Portugal; Sesimbra, Portinho de Arrabida, Sines

I Sesimbra annonseras en Fado-konsert på kvällen. Portugals kung brukade semestra här på 1700-talet, sägs det, men numera används fortet för konserter och där påträffas också en mycket trevlig och hjälpsam tjej i turistinformationen. Fado måste ju avnjutas så klart, framförallt då gästen Clara är gitarrspelande artist. Gitarrspelet är fint men sången behöver man nog ha vant sig vid sedan barnsben för att verkligen uppskatta, om man inte heter Clara såklart.

Sesimbra bjuder utöver fort och fado på jättegulliga små gränder som är fullproppade med uteserverande små restauranger. Vissa står man i kö till, så där måste ju maten vara speciellt god. En gränd är pyntad med delar av petflaskor och glitter förmodligen för att fira någon form av ”håll havet rent” aktivitet.

Dottern och undertecknad sysselsätter sig med att förse Claras huvud med små flätor istället för hår som trasslar sig. Clara konstaterar att hon känner sig mer crazy än vanligt med denna ovanliga frisyr. Denna vecka blir det en hel del ”musik” och ”dans” men även en del kortspel på Carpe Mare.

På inrådan av den trevliga tjejen fortsätter färden österut till ett naturreservat med enslig strand. Portinho de Arrabida. Delfiner skådas på vägen. Ankring precis framför en liten, liten strand dit man inte kommer torrskodd från land är en höjdpunkt. Bad och upptäckt av grottor som är mycket större inuti än vad man skulle kunna tro från utsidan. Hål i grottaket med ljusinsläpp och små tunnlar ingen vågar sig in i. Riktigt coolt! Roligt också att observera alla människor som kommer med solstolar och prylar och försöker ta sig till stranden, ner för en brant klättring och genom brösthögt vatten och vågor är faktiskt rätt underhållande. Många ger upp.

Men här rullar det så förbannat att Carpe Mare ankras om in i stora viken. Här varnas det för katabatiska vindar på kvällar och nätter. Men idag är ju helt vindstilla så det kan väl inte bli så farligt….. Tji fick man…. Klockan 16.00 börjar det blåsa upp men restaurangbesöket med intag av svärdfisk går bra inklusive hemfärd ut till båten. Men sen drar helvetet igång. Vinden rasar ner för sluttningen och ger sig inte förrän vid två snåret på natten. Ingen stjärnfalls-skådning här inte.

Inte en natt till här.

Kusten hela vägen ner till Sines, ca 25 M, är en enda lång sandstrand. Så här är ett stopp med bad ett måste. Kristallklart vatten, lite kallt men inget som en riktig viking inte klarar. Punktligt vid 14.00 kommer eftermiddagsvinden som ger en riktigt härlig segling ner till Sines.

Från Sines är det långt både till Lissabon och Algarve. ”A Sleepy place” står det i guideboken och det är en rätt bra beskrivning. Det passar oss utmärkt.  I Sines föddes Vasco da Gama, som hittade hela vägen till Indien med sin båt. Här är det vita hus med blåa knutar som gäller och även här annonseras en konsert på fortet och den gitarrspelande musikergasten är naturligtvis eld och lågor. Ett stort raffinaderi och en containerhamn ger nästan känslan av att vara tillbaka i Karlshamn. I marinan ligger några långliggare som har fastnat här för att det är så genuint och halva priset mot storstadsregionen. Växjöbor som känner delar av släkten Johansson ligger och väntar på lågsäsongspriser i Algarve.

Snart är det dags för gastbyte. Kompis bytes mot pojkvän/sambo. Tills dess gäller sol, bad, blogg och promenad. Gött!