luften som måste ta sig runt ön fortare än den som bara kör rakt fram. Det kallar man en accelerationszon. Sådana finns naturligtvis väster och öster om mer eller mindre alla Canarieöar och dom kan ställa till det för den oförberedda seglaren. Kommer man sedan bakom ön i lä så är vinden helt borta. Förändringen i vindstyrka går väldigt snabbt och i värsta fall kan vindstyrkan femdubblas på en kort sträcka. Så det är ingen riktigt avslappnad segling här nere….