Canarieöar; Lanzarote; Arrecife

Seglandes ner för Lanzarotes kust får man tanken att man seglar förbi ett månlandskap. Brunt, torrt, kratrar och lava av alla dess slag. Efter några timmar kommer det lite semesteranläggningar i månlandskap.

I Arrecifes hamninlopp har piren förlängts men ännu inte i samma höjd som resten av den långa piren utan bara så att den precis håller sig ovan vattenytan. På yttersta spetsen står en ynklig grön pinne. Allt detta finns inte med på våra ändå ganska nya sjökort. Det blev en snabb girning där…. I hamnen ligger alla båtar som skall segla med ”Barbados 50”. En eskadersegling arrangerad av Jimmy Cornell som går via Canarieöarna, Cap Verde till Barbados. Dom är sådär 40-50 stycken från alla möjliga nationer och i alla möjliga konstellationer. Äldre par, som vi, barnfamiljer och allt däremellan. Auatraliensare, Canadensare, Fransoser, Belgier, Tyskar,,, you name it. Dom har seminarievecka här och alla andra seglare är välkomna att hänga på. Det blir något föredrag och beskådning av helikopterräddning i hamnen och en hel del snack och rövarhistorier.

Och en sak är säker, här har vi definitivt inte störst båt. Vilka monsterkatamaraner, helt otroligt! Som ett större sommarhus….

Hamnen är ett litet samhälle i sig med ”supermarknad”, shopping och restauranger på bara några meters avstånd. Hissmusik från väl utplacerade högtalare ger hotellkänsla.

Arrecife är öns huvudstad och den är väl lite sliten men försöker på flera ställen rycka upp sig.

Naturligtvis prickar vi in en helgdag där öns invånare firar Jungfru Dolores som ”håller tillbaka lavan”. En viktig uppgift som inte skall nedprioriteras, tycker vi och släntrar runt på stan trots att den är helt otroligt folktom. Senare när tur med hyrbil (Fiat 500!) står på agendan fattar vi var alla höll hus. Det är nämligen så att det senaste vulkanutbrottet här varade i sex år med en sån där långsam flytande skrovlig lavamassa som sakta sprider sig över ön. När den kom allt närmare en by så gick byprästen och ortsbefolkningen dit i en procession och höll upp Jungfru Dolores och….lavan stannade! Där har det byggts en liten kyrka åt Dolores och varje år är det Fiesta i fyra dagar. När bilutflykten nådde kyrkan samlades fiestans rester just ihop. Dålig timing…

Gör er besväret och titta på Lanzarote på Google earth. Det ser ut som en schweizerost eller som innan påpekat som ett månlandskap. Helt otroligt vad många och väl synliga vulkankratrar denna ö har att visa upp. Det blev en del turistande med bilen, bland annat till Timanfaya, den vulkanen som hade utbrott senast. Fascinerande landskap och upplevelse. Det är 250 år sedan utbrottet men det ser ut som det var igår. Allt som är lite mera låglänt är täckt med skrovlig lava där nästan inget växer. Står man i detta så är det alldeles tyst, ingen fågel eller insekt hörs och den skrovliga ytan är som en ljuddämpare. Efter busstur genom nationalparkens inre delar får man beskåda hur nära ytan det fortfarande är väldigt hett i berget. En buske börjar brinna bara av att hållas mot ett hål, en geysir produceras av att hälla en hink med vatten i ett annat hål. Grillen i restaurangen på toppen körs direkt på ”bergvärme”. Bara ett grillgaller direkt över hålet.

Även om man inte skulle kunna tro det så odlas det en del vin och annat på ön. Dom kan nog mäta sig med småländska bönder i konsten att bygga stengärdesgård. Varje vinranka får sitt eget lilla bås med vindskydd. Sedan läggs lavagrus uppe på jorden så att fukten från daggen hålls kvar. Fiffigt!

På norra delen av ön finns det också en vulkan som har spottat ut lavaströmmar över delar av ön men det var längre sedan och här växer det lavar på lavan (haha) och en del buskar. Landskapet är grått inte svart. Längst upp i norr har öns berömda konstnär och arkitekt Caesar Manrique byggt en utsiktspunkt över La Graciosa och sundet mellan öarna”Mirador del Rio”.Han måste ju ha varit kompis med Gaudi i Spanien. Vilken snygg, häftig och annorlunda byggnad som helt smälter in i landskapet.

Och så lite mer vulkan….Man kan gå in i en tunnel efter en tidigare lavaström ner i en ravin. Taket kallnar först och lavan fortsätter att strömma på lägre nivå så det bildas en tunnel i flera nivåer. Riktigt häftigt även detta!

Nu får det nog vara slut på turistandet ett tag annars spricker budgeten men Lanzarote med sin annorlunda vulkaniska natur är faktiskt värt lite turistande. Attraktionerna är också gjorda med mycket respekt och känsla för att hålla stilen trots busslaster och allt. Så tummen upp för turistnäringen på denna ö.

Ja och så händer ju naturligtvis det här så fort man ligger i hamn. Skepparen börjar kräla runt i konstiga ställningar och inne i båtens olika håligheter och alla verktyg rivs upp ur sina stuvutrymmen. ….